Bokslut (del 1)

Så, då var 2008 slut. Jag har läst 108 böcker, fler än på många, många år, och jag har dessutom läst om ett stort antal böcker. Även om slutet av året innebar en lägre lästakt är jag smått förvånad över vad jag hunnit med - och glad, för det är något jag saknat.

Bortsett från de morgnar (och ibland kvällar) mina pendeltågsresor tillbringats i någon sorts läge mellan sömn och vaka har de varit lysande för läsning, så förortsboendet har faktiskt medfört något positivt på det här planet. Därtill har jag fått ett bibliotek, även om det fortfarande ser lika sorgligt rörigt ut (eller t.o.m. värre) som i somras. Ett pågående projekt, med andra ord.

Missförstådd entusiasm (eller: jag är nog för nördig)

Igår satt jag i soffan och läste Nattens bibliotek. Bredvid mig satt maken och tittade på utförsåkning. Vid en uppräkning av märkliga ämnen i katalogen i - vilket bibliotek var det nu - började jag gapskratta. Läste upp för maken som såg lagom road ut. En stund senare tittade jag entusiastiskt på honom för att han skulle förstå att jag ville säga något igen och han förstod och så läste jag några rader högt, denna gång om en mycket speciellt kodad boksamling. Han tyckte bara att det verkade opraktiskt, medan jag fann det på något sätt underbart.

Jag är nog för nördig.

Snart slut

Jag hann läsa många böcker i år, bra mycket fler än på väldigt länge, men de sista två månaderna har varit närmast katastrofala. För mycket annat i livet och lite för hög ambitionsnivå när det väl kom till läsning - Proust + pendeltåg är inte lika med sant för mig, i alla fall inte när jag varit så trött som på sistone.

Julklappsböcker

I år kom jag hem med två böcker efter de dubbla julklappsutdelningarna, båda sådana jag önskat mig, den ena faktiskt redan förra året: Alberto Manguels Nattens bibliotek och Ann-Christin Grammings Köp inte den här boken. Bibliofilporr och förbättra-världen-i-det-lilla-inspiration.

Maken vann: P. O. Enquists Ett annat liv, en reseguide till Japan och Peter Robinsons Efter alla år av saknad.

Tllsammans fick vi Jonas Moströms Hjärtats mörker och en Svensk husmanskost av Tore Wretman.

Goes gullighetsblogg

På biblioteket blev jag hämtad och försedd med ögonbindel och ledd till ett rum där jag fick byta om till en klänning med krinolinringar (fortfarande försedd med ögonbindel). Sedan blev det en kort tur, av med ögonbindeln, häpp, svartklädda Saga i rosa klänning med vitt förkläde och en fnissande filmare, på marken en flaska med röd saft och etiketten "drick mig" och så insåg jag: Alice i Underlandet.

De hade ordnat ett fantastiskt teparty med 20 sorters te, sandwiches, scones med clotted cream och fem sorters sylt, sagolikt glacerade cupcakes och kaniner, spelkort, schackrutor, dominobrickor och annat. Jag har inga bilder men åh, åh, ÅH! Sötsaker och barnlitteratur i ett!

Jag fick svara på frågor som "om han vore en sagofigur, vem skulle han vara då?" "och om du vore en sagofigur?" och så fick jag göra en sagobok om oss. Med tidspress och många nyfikna par ögon blev resultatet bedrövligt men i alla fall.

Ett svårt uppdrag

Igår blev jag möhippad (det förestående bröllopet är en i högsta grad bidragande orsak till stiltjen här) och mitt första uppdrag löd:

Gå till biblioteket på Medborgarplatsen occh låna:

1. En roman som jag aldrig i hela mitt liv skulle vilja läsa.

2. Av alla idiotiska fackböcker tar den här priset.

3. Sådana dikter borde inte få tryckas.

Jag tror aldrig att jag har hittat så månag böcker jag vill låna och läsa som när jag skulle hitta motsatsen. Det hade lätt kunnat bli en trave på en halvmeter. Och tankarna som far runt i huvudet: varför skulle jag inte vilja läsa den här boken? Om jag skulle ta och låna den? Till sist kom jag fram till att den för många år sedan mycket omtalade boken Äldreomsorgen i övre Kågedalen skulle platsa men jag kunde inte hitta den, så det fick bli en ARN-bok i ren desperation. Fackboken blev en bok om snus och lyriken blev Charlotta Cederlöfs Tusen år och två minuter - efter att ha slagit upp den på måfå och hittat bedrövliga formuleringar varje gång fick den duga ("han hade MYCKET med tatueringar").