Nya tider, nya seder

För att minimera antalet böcker i packningen under semestern har jag fyllt på telefonen med e-böcker. Faktum är, att min packning för den långa resan innehåller endast fyra traditionella böcker - och av dem har jag läst treochenhalv. Orsaken till att de redan lästa får följa med, är att jag ska recensera dem så den egentliga semesterläsningen finns i telefonen. Jag har faktiskt lite svårt för att tro på det själv men så är det faktiskt.

Hembygdsnostalgi på gott och ont

Jag tycker om att läsa böcker som utspelar sig på platser och i miljöer jag känner väl, tycker om att se det välbekanta med någon annans ögon (å andra sidan tycker jag om att läsa mig in i synnerligen obekanta städer och företeelser också men det ena behöver ju inte utesluta det andra). Och bland det mest välbekanta är området där jag växte upp. Jag har turen att ha en på sätt och vis väl avgränsad plats att gå tillbaka till och i en Tematrio i somras visade jag upp den i litterär form. Det handlar om ett villaområde i en närförort till Stockholm: Södra Ängby, som är granne med Blackeberg och här kanske någon vaknar till: John Ajvide Lindqvist. Just det.

Och när jag tittar efter något helt annat på internet faller min blick på en mening om en bok jag inte alls hört talas om, Klubb Ibsen av Peter Handberg "barndom i Blackeberg... 60-70-tal". Mer än så behövs inte. Jag vill läsa den bara för att den utspelar sig där den utspelar sig och på vinst och förlust går jag in på bibliotekets hemsida. Den finns som e-bok och ett par klick senare har den landat i telefonen. Jag har ett par böcker före i kön men sedan ska jag hälsa på i ett Blackeberg lite före min egen tid men inte tidigare än att ekot fortfarande fanns kvar.

Det kommer nog inte att vara någon särskilt trevlig utflykt, med tanke på det jag läst om boken, men jag ser ändå fram emot läsningen.

Att utnyttja fördelarna

När jag nu faktiskt blivit en läsare av e-böcker, vore det ju dumt att inte utnyttja fördelarna. Alltså har jag letat efter titlar av Alice Munro bland e-böckerna på "mina" bibliotek. En enda på alla tre: Brinnande livet, nå så då fick det bli den och därmed en svensk översättning. Än så länge är jag inte begeistrad men inte heller besviken; snarast kvarstår min känsla sedan tidigare, att det inte riktigt är något för mig.

Läsplatta nästa?

Nja, rubriken är en överdrift men samtidigt är jag böjd att ta tillbaka en stor del av min kritik mot e-böckerna. Jag har ju läst flera stycken i sommar och idag, med ett par dagar kvar i den utländska obygden har jag inte riktigt ork för de böcker jag har kvar - jag har strandat en bit in i Hilary Mantels Wolf Hall och varje kväll när jag läser i Drabbad av renhet av Margit Abenius hamnar jag i någon sorts diskussion med min svärfar så jag kommer ingen vart där heller. Dessutom är jag lite för rädd om den sistnämnda. Kvar finns The Tenant of Wildfell Hall av Anne Brontë och den kräver också mer än vad jag har just nu. Jag behöver lättläst, självläst, något med driv i. Dessutom något lätt att ha till hands, så att jag inte förspiller lästiden som ges i mycket korta doser.

Men jag har ju telefonen. Och så börjar jag återigen leta på Stadsbibliotekets hemsida (att köpa e-böcker ligger än så länge en bit bort, bortsett från Helena Dahlgrens novell Kallelsen men den kan jag inte läsa här, omgiven av hav, simmandes över bråddjup). Den enda av Gillian Flynn i e-format har jag redan läst, inget av Sofi Oksanen, naturligtvis inte Jonas Gardells senaste, inte den och inte den. Men till sist blir det ändå tre lån: novellen Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath, Kris av Karin Boye (det är mer lockande med källan än biografin just nu) och så Charlotte Hassel av Frida Skybäck (och där har vi väl det lättlästa).

Tidigare under vistelsen har jag lånat och läst Feberflickan av Elisabeth Östnäs och novellen Jagannath av Karin Tidbeck på samma sätt så ja, jag har nog landat hos förespråkarna nu.

Jag verkar ha blivit en e-bokläsare!

E-boksläsning - tredje gången gillt

Eftersom jag ju faktiskt läste en del av Denise Rudbergs Två gånger är en vana som e-bok på telefonen och det egentligen bara var bläddrandet som var störande, har jag påbörjat ett nytt försök och den här gången ska jag läsa en hel roman. Det fick bli något jag räknar med ska "läsa sig självt" för mig så att jag slipper den sortens motstånd och valet föll på Maria Ernestams Marionetternas döttrar. Jag började igår och än så länge fungerar det utmärkt, även om det ju är ett väldigt bläddrande - men med två meningar per "sida" kan det ju inte vara på något annat sätt.

Välkommen till nutiden?

I våras gjorde jag ett försök att läsa en e-bok på min iPhone men gav upp, eftersom jag inte orkade bläddra varannan mening. Boken det gällde då var Denise Rudbergs Två gånger är en vana. Häromdagen plockade jag till mig samma bok i pocket och igår kväll var det inte så mycket kvar - men två synnerligen oroligt sovande barn som ville ha mammasällskap. Så i mörkret lånade jag den där e-boken igen och läste ut den - och bläddrade något alldeles väldigt. Även jag kan alltså läsa på en iPhone men det krävs viss motivation.

E-böcker

Jag har hastigt och lustigt försetts med en iPhone av min arbetsgivare (mindre lustigt är att det är lite osäkert huruvida jag faktiskt får behålla den men just nu låtsas jag som om det problemet inte existerar) och blivit frälst på ett par dagar. Först ikväll har jag dock haft tid att engagera mig i det här med olika appar och nu laddat ned två e-bokläsare: dito och Bluefire reader, den som Stockholms stadsbibliotek använder för sina e-böcker. Jag har natutligtvis lånat en bok också, Denise Rudbergs Två gånger är en vana, eftersom det känns som lämplig snuttläsningslektyr. Redan efter ett par sidor känner jag dock att det blir ett vansinnigt bläddrande. Det krävs nog en iPad eller motsvarande för att locka mig bort från den analoga varianten.