Jane Austens värld

Taket i trappan som leder upp till gästrummen där utställningen finns.

Igår smet jag från kontoret, trots att det var bokslut, och åkte på vernissage av Jane Austens värld i stället. Det är kostymer från filmatiseringar av Jane Austens böcker som ställs ut på Skokloster och en av mina litteraturvetarvänner, tillika expert på Jane Austen, har blivit intervjuad för utställningen samt skulle inviga den. Tack vare henne fick jag gå på en lugn pressvisning innan de andra släpptes in efter afternoon tea, tal och sång.

Mingelbild från Skoklosters Instagram, bara för att jag är med på den, iförd grön kappa och med syrener på huvudet...

Jag är mer förtjust i äkta historiska plagg, och stod därför länge och betraktade det betjäntlivré som faktiskt hade åldern inne, även om det egentligen var ganska närkligt, men tyckte om hur plaggen presenterades i olika miljöer efter olika teman med möbler och tavlor ur samlingarna (att möblera var som att leka med ett dockskåp i jätteformat, intygade den synnerligen entusiastiska utställningsproducenten som höll i visningen). Till skillnad från den andra våningen var det ljust och luftigt och blandningen av möbler, tavlor och föremål från 1600-tal till tidigt 1800-tal framstod som både trovärdig och ganska hemtrevlig.

Tema visiter och fostran med plagg från Emma, Förnuft och känsla och Stolthet och fördom.

Eftersom Jane Austen aldrig har varit någon stor favorit - jag har visserligen läst tre av hennes romanser men bara sett en, ja, en, filmatisering, Förnuft och känsla från 1995 - var jag väl kanske inte den ideala besökaren men nog fick jag lust att ge Austen ytterligare åtminstone en chans. Väl hemma på kvällen skickade jag ett meddelande till en kollega "Har du en Mansfield Park på engelska som du kan tänka dig att låna ut?" och visst hade hon det och nog tog hon med sig den till mig idag. (Jag gör verkligen allt för att skjuta upp Ulysses.)

Jag gillar alltså vackra tak. Under detta kan man beskåda tre brudpar och en bröllopsfrukost.

Om man trodde att det här med aforismer på väggarna var något som kom på 2000-talet har man fel. På Skoklosters slott finns det hur många som helst på en mängd språk.

Världens hemskaste bästa releaseparty

Igår var det dags för releasepartyt för 100 hemskaste och på ungefär samma sätt som boken på bilden ovan trängs med sina kompisar/idoler/förebilder fick jag trängas med Helena Dahlgrens kompisar på MELT. Röda sammetsgardiner och kristallglas, chokladtryffel och chips, bokbloggarmaffia och branschfolk, släkt, vänner, böcker och en dragqueen.

Det var väldigt roligt att få vara med och fira och gratulera och få ett utlopp för den där känslan av ÄNTLIGEN! som det här väcker hos mig, eftersom jag så länge tyckt att Helena skriver så väldigt bra och Marcus bilder är så vackra, stämningsfulla och fascinerande. Och jag är helt säker på att jag fick de finaste dedikationerna i min bok.

Långt efter den satta sluttidpunkten var jag tvungen att gå hem men de som var kvar en stund till fick i alla fall vara med om ljuständning och tyst minut för offren i Orlando och det känns så väldigt rätt och så väldigt fel - och det är ju så, att hur hemsk skräcken än blir är det alltid verkligheten som är värst. Alltid.

Eftersom Helena är så produktiv dröjer det väl inte länge innan det är dags för nästa releasefest men frågan är hur den ska kunna toppa den här.

(Jag tog ungefär fem bilder under kvällen men det finns massor på Instagram #100hemskaste.)

Bokmässan kan slänga sig i väggen...

Nej, det menar jag så klart inte men idag är jag inte det minsta avundsjuk för idag är jag en av dem som får vara med om det här:

Så nära jag kommer

 

Det känns som om jag aldrig kommer att komma iväg till Bokmässan men när det visade sig att företagets konferens skulle äga rum på Svenska Mässan i Göteborg bestämde jag mig för att låtsas lite. Alltså ägnade jag tågresorna åt att läsa Lizzie Enfields Uncoupled, som jag fått av Helena Dahlgren.

Väl framme visade det sig att mitt rum låg i samma torn i Gothia Towers som den där restaurangen där alla äter räkmackor men a) vi hade helt annan inbokad förtäring, b) det är för mycket räkor på räkmackor, c) jag hann inte ens upp till Heaven 23.

 Tyvärr var de stora mässlokalerna fyllda av truckar som rev den utställning av truckar och lastbilar som huserat där senast så det gick inte ens att låtsas att det var något bokrelaterat som pågick och det var inte något jag hade lust att fotografera heller. Däremot fanns det gott om sådana här gerberor i låga glasvaser.

Efter en hel del minglande och skrikande följde jag med två kollegor upp till deras något högre belägna rum och där satt vi och pratade tills det var för sent att ens läsa i sängen.

Nästa dag hade jag halvannan timmes fritid i ett regnigt Göteborg och då begav jag mig till Fåfängans antik, som jag läst om på massor av ställen men aldrig besökt. Där köpte jag en liten tavla och sprang av en slump på en av mina favoritbloggare/instagrammare Drömma-Lotta.

Därefter smet jag in i ett antikvariat och fastnade en lång stund i ett samtal med innehavarinnan - antikvariska barnböcker, barnlitteratur i allmänhet och antikvariatbranschen i Göteborg och Stockholm hann vi prata om.

Det är så nära Bokmässan jag kommer, även om en kollega hävdar att hon ska ta med mig nästa år. Vi får väl se.

Världsbokdagen

Idag är det världsbokdagen, en dag som jag normalt sett inte bryr mig så särskilt mycket om; min läsning styrs av helt andra parametrar. I år har jag däremot blivit påmind om den på olika sätt gång på gång.

På barnens förskola uppmanades barnen att ta med sig sina favoritböcker med anledning av världsbokdagen och sexåringen valde naturligtvis sin tjockaste faktabok om dinosaurier (tyvärr är den urtråkig enligt de flesta andra). Medan lillebror, som inte ville välja någon bok, åt klart sin frukost läste han lite i den och visade bilder och tyvärr blev boken kvar i köket - vilket upptäcktes när vi var framme vid förskolan. Efter lite tvekan bestämde jag mig för att springa hem och hämta den, trots att jag då skulle komma väldigt sent till jobbet men en räddande ängel i form av en annan mamma skjutsade mig hem, tillbaka till förskolan och sedan till pendeltåget. Tror ni att det lästes något i dinosaurieboken? Icke - eller jo, jag läste ju ur den vid nattningen.

Jag läser ju nästan bara böcker från Sverige, Storbritannien och U.S.A. men av en ren slump var det en spansk bok jag läste på väg till kontoret (Marina av Carlos Ruiz Zafón). Däremot var det ingen slump att jag när den var utläst fortsatte med Natsume Sōsekis I am a Cat - den hade jag ju med i min Tematrio häromdagen. Men begreppet världsbok är egentligen ganska konstigt, precis som världsmusik.

Slutligen ska jag passa på att göra lite reklam för Botkyrka internationella bokmässa, som invigdes ikväll. Imorgon är det inte några programpunkter för allmänheten men på lördag desto fler på Hallunda bibliotek och Folkets hus. Själv kommer jag inte iväg - fyraåringen har precis fått vattkoppor.

Domestic 20's

För mig är läsandet och bloggandet mest något jag ägnar mig åt i ensamhet och mitt sociala litterära liv består egentligen av kommenterande på bloggar men någon enstaka gång tar jag mig ut i ett verkligt litterärt socialiserande.

Den här gången var det Helena Dahlgrens samtal med Sarah Waters på relseasefesten för dennas senaste bok, Hyresgästerna, som fick mig att ta mig an logistiken och planerandet. Det hela skulle äga rum på 20-talsbaren Melt och även om det inte stod något om dresscode i inbjudan ägnade jag en del tid åt min klädsel (om man är operasångerska som arbetar som redovisningsekonom tar man alla chanser att klä upp/ut sig). Jag var mer "the roaring 20's" än de "domestic 20's" Sarah Waters bok handlar om, iförd fladdrig klänning, flera pärlhalsband, markasitbroscher såväl på kappan som i håret och så kängorna, som faktiskt kanske är så gamla.

Som jag väntat mig var det ett intressant samtal, ja, just samtal och inte bara intervju, som på ganska kort tid  (för min del hade det gärna fått vara längre) fick med mycket om såväl Sarah Waters böcker i sig som varifrån hon fått och får inspiration och vad hon skriver just nu (från sent 1800-tal framåt i tiden till 1940-tal, nu 1920-tal och snart 1950-tal). Detta mot en fond av röd sammet - det finns betydligt bättre bilder än min suddiga och skymda hos andra bloggare.

Goodiebag - tyvärr är det just dessa av Sarah Waters böcker jag redan har men de är väldigt fina.

Mingel är en av mina sämre grenar men jag pratade i alla fall böcker och barn med Hanna Lager och lite allt möjligt med Helena Dahlgren. Vi hade också ett litet informellt boklån/byte där jag till sist överlämnade en bok hon skulle ha fått för sisådär fem år sedan.

Ytterligare två böcker jag gick hem med.

Ordningen återställd

I år fyller jag år på en torsdag, närmare bestämt i övermorgon. Dagen då det tillkännages vem som tilldelats årets Nobelpris i litteraur. Förra gången jag fyllde år på en torsdag var de så lömska att de tillkännagav Nobelpristagaren torsdagen innan, om jag minns rätt, men nu är alltså ordningen återställd.

Och som vanligt kommer det att bli någon vars namn jag har hört men som jag inte läst någonting av. Precis som vanligt. Och det är också i sin ordning.

Nästan en vana

Förra året gick jag snabbt längs en del av bokbordet men hittade ändå en Farligt att förtära av Maria Lang. I år gick jag ännu snabbare längs samma del, faktiskt i hopp om att få syn på Anna-Karin Palm och kunna köpa Jaktlycka och ännu ett exemplar av Snöängel, och efter att ha tittat i fem minuter på olika tryck med barnen protesterande att jag alltid stannar (ja, en gång om året - ALLTID!) blev det bara ett stopp till - när jag fick syn på Det är ugglor i mossen, också av Maria Lang. Det är ingen höjdare, så vitt jag minns, men samlaren i mig tyckte att tjugo kronor var helt OK. Om det fortsätter på det här sättet hinner jag kanske få ihop en komplett samling innan jag dör.

Schema för Langlördagen

Morgondagens schema ser ut så här:

09:45 Fiktiviteter 
10:00 Bokdetektiven 
10:30 Marias bokliv 
11:00 Fiktiviteter 
11:30 Dark places 
12:00 Sagas bibliotek 
12:30 Fiktiviteter 
13:00 Tröst för ett knytt 
13:15 Cinnamon books 
13:30 Skuggornas bibliotek 
14:00 Fantastisk fiktion 
14:15 Fiktiviteter 
14:30 Dark places 
15:00 Annas bokbord 
15:30 Lottens bokblogg 
16:00 Det här har jag läst 
16:15 Fiktiviteter 

Tematrio - Bokrea

Jag har ännu inte besökt någon bokhandel under årets bokrea men när Lyran har bokreatema räddas jag av orden "tidigare års rea". Egentligen skulle jag vilja berätta om vad jag köpt när antikvariat haft halva priset på allt eller enhetspris på tio kronor per bok men jag tror att jag måste hålla mig till den bokrea som alla menar när de talar om "bokrean". Jag engagerade mig mycket ett tag, tyckte att den blev sämre och sämre och sedan tappade jag intresset och hamnade där jag är nu, där jag hör hemma - bland bibliotekslånarna och second handköparna. Det är inte jag som håller bokbranschen uppe, kan man med fog säga, och ibland ger det mig dåligt samvete - varför lägger jag inte mer av mina pengar på det som verkligen betyder något? Men det var inte det jag skulle skriva om, utan tidigare års reafynd.

Det är symptomatiskt och patetiskt att det är till mitten av 1990-talet jag måste bege mig för att verkligen finna dem.

Bokhandeln i Fältöversten brukade (brukar kanske fortfarande) hoppa över reakatalogerna och sänka priset på samtliga böcker med 40 eller 50%. Där stod jag en mycket tidig och kall morgon och köade för att kunna fånga in så många band som möjligt av Nordisk kvinnolitteraturhistoria, ett verk jag absolut inte hade råd att köpa till ordinarie pris, och som jag tyvärr använt alldeles för lite genom åren. Men det finns där i hyllan.

Monica Ahlgrens genombrottskok- och inspirationsbok Rosendals Trädgårdscafé, som med sitt stora format, matta papper och pretentiösa betraktelser vid sidan av recepten på kakor och mat, var något helt nytt.

Det var två, det. Det tredje är nyare, för bara kanske sex år sedan slog jag en snabb lov första readagen på NK:s bokhandel - de hoppade också över traditionell katalog och sänkte priset på allt. Då köpte jag fem delar av Prousts På spaning efter den tid som flytt i pocket.

Nej, jag är inte någon vanlig bokreakund. Eller också har jag bara förträngt de fynd jag faktiskt gjort.

Vilken bokrea?

Jag är inte någon bokreaperson längre, har inte varit det på många år, men så långt ifrån den som jag nu befinner mig vet jag inte om jag någonsin varit. Jag har ägnat den några minuter av katalogbläddrande för några veckor sedan (jag såg en sak av intresse: Bea Uusmas Expeditionen - min kärlekshistoria) och så ytterligare några minuter nu, när jag konstaterat att det var igår den började, väl, på löningsdag och allting.

Mitt ointresse är inte demonstrativt, som det någon gång tidigare varit, det bara är, och det är det som får avståndet att kännas så stort. Jag kommer kanske att gå in i en bokhandel medan rean pågår, kanske inte - jag har för mycket att göra för att planera in något och blir det inte av är det inte något bekymmer.

Det är en märklig känsla, en sorts tomhet, en avslagen saknad efter något som jag egentligen inte var så förtjust i när allt kommer omkring, men ändock en saknad.

Årsbokslut 2013 - årets...

Årets förändrade läsbeteende: En femtedel av böckerna jag läst har varit e-böcker, lästa på min iPhone. Det är visserligen inte de absolut längsta men det handlar inte bara om de tunnaste heller.

Årets kompletta författarskap: I januari läste jag The Distant Hours av Kate Morton och i december läste jag hennes The Forgotten Garden. Däremellan hann jag med hennes två andra romaner. Det skulle kunna vara årets överdos men jag skulle lätt kunna läsa ett par till.

Årets tegelsten: Tornet av Uwe Tellkamp som jag inte hann läsa ut förra året.

Årets bibliotek: The Bodleian Library i Oxford, som jag bara såg en väldigt liten del av men i alla fall.

Årets utlottnings/tävlingsvinster: Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn hos Boktipset och Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund hos Rabén & Sjögren.

Årets signerade bok: Snögloben av Amanda Hellberg som jag fick signerad på Bokmässan och levererad per post.

Årets hjälpsamma författare: Amanda Hellberg som gav mig inte bara ett eller två utan en hel lista med tips på vad man bör passa på att göra i Oxford.

Årets litterära miljö: Oxford, Oxford, Oxford - what else?

Årets bokbyte: Jag bytte till mig Elsa Billgrens Vintage av Elsa Billgren mot UnderbaraClara - Vintagepimp och hemmafix av Clara Lidström och var väldigt nöjd med bytet.

Årets givna bok: En Penguin Classic som de ska se ut till en som älskar dem.

Årets besvikelse: Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953 av Elizabeth Winder kunde ha blivit något fantastiskt om hon vågat göra som Jessica Kolterjahn och skriva en litterär fantasi i stället för någon sorts till överdrift utdraget reportage med tonårstidningskänsla. För det finns där, då och då, ett fras och ett bubbel, något hektiskt när hon släpper källhänvisningarna och går in i sin Sylvia Plath.

Årets gästspel: Jag recenserade en bok på dagensbok.com.

Grattis Marcus, Johanna och Sista timmen-trion

I eftermiddags tillkännagavs vinnarna av Forma Books Blog Award 2013 och jag blev väldigt glad när vinnaren i kategorin Årets bokblogg visade sig vara Marcusbiblioteket, som jag såväl nominerat som röstat på.

Så grattis, Marcus, och grattis till de andra vinnarna:

Johanna Palm på Bokunge för årets bokrecension

Sista timmen som Årets nischade bokblogg

Tematrio - prisvinnare

Med anledning av kvällens Augustprisutdelning vill Lyran att vi berättar om tre prisbelönta böcker (för jag vägrar använda ordet "prisa" i den bemärkelsen) vi har läst eller skulle vilja läsa. Jag tror att jag satsar på böcker jag skulle vilja läsa den här gången.

Jag skulle faktiskt gärna vilja läsa kvällens vinnare i fackboksklassen, Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Dels för att jag hört mycket gott om den även från håll jag inte förväntat mig det, dels för att jag själv är lite fascinerad av den där expeditionen och läste delar av Med örnen mot polen som barn med lika delar skräck och förtjusning.

Trots att det gick som det gick i somras skulle jag verkligen vilja läsa den bok som tilldelades Man Booker Price 2009: Wolf Hall av Hilary Mantel. Alla dessa lyriska läsare kan väl inte ha fel? Därtill lite extra bildning i engelsk historia, vilket jag nog skulle behöva.

Sedan knappt ett år står förra årets Augustprisvinnare i barn- och ungdomsboksklassen i hyllan och väntar på att bli läst - ABC å allt om D av Nina Ulmaja. På sätt och vis handlar det väl om att barnen behöver bli lite större, på sätt och vis om hur jag prioriterar mitt läsande: romaner, romaner, romaner och så någon gång emellanåt något annat. Men det är få emellanåt och många böcker i kö. Men någon dag när andan faller på, så. Jag var kanske inte ett bokstavsbarn men nog är jag en ordmänniska. Också.

Lokalt litteraturpris

Jag bor inte i Huddinge men väl nästan på gränsen till kommunen som har instiftat ett litteraturpris till Karin Boyes ära. "Huddinge kommuns skönlitterära pris till Karin Boyes ära" är hela namnet och det delas ut till författare som i första hand är verksamma i Huddinge kommun.

Men trots att jag nästan bor där, trots att jag tycker mycket om Karin Boye verk och trots att jag älskar skönlitteratur är det här ett pris som jag bara vagt minns finns. Ordentligt påmind blev jag ändå vid dagens biblioteksbesök då det stod en stor skylt med årets pristagare, den femtonde i ordningen, vid disken: Athena Farrokhzad.

Bland tidigare vinnare finns Theodor Kallifatides, Johanna Nilsson och Martina Lowden.

Vecka 46

Den här veckan har jag:

• läst The Girls av Lori Lansens
• fått ett publiceringsdatum för en gästrecension jag ska skriva
• fått hem mitt första recensionsexemplar
• påbörjat läsningen av detsamma
• skickat in min ansökan till lyssnarjuryn för Sveriges Radios Romanpris 2014
• sökt ett ekonomijobb på en detaljhandelskedja som säljer en hel del böcker
• hittat ett ekonomijobb som matchar min kompetens på ett förlag
• muttrat över ett annat mycket mer intressant ekonomijobb som inte alls matchar min kompetens på ett av de största förlagen
• börjat plita på min ansökan till en av platserna som bloggambassadör för Bokmässan 2014

Att söka eller inte söka

Nu när jag mailat min ansökan till lyssnarjuryn för Sveriges Radios Romanpris kan jag börja fundera över om jag ska söka en av platserna som bloggambassadör för Bokmässan 2014. För en gångs skull försöker jag vara lite strukturerad när det gäller mig själv.

Det positiva med att vara med:

Det verkar väldigt roligt.
Det ger mer av det sociala som jag tycker är det bästa med bloggandet.
Jag kommer att komma iväg till Bokmässan.

Det negativa:

Det tar en hel del tid.
Kommer jag ens att ha möjlighet att vara i Göteborg fyra dagar i slutet av september nästa år?
Det är något att leva upp till - kan jag det?

Det som talar mot att jag skulle komma med:

Jag har aldrig varit på Bokmässan - hur vara ambassadör för något man egentligen inte känner till?
Jag har en synnerligen onischad blogg.
Jag vet inte om jag läst en enda brasiliansk bok.

Det som talar för:

Jag har aldrig varit på Bokmässan - att söka då är väl tillräckligt galet för att man ska få en chans, och jag kan ägna en stor del av förarbetet just åt att ta reda på hur man får ut så mycket som möjligt av dessa dagar som förstagångsbesökare.

Hmmm, det är nog lika bra att låta bli. Eller så ska jag låta bli att vara strukturerad.

En avbockad punkt

Så. Nu har jag mailat min ansökan till den lyssnarjury som får äran att utse vinnaren av Sveriges Radios romanpris 2014. Och om det är någon som blir inspirerad så har man fortfarande nästan tjugosex timmar på sig.

Läs mer här.

Romanprisjuryn igen

Återigen sitter jag och skriver på min ansökan till juryn för Sveriges Radios Romanpris 2014. Tyvärr mer hopplös än hoppfull den här gången. Det vill sig liksom inte men jag försöker ändå. Jag har två veckor på mig att få ihop en till två sidor om mig själv och böckerna jag läser - det borde väl inte vara så svårt?

Här, här, här och här kan man läsa om hur Marcus Stenberg tyckte att det var att sitta i juryn.

Fel böcker nominerade?

Idag har böckerna som nominerats till årets Augustpris presenterats och jag ägnar mig inte åt vare sig jubel eller rasande - då jag inte har läst en enda av de nominerade titlarna kan jag inte säga särskilt mycket alls, mer än att jag egentligen hejade lite på Jessica Kolterjahn.

Av de nominerade är jag mest intresserad av Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusmaa, eftersom jag läste Med örnen mot polen som barn och blev rejält fascinerad, och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, eftersom jag hört så mycket gott om den (lät den ändå stå kvar på hyllan i biblioteket häromdagen, vilken miss!).

Här kan man läsa om de nominerade böckerna.