Skavande om klass

Idag skriver jag om Elise Karlssons Klass på dagensbok.com.

Det är hösten 2001 och Hélène studerar litteraturvetenskap (det gjorde jag också fast på våren). Hon är på väg framåt, bortåt från det Rinkeby där hon växt upp, precis som hon fått höra så länge - där finns ingen framtid. Men än så länge bor hon kvar i ett område som ter sig alltmer främmande och plötsligt bryter sig alltmer av det som hände där och då in i hennes liv, människor och händelser.

Hon är vilsen och vacklande och naturligtvis ligger orsaken i hennes klassmässiga underläge - eller? Jag har väldigt svårt att läsa henne som något annat än alla mina medelklassbekanta då och nu. Hon är för välformulerad, för hemmastadd i begreppen hon inte ska kunna hantera, koderna hon inte ska kunna tolka. Det som skaver är snarare den där osäkerheten man kan känna när man borde vara vuxen och veta vad man ska bli och göra av sitt liv och inte alls gör det.

Samtidigt tycker jag om skildringen av hur de välbekanta platserna kan bli främmande medan man tillägnar sig, erövrar andra. Samspelet mellan en sorts inre och yttre geografi.

Här finns recensionen.

Ett mer nutida Drömspel

Idag skriver jag om Magnus Florins Förföljarna på dagensbok.com.

Det är en bok helt utan baksidestext och fliktexter och det känns som ett svek att skriva om den, att avslöja något den inte vill avslöja (ni ser, jag förmänskligar boken). Samtidigt är det något koketterande med detta brott mot hur det brukar vara, att väcka uppmärksamhet genom att vara annorlunda. Kanske är det så, kanske är det helt enkelt ett sätt att närma sig äldre tiders böcker, de som bar titel och författarnamn på ryggen, kanske också förlagsnamn, men inte mer.

För det är äldre tider som anas, äldre texter, i denna berättelse om berättande, om lyssnandets och läsandets villkor. Det är inte en pjäs men det skulle kunna vara det, och medan jag läser kan jag också se för mig hur den skulle se ut på någon av Dramatens mindre scener om den vore det.

Det finns en långsamhet och seghet, ibland något ganska lojt och nästan slarvigt över formuleringarna men samtidigt ter de sig precisa. Läsaren måste gå med på en hel del, antrykningen av magisk realism övergår ibland i något helt absurt, men gör man det vill man, liksom berättelsens lyssnande jagberättare bara stanna kvar i mästarens sällskap.

Här finns recensionen.

Månadsbokslut april 2017

I april påbörjade jag min omläsning av Ulysses men den får mig att somna så jag läser en hel del annat emellan. Faktiskt så mycket som fem böcker under april. Bloggade gjorde jag däremot nästan inte alls. Jag skulle kunna skylla på en konsert med Bachkantater men även om konserten ägde rum, även om jag lade en hel del tid på att öva inför den, är den inte någon faktisk orsak. Jag vet inte varför det blir så här, varför det ter sig så omöjligt att skriva något vettigt alls om böcker, eller om någonting. Jag bidar min tid men det blir svårare ju längre det dröjer. Jag måste skriva för att inte glömma bort hur man gör när man skriver. Och ändå är det så hopplöst svårt att ta itu med ens en liten futtig blogg.

Av de fem böcker jag läste ut var

två skrivna av män
en på engelska
en översatt från engelska till svenska
en fackbok
fyra lånade på biblioteket
en e-bok
en YA/Crossover