Utläst: Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors

Idag skriver jag på dagensbok.com om Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors.

Jag är en hopplös ekorre, en samlare av allt och inget som har oerhört svårt för att släppa taget om mina saker. Jag rensar och ordnar men kommer ingen vart, lyckas bara skrapa på ytan. Och jag är en hopplös konsument av litteratur som kan hjälpa mig på vägen. Det senaste i den vägen är Prylbanta av paret bakom bloggen Minimalisterna.

Såväl när jag läser bloggen som boken är min upplevelse synnerligen blandad - jag blir inspirerad men också provocerad av många av de värderingar som presenteras som en sorts sanningar. Samtidigt som de ger konkreta tips kring själva rensandet eller en mängd bra argument förden rationellt lagda finns det en agenda jag inte riktigt gillar.

Syftet med att göra sig av med sina saker är att frigöra tid, energi och i viss mån pengar till annat som är viktigare och det är just detta "vad som är viktigt" som jag inte riktigt håller med om. Det enda som får fullt godkänt är egentligen att umgås med familj och vänner, att träna och att vara ute i naturen. Förkovran kan möjligen vara bra och kanske någon kreativ hobby som inte avsätter några spår i form av fysiska föremål. Och böcker - ja, dem läser man, sedan kan man gott göra sig av med dem. Att tillstå att det finns ett värde i föremål, ting, att deras skönhet eller det man förknippar dem med kan ha ett värde i sig är något fult och det går jag inte med på. Men, som sagt, det finns en hel del bra också.

Här finns recensionen.

Tematrio - Tid i titeln

Den här veckan söker Lyran romaner vars tttlar anspelar på tid och det behövde jag inte fundera många sekunder för att hitta fler än jag behövde.

Den återfunna tiden är sista delen i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Här slutar historien, eller om den kanske börjar, för äntligen kan berättaren inleda sitt skrivande, efter att ha ägnat ett par tusen sidor åt att fundera, skjuta upp och minnas. (Och om någon undrar: ja, På spaning... är verkligen värd tiden den tar att läsa.)

När klockan slår fem av Denise Rudberg är en helt annan typ av bok; en lättläst deckare med ett sedan tidigare välbekant persongalleri, eftersom den är den femte delen i en serie. Tyvärr är inte själva intrigerna kring brotten Denise Rudbergs styrka men jag tycker om att läsa om den lilla skaran som utreder brotten, med åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff i spetsen.

Timmen före midnatt av Ida Simons blev en liten besvikelse när jag läste den men kvar stannade ändå bilden av en överklassfamilj på väg nedåt men ändå kvar i gamla vanor, som inte riktigt har någon plats i den nya tillvaron och ett litet obehag inför min egen fascination, eftersom det är en självbiografisk roman om något ganska hemskt.

Tematrio - Bara brittiskt

Den här veckan efterlyser Lyran brittiska författare och/eller romaner till sin Tematrio och det ska väl inte vara så svårt. Eller snarare, det svåra är väl att välja så den här gången gör jag det lätt för mig .

Sarah Waters skapar med hjälp av små små detaljer en så autentisk och levande tillvaro i sina böcker att jag verkligen lämnar verkligheten för något annat. Så är det oavsett om hon skriver om sent 1800-tal, 1920-tal eller 1940-tal. Samtidigt är det för det mesta en ganska jobbig och obehaglig tillvaro men ändå längtar jag dit när jag pausar läsningen.

J. K. Rowling lyckas i sina böcker om Harry Potter förena ett antal välanvända ingredienser, gammal skåpmat om man så vill, på ett sätt som får dem att kännas både nya och annorlunda. Jag trivs väldigt bra i den värld hon byggt upp och utöver spänningen och det roliga (språkglädjen!) berörs jag av sorgen och tomrummet som allt i Harry Potters liv egentligen kretsar kring.

Jag har aldrig förstått mig på Jane Austen utan tillhör sedan tolvårsåldern Team Brontë (som om man skulle behöva ställa dem mot varandra, egentligen, det är ju faktiskt ganska barnsligt), särskilt Charlotte Brontë. Jane Eyre har jag haft med hur många gånger som helst i tematriosammanhang så nu slår jag i stället ett slag för Villette, om en ung kvinna i ekonomiskt trångmål som får en tjänst som lärare på en internatskola i Villette. Där finns skolans rektor och ägare Madame Beck, som är skrämmande nitisk i sin kontroll över såväl elever som anställda, och ett par ganska besvärliga lärare och eventuellt spökar det också. Det är mycket som irriterar mig men samtidigt är det väldigt bra. Och om man eventuellt fått lust att vrida nacken av Madame Beck kan man sedan läsa Birgitta Berglunds artikel "In Defence of Madame Beck" och få en lång rad nya insikter. (Spoiler alert: själv får jag dock lust att virda nacken av Charlotte Brontë p.g.a. slutet.)

Tematrio - Barn- och ungdomsböcker

Den här veckan frågar Lyran efter barn- och ungdomsböcker till sin Tematrio och det ska väl inte vara så svårt.

En av barnens julklappsböcker var Åsa Linds Sandvargen och den var så uppskattad att vi snabbt lånade de övriga delarna i trilogin. Zackarina bor med sina föräldrar i ett litet hus vid havet - en barnboksidyll - men det är ganska mycket de inte är helt överens om. Då är det tur att det finns en sandvarg på stranden, en sandvarg som kan svara på frågor och följa alla fladdriga tankegångar - och på sitt speciella sätt hjälpa Zackarina och föräldrarna att förstå varandra lite bättre. Underfundigt och väldigt fint, passande för barn i åldern 6-9 år.

En annan favorit sedan tidigare är Viktiga kartor för upptäckare och dagdrömmare av Sarah Sheppard. På ett antal uppslag med varsitt tema samlas en mängd fakta om såväl djur och ädelstenar som sjörövare och vulkaner. Allt knyts till världskartor och det finns mycket att upptäcka på varje sida. Lärorikt och underhållande för såväl barn som vuxna men målgruppen är nog ändå 5-8-åringar.

Tala är guld av Cammie McGovern är en amerikansk YA som inte väjer för komplikationer, utan snarare vadar i dem. Sista året i high school, en flicka med cerebral pares, en pojke med allvarlig OCD, en vänskap och kanske mer än så. Ibland blir det lite för mycket men annars tycker jag att den här typen av böcker ofta blir alltför tillrättalagda - "problemen" bottnar inte utan kunde vara utbytbara men här är de ständigt närvarande, samtidigt är personerna så mycket mer än sina diagnoser.

Tematrio - Saker som är mjuka

Den här veckan frågar Lyran efter titlar som innehåller saker som är mjuka och jag tycker att det är fruktansvärt svårt att komma på några - ordet snö återkommer men är snö egentligen så mjuk när allt kommer omkring? Äsch, det får bli mossa, moln och skum

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg handlar om Tilda som när hon tillbringar sommarlovet hos sin morfar möter såväl mörker och fara som kärlek i ett lantligt ingenstans där folktrons väsen inte bara hör hemma i sagorna.

Ett moln på min himmel är den titel Françoise Sagans Bonjour tristesse ursprungligen fick när den översattes till svenska. 17-åriga Cécile tillbringar sommaren på franska rivieran tillsammans med sin far och hans älskarinna. När faderns kärleksliv kompliceras ytterligare och Cécile ser sin tillvaro hotas börjar hon planera något som hon inte riktigt klarar av.

Boris Vians surrealistiska roman Dagarnas skum är såväl en drömsk och förvirrande kärlekshistoria som en samhällskritisk satir. Den rike och vackre Colin lever ett bekymmerslöst liv i Paris men när det visar sig att hans älskade Chloë har en näckros i lungan vänder allt och drömmen blir till en mardröm.

Tematrio - Julberättelser

Det är ju bra om man trycker på publiceraknappen också... Här kommer alltså ett en vecka försenat inlägg:

Med ett fåtal dagar kvar till julafton är det föga överraskande böcker som handlar om julen som Lyran frågar efter i veckans Tematrio. De jag kommer på först är undantagslöst barnböcker som utspelar sig för länge sedan - julen var juligare förr - men jag behöver inte leta så länge för att finna fler.

Kajsa Kavat hjälper mormor av Astrid Lindgren och Ilon Wikland är dock min top-of-mind-julbok. Jag älskade den som barn och jag tycker om den nu, hur Kajsa Kavat när mormor ramlar och bryter benet tar itu med allt som behövs inför julen, inklusive att sälja polkagrisar på torget. Romantiserandet av det lillgamla barnet som klarar allt kan jag ha problem med ibland men inte här. Och om jag var en sådan som bad aftonbön är det Kajsa Kavats jag skulle be, den som jag lärde mig utantill från boken: "Det går en ängel kring vårt hus; han bär två förgyllda ljus. Han har en bok uti sin hand - så somna vi, i Jesu namn".

Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang är lantlig julidyll och ond, bråd död i ett. Det ombonade julfirandet hos kyrkoherden tar en annan vändning när en granne blir brutalt mördad. Eftersom detta är en tidig Lang är det Puck och Einar som jämte Christer Wijk letar efter den skyldige.

A Christmas Carol av Charles Dickens är en sorts sedelärande berättelse där den snåle, illvillige och julhatande Ebenezer Scrooge under julnatten hemsöks av tre spöken som visar honom scener från jular förr, nu och i framtiden. Han påminns om att han inte alltid varit sådan han är nu och ges en sista chans att ändra sig. Det var länge sedan jag läste den men jag såg den som carolfylld teater för ett par år sedan.

Tematrio - Fåglar och flygfän

Den här veckan är det böcker vilkas titlar innehåller fåglar eller insekter eller referenser till dessa som efterlyses av Lyran och det tar inte en halv minut innan jag har kommit på tre fågeltitlar (To Kill a Mockingbird, Tusen tranor och Vilda svanar). Sedan måste jag fundera över om de redan varit med i Tematrion och det har de två förstnämnda så sedan måste jag fundera lite till.

Vilda svanar - tre döttrar av Kina av Jung Changn läste jag för väldigt länge sedan och jag minns nästan stämningen kring läsningen bättre än själva boken. Den skildrar tre generationer kvinnor i Kina under 1900-talet, en synnerligen omvälvande och delvis våldsam epok.

Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch är en ganska märklig bilderbok, eftersom den handlar om döden. Men döden på ett annat sätt. Varsamt, enkelt och symboliskt berättas det om hur Döden slår följe med en and och hur de umgås - till dess att Anden inte vaknar mer. Illustrationerna är likaledes enkla och skissartade och det är något väldigt stillsamt över det hela.

Imago av Eva-Marie Liffner var naturligtvis inte en av de där första tre men jag tycker att det är lite snyggt med denna titel som är namnet på det sista stadiet i en insekts metamorfos. Sedan tyckte jag kanske inte att själva boken var jättebra - den är en aning överlastad med många tidsplan, vilket känns som mycket väsen för väldigt lite. Det är 1860-tal och dansk-tyskt krig, det är 1938 och ett lik hittas i en mosse i trakterna kring gränsen mellan Danmark och Tyskland och en person försvinner och slutligen är det 2000 och en kvinna börjar undersöka detta försvinnande.

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 28-30

Så. Då var det slut för den här gången. Trettio barn/ungdomsbokomslag, mer nostalgi än estetik men det får duga. Kanhända blir det fler #dagensbokomslag vad det lider, kanhända hittar jag på något annat.

La cuisine est un jeu d'enfants av Michel Oliver. Plon 1963. Omslag av Michel Oliver. Jag trodde att den här var för barn men eventuellt är det en "allålderskokbok" - min franska är i princip obefintlig. 

Tunnelbane-mysteriet av Sivar Ahlrud (pseudonym för Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud) fast egentligen skriven av Sid Roland Rommerud. B. Wahlströms bokförlag 1954. Omslag av Bertil Hegland. Som barn jag tyckte väldigt mycket om böckerna om de impulsiva rödhåriga tvillingarna Klas och Göran och deras mer eftertänksamme kusin Hubert - nu skulle jag nog finna dem fulla av stereotyper och schabloner.

Allrakäraste Syster av Astrid Lindgren och Hans Arnold. Rabén & Sjögren 1973. Omslag av Hans Arnold. Berättelsenr ingick ursprungligen i sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling, illustrerad av Eva Billow, men det var Hans Arnolds bilder som gjorde den verkligt magisk, tycker jag. När jag efter många års letande hittade det här exemplaret på ett antikvariat nästan skrek jag. Och sedan måste jag lägga undan den i kassan för att kunna gå och ta ut pengar - jag kunde inte betala med mitt bankomatkort.

Tematrio - Resor

Till den här veckans Tematrio är det böcker som innehåller resor som efterlyses av Lyran. "Det ska väl inte vara så svårt" tänker jag men inser snabbt att jag återkommer till böcker som redan varit med både en och två gånger eller alldeles nyligen - resor och farkoster är ju starkt förknippade med varandra.

I Bära barnet hem av Cilla Naumann reser en kvinna till Bogotá med sin nu vuxne son, som är adopterad därifrån. Den första resan dit gjorde henne till mor - den här - vad kan den göra henne till? Det är poetiskt, skört och vackert - och smärtsamt om moderskapets bräcklighet och själviskhet.

En atlantångare på väg mot New York 1914 förliser och en liten grupp människor räddar sig upp i en livbåt, som dock är rejält underdimensionerad. Väl där utespelar sig ett drama som slutar i en rättssal. Livbåten av Charlotte Rogan har en synnerligen opålitlig berättare - en av dem som står inför rätta - som samtidigt är en mycket god iakttagare av människor. Frågan är väl bara hur mycket hon utelämnar.

I Vi kom över havet av Julie Otsuka färdas en grupp kvinnor från Japan till U.S.A. för att gifta sig med män de aldrig träffat, män, som i verkligheten kanske inte alls är de som avbildats på fotografierna de skickat. En resa full av umbäranden fortsätter med ett liv som i många fall är långt värre. En kollektivroman, en kör av röster som besjunger och begråter sitt öde, sina öden. En oerhört stark litania om något som ligger närmare i tiden än man i förstone tror.

Tematrio - Farkoster

Den här veckan är det texter som innehåller farkoster som efterfrågas i Lyrans Tematrio och hon själv har i alla fall ett rejält udda exempel så naturligtvis är det sådana jag börjar leta efter i de mentala bokhyllorna (det är alltid där jag börjar, även om jag ofta tar mig en tur till de fysiska också).

I Doktor Dolittles underbara resor av Hugh Lofting färdas Dolittle och Tommy Stubbins en lång sträcka på havsbottnen med en gigantisk snäcka. Inne i det skimrande skalet har de det synnerligen bekvämt, med molluskens mjuka kropp som golv.

I Harry Martinson Aniara färdas en grupp människor i ett gigantiskt rymdskepp, en goldonder vid namnet Aniara. De var på väg mot Mars men har råkat ur kurs och nu väntar dem döden medan de slungas bortåt i en hisnande hastighet. Ett mikrosamhälle utan hopp men inte heller i konstant förtvivlan.

Titelfordonet i Lennart Hellsings och Stig Lindbergs Musikbussen är visserligen mindre märklig än familjen den kör; mamma, pappa och tio tvillingpar som alla spelar olika instrument (inte minstingarna, dock), men ändå förmögen att fälla ut vingar när så behövs eller gråta bensintårar.

Tematrio - titelkänslor

Den här veckan efterlyser Lyran romaner med känslor i titeln till Tematrion. Jag trodde att det skulle vara enkelt men så var faktiskt inte fallet, i vart fall inte för mig. Men till sist hittade jag tre stycken i alla fall.

I skuggan av oron är den andra delen i Kerstin Thorvalls självbiografiska trilogi som inleds med När man skjuter arbetare. Plötsligt blev den så ofta hånade författaren något att räkna med och visst är serien bra men det är även mycket annat hon skrivit. Flickan är inte längre någon liten flicka, hon börjar bli vuxen och söker frihet, kärlek, liv, framtid men hennes mor letar bara efter spår av faderns mentalsjukdom.

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner har stått oläst i min bokhylla, väldigt, väldigt länge. Hennes pendang till Drottningens juvelsmycke, Lacrimosa, räckte inte hela vägen och Imago var sådär - därav dröjsmålet. Men titeln är ljuvlig.

Från frustration till flow med lean @home av Eva Jarlsdotter är en helt annan typ av bok, en bok om hur en familj anammar ett antal principer från japansk tillverkningsindustri för att få en enklare tillvaro hemma. Min recension av den här boken är det som "lästs" flest gånger.

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 7-13

Här är andra veckan av Instagram"utmaningen" #dagensbokomslag med barn/ungdomsbokomslag. Det är bara jag som ägnar mig åt det här, därav citationstecknen kring utmaning. Det är ingen struktur överhuvudtaget utan en salig blandning av böcker ur min bokhylla, ofta tidstypiska på ett eller annat sätt.

På sätt och vis är det här svårare än skönlitteraturen för vuxna och facklitteraturen. Barn- och ungdomsböckerna har mycket mer sällan grafiska omslag på samma sätt, bilderböcker och illustrerade böcker har vanligen en illustration ur boken som får utgöra omslagsbild. Det gör dem en aning mindre... spännande, samtidigt som jag ju ägnar mig åt en sjusärdeles nostalgitripp.

Flicka i Paris av Kerstin Thorvall. Bonniers 1963. Omslag av författarinnan (ja, det står så, jag lovar). En mycket tidig bok av denna sjukt produktiva kvinna.

Vävarens och herdens äventyr, en kinesisk saga återberättad av Hisako Kimishima, illustrationer och omslag av Shigeru Hatsuyama. Fukoinkan-Shoten 1979. Den här boken kan jag inte läsa men jag fastnade för omslaget och illustrationerna.

 Sagan om Vasa av Bertil Almqvist. Bonniers 1965.

Boken om Agnes av Claque (Anna Lisa Wärnlöf). Natur och Kultur 1986. Omslag av Ulf Beckman. Jag föll för omslaget när jag läste den här boken som barn. Originalet från 1963 var lite mer kvadratiskt i formen och - inser jag nu när jag googlar -faktiskt ett annat. Det är snarlika men inte samma föremål som avbildats i samma trompe l'oeil-stil. Alltså måste jag börja jaga originalutgåvan.

Ullabella av Marika Stiernstedt. Illustrationer av Kurt Ljungstedt och Nils von Dardel. Albert Bonniers förlag 1927. Omslagsbild av Nils von Dardel. Jag tycker så mycket om linjerna i den här bilden. Inuti finns en annan framsida som ger en helt annan, mycket barnsligare känsla.

Jag var inte säker på vem som stått för framsidans illustration men när jag bläddrat mig fram till bilden inuti boken var jag och Beatrice Bohman (@bokvasen) säkra på att det var Nils von Dardel - väldigt mycket Den döende dandyn där.

Katitzi av Katarina Taikon, teckningar av Björn Hedlund. Förlag Zigenaren 1969. Omslag av Björn Hedlund. Socialrealism med mangakänsla. Snart femtio år gammal men mycket är sig tyvärr alltför likt för zigenarna/romerna.

Der Struwwelpeter oder lustige Geschichten und drollige Bilder für Kinder von 3 bis 6 Jahren av Dr. Heinrich Hoffmann. Loewes Verlag odaterad men av trycket i inlagan att döma skulle jag gissa på 1940- 50-tal. Jag vet inte om man verkligen bör läsa den här boken för treåringar, för bitvis är den ganska creepy.

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 1-6

Förra året visade jag upp en del bokomslag på Instagran under hastaggen #dagensbokomslag. Nu i november gör jag om det och den här gången är det barn- och ungdomsbokomslag det handlar om. Som vanligt är det mina egna exemplar jag visar upp. Årtalet är det som gäller för just dessa, originalen kan vara äldre.

Pricken av Margret och H. A. Rey. Rabén & Sjögren 1959. En väldigt fin och ständigt aktuell bok om att vara annorlunda.

Elisabit - Den köttätande växtens äventyr av H. A. Rey. Rabén & Sjögren 1950. Den här något mer okända boken fick vara med som bonus då många har en relation till Pricken.

Juliane och jag av Inger Edelfeldt. AWE/Gebers 1982. Omslag av författaren. Boken som grundlade min faiblesse för långa svarta kjolar och snirkliga smycken.

 Alices äfventyr i sagolandet av Lewis Carroll. P. A. Norstedt & Söners förlag 1898. Öfversättning från ett exemplar af den engelska originalupplagans sjuttionde tusental af Louise Arosenius (som fått det till att Alice sitter på en grön bänk...)

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Rabén & Sjögren 1982. Omslag av Ilon Wikland.
Min kusin fick Ronja Rövardotter i julklapp när den var alldeles ny och jag blev så avundsjuk på henne. Den tjocka boken med den lummigaste grönskan man kan tänka sig på omslaget lovade så mycket. Ett år senare fick jag den också.

Baksidan av Ronja Rövardotter får vara med som bonus. Minst lika fin som framsidan.

Ättiksgurka med choklad av Stéphanie. Bonniers Juniorförlag AB 1988. Omslag av Stewen Quigley. Det här får vara med för att det är så mycket 1980-tal och för att jag när det begav sig tyckte att den illustrerande typografin var väldigt rolig. Äsch, det tycker jag fortfarande men snygg - nja.

ABC av Lennart Hellsing och Poul Ströyer. Rabén & Sjögren 1974. Omslag av Poul Ströyer. Egentligen gillar jag Stig Lindberg mer men hans ABC-bok är inte alls lika slående.

Tematrio - Öar

Jag har inte haft vare sig tid eller ork att blogga på ett tag men den här veckans Tematrio ska jag väl klara av. Lyran vill att vi berättar om böcker som utspelar sig på öar och det finns det gott om i min bokhylla och mitt minne.

Förra veckan - eller kanske förrförra - läste jag Märta Fohlins Sandöflicka, som utspelar sig på Gotska Sandön i slutet av 1930-talet. Det talas om krig och det finns värnpliktiga utplacerade på ön men det är bara kulisser för tankar och känslor i mellanrummet mellan barn och vuxen. En sista sommar i det välbekanta, sedan väntar något annat, men även det välbekanta börjar te sig främmande.

En annan ö, långt bort, är spelplatsen för Ön av Lotta Lundberg. Olivia lever sedan bortåt tjugo år på en liten paradisisk ö i Söderhavet, en gudsförgäten koloni i det brittiska samväldet. Hon hoppade av från sin läkarutbildning men praktiserar sina kunskaper bland befolkningen, jämte kvinnor som har andra helande krafter. Hon känner sig nästan som om hon hör hemma på ön, som om hon har blivit en av dem, men så kommer en delegation från Storbritannien för att utreda misstänkta sexuella övergrepp på barn och avståndet ökar.

Den delvis självbiografiska Sommarboken av Tove Jansson är en lågmäld skildring av sommartillvaron för Sophia, hennes farmor och hennes pappa (som hamnar i bakgrunden) på en ö i finska skärgården. Dagarna fylls av små saker, som blir stora i avsaknad av annat.

Tematrio - Sommarläsplaner

Nu ämnar Lyran ta semester och därför ägnas veckans Tematrio åt sommarens läsplaner.

Idag läste jag ut sjätte delen av På spaning efter den tid som flytt och i juli kommer jag att läsa den sjunde och sista. Det kommer att kännas märkligt efteråt men ganska skönt också - och så kan det hända att jag tar mig tid att läsa lite litteratur om verket också.

Jag har två delar kvar av Elena Ferrantes Neapelkvartett och dem tänker jag också läsa i sommar. Faktum är, att andra delen gjorde mig mer sugen på att läsa vidare än vad första delen gjorde. Kanhända blir tredje delen nästa bok?

Symposiet i Lund gav mig lust att läsa några verk jag missat och att läsa om andra så jag tänker mig att det blir lite engelskspråkigt (utöver Ferrante, som jag läser översatt till engelska): något mer av George Eliot än Middlemarch, som är det enda av henne jag läst, William Faulkners Absalom, Absalom! och så en omläsning av Charlotte Brontës Villette, kanske.

Eller också blir det spridda skurar av lite allt möjligt, bortsett från Proust, som jag verkligen bestämt mig för att läsa.

Tematrio - Paris

Den här veckan efterlyser Lyran främst romaner men även andra typer av texter som utspelar sig i Paris. I en lätt hysterisk koloraturaria jag sjungit en del men aldrig lyckats bemästra sjunger man "Paris, France" på ett lätt ironiskt/lakoniskt sätt och sedan dess har jag svårt att inte höra den frasen när Paris kommer på tal men jag tar ändå inte med romanen operetten bygger på utan

Paris France som också är titeln på en roman av Gertrude Stein. Den publicerades 1940, samma dag som tyskarna intog Paris, och är en blandning av självbiografi och analys av fransk kultur och liv utifrån en inflyttad amerikans perspektiv.

Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt utspelar sig till stora delar i Paris men det är mestadels ett Paris bortom det en vanlig besökare ser - det är visserligen promenader längs boulevarderna men mest de ombonade salongerna eller de storslagna privatslotten det rör sig om.

I Vi ses vid Place de la Sorbonne av Justine Lévy sitter en dotter på ett café och väntar på sin mor, som så många gånger förr. Väntan fylls med minnen av en barndom och uppväxt präglad av föräldrar som inte finns tillhands när de behövs, som glömmer, åsidosätter, prioriterar bort. En precist skildrad och franskt elegant dysfunktionalitet.

Boktrailer

Det är roligt att ha begåvade vänner och lite extra roligt är det när man får vara med på ett hörn i deras projekt.

I veckan kommer Helena Dahlgrens 100 hemskaste, boken som började som en serie blogginlägg med Helenas skräckfavoriter, ut på Modernista. Marcus Stenberg gjorde ingressbilder i bloggen och står för kapitelbilder i boken - och har dessutom gjort en trailer för boken där undertecknad sjunger.

Tematrio - parrelationer

Jag har pausat från Lyrans Tematrio ett litet tag - såväl tid som inspiration har fallerat men när nu veckans tema är starka romaner om parrelationer så ska jag väl kunna knåpa ihop något, tänker jag. Problemet är, att som vanligt är de första titlarna som dyker upp sådana som redan fått vara med både en och flera gånger. Nåväl, jag ska försöka navigera runt dem.

De två saliga av Ulla Isaksson handlar om hur kärlek övergår i vansinne, eller om det finns en kärlek utan vansinne - för var går gränsen mellan en kärleksfull önskan att gå upp i den andra och en sjuklig dito? Ett par där det gått åt fanders, ett annat där det kanske inte gjort det, eller? Om det osaliga i saligheten.

Vårt gemensamma liv av Anna Schulze är en kärlekshistoria som skaver, något som berättats tusen gånger men inte så ofta ur mannens perspektiv. Om hur svårt det kan vara att förena familjeliv med yrkesliv, om hur den enas framgång inte leder till gemensam lycka. Och ja, det gör ont nästan hela tiden.

Dagen efter av Lionel Shriver är kanske ett lite udda inslag här, med sina dubbla tvåsamheter, sina alternativa parrelationer - för från en punkt finns det två historier, en där kvinnan valt en man och en där hon valt en annan. Men just genom berättargreppet där de ställs mot varandra leder till många intressanta frågeställningar och reflektioner.

Tematrio - Asiatisk kultur

Den här veckans Tematrio handlar om asiatisk kultur utan några särskilda begränsningar och med tanke på att jag förälskade mig i Japan som sexåring men ännu inte har besökt landet borde jag väl kunna åstadkomma något (och jag sitter och skriver detta iförd en av mina yukata från Yasuragi Hasseludden...)

Osamu Dazai var en japansk författare som är mycket känd i sitt hemland men inte här. Jag tror inte att något av hans verk finns översatt till svenska men flera finns i alla fall översatta till engelska och det är så jag läst dem. Det är vemodigt och mycket japanskt, som man föreställer sig det, lågmält, symboltyngt och med kontraster mellan tradition och nutid. Själv är jag mest förtjust i The Setting Sun.

På 1990-talet såg jag Zhang Yimous filmer så snart de visades i Sverige och min stora favorit var Den röda lyktan, en (naturligtvis) sorglig historia om en rungiga kvinna som på 1920-talet blir den fjärde hustrun till en välbärgad man. Hon försöker navigera mellan de övriga hustrurna med närmast katastrofala följder.

En annan japansk författare är Yasunari Kawabata, som tilldelades nobelpriset i litteratur 1968, och som, liksom Osamu Dazai begick självmord. Jag har bara läst två av hans böcker, Snöns rike och Tusen tranor, men jag tycker mycket om dem.

Tematrio - Uppväxtskildringar

Den här veckan är det uppväxtskildringar som är ämnet för Lyrans Tematrio och jag slås av två saker: de jag först kommer att tänka på är hela serier av böcker och jag har redan haft med dem under andra teman. Nåväl, här är några som inte var bland de allra första, även om samtliga inte är helt nya för sammanhanget ändå. Starkt självbiografiska är de i vart fall alla tre.

Min fantastiska väninna är första delen i en serie av Elena Ferrante. Ett ganska fattigt liv i en by eller om det är en liten stad i närheten av Neapel, skolan och läsningen som en möjlig väg därifrån, en flickvänskap som inte är det allra enklaste men just därför en väldigt träffande skildring av närhet och avundsjuka.

Barbro Lindgrens självbiografiska böcker om Sparvel utspelar sig i övre medelklassens 1940- och 50-tal men kändes märkligt nutida ännu trettio-fyrtio år senare. Kanske beror det på att hon växte upp i samma område som jag, kanske bara på att allt i tillvaron inte förändras så mycket som man lätt förleds att tro.

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh handlar om den duktigaste av de duktiga flickorna, hon som bär familjens väl och ve i det nya landet på sina späda axlar, hon som plötsligt har alla chanser i världen - och måste ta dem. Hon når långt, mycket långt, men hela tiden har hon så nära till underläget som invandrare - kontrasterna i tillvaron blir enorma och det tär, allt tär.