Fädernas synder...

Idag skriver jag om Anna Schulzes roman Kidnappningen på dagensbok.com.

Kidnappningen är en skildring av hur Annas far som elvaåring kidnappades av sin mor och tillbringade flera år kringflackande i Europa. Det var kulmen på en förlorad vårdnadstvist men också något som skedde i en familj som befann sig i närmast fritt fall. Från en ekonomisk och social topposition till något helt annat.

Till en början håller jag på att bli nipprig av allt prat - Anna Schulze berättar om allt material hon har och hur hon sorterar upp det, hon talar om sina våndor, hon börjar och börjar inte. Ska det inte bli lite mer... skönlitterärt, undrar jag, det är ju ändå en roman? Det fortsätter i väldigt hög grad att vara en redogörelse, ganska odramatiserad, men med tanke på hur dramatiskt händelseförloppet ändå är och vilka känslor det rör sig om är det gripande, rörande och väldigt spännande ändå.

Och så gör det ont. Så mycket fysisk och psykisk misshandel, så mycket som går fel, som om ödesgudinnorna svurit sig samman mot familjen Schulze.

Här finns recensionen.

Och för ett par veckor sedan skrev jag om Maryse Condés Célanire här.

Utläst: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

Berättelse om ett äktenskap handlar egentligen om det slutliga sönderfallet. I ett efteråt försöker mannen bena ut vad som hände då kvinnan blev förälskad i en annan och det eviga tog slut.

Han lånar hennes röst, försöker se det hela ur hennes perspektiv men det är hela tiden uppenbart att det är han som för ordet, sina egna tankar och reaktioner han tillskriver henne. Ändå är det försåtligt och förledande.

Det är han som är hemma mest, som lagar middagar och väntar medan hon jobbar. Han vill inte vara som andra män, vill vara jämställd, jämlik, vill allt. Funderar över makt och relationer, tycks vämjas över maktpositionerna i sängkammaren men uppehåller sig ändå där. Vad har de haft, förutom lusten? Den översvämmar allt annat. Eller hans fantasier om den, kring den.

Hon springer (alla vi fyrtioåriga kvinnor som springer, en kroppens besvärjelse), har tvingat sig till det men blivit beroende av att känna sin kropps kraft och överlägsenhet. En dag då hon håller en föreläsning möter hon en man som också springer - och åker skidor, klättrar, rider... En träningspartner, någon att dela intressen med, att umgås mer och mer med. Hela tiden berättar hon för maken, som älskar att höra om hur andra män intresserar sig för henne.

Det är så märkligt. Allt är så märkligt. Det dubbla fantiserandet och vändorna fram och tillbaka i tiden "detta har ännu inte hänt" som skulle kunna bli ödesmättade men mer känns överlastade. Barnen som knappt finns där, mer än i korta ögonblick, som störande moment en morgon i sängen, som ett gnagande av dåligt samvete när allt har rasat samman. Och kvinnan som bara är en projicering.

Månadsbokslut juli 2017

Det här året är för bedrövligt bloggmässigt sett och jag vet inte varför jag framhärdar i de här små månadsboksluten - jo, för att kunna låtsas att jag fortfarande bloggar om böcker. Jag vet inte vart tiden tar vägen men försvinner fort, det gör den, och lusten och energin att blogga finns bara inte (faktum är, att det finns inte lust och energi till särskilt mycket överhuvudtaget i mitt liv). Läsandet går det bättre med, även om det här året väl inte kommer att se direkt lysande ut vad gäller antalet utlästa böcker. I juli läste jag i alla fall ut sex böcker och av dem var

en skriven av en - nej två män
två på engelska
en översatt till svenska från annat språk än engelska
en fackbok
en memoar/biografi
en biografisk roman
en barn/ungdomsbok
en omläsning
två lånade på biblioteket
en e-bok
tre recensionsexemplar från förlag