Årets julkort

När jag var i Oxford i slutet av september kändes det snarast som slutet av sommaren men som tur var hade de ändå fått fram julkorten i Bodleian Libraries' shop. Jag stod väldigt länge och valde mellan några stycken som alla avbildade bokomslag, eftersom jag är så förtjust i bilderna de har från en samling barn- och ungdomsböcker från åren kring förra sekelskiftet. Eftersom jag inte skickar julkort till så många tyckte jag att det räckte med en förpackning men nu undrar jag varför jag inte skaffade även till nästa år och nästa.

Ja, de såg ut som öppnade böcker.

Hade det inte varit för det fåniga bandet hade det här varit min självklara favorit.

Väldigt många omslag gör det lite plottrigt.

Bara ryggar.

Hmmmm, den här hittade jag på hemsidan men minns faktiskt inte alls.

Vilken tror ni att jag valde till sist?

Oxfordresan, dag 5

Den femte och sista dagen skulle bussen från Abingdon till Heathrow gå klockan 13.00 så det var inte så mycket tid att göra saker på. Jag och ett par andra avverkade i alla fall de välgörenhetsbutiker vi missat eller inte hunnit med tidigare. Min packning var redan överfull men jag fick låna lite plats i en annan resväska - vilket egentligen inte gav mig något utrymme för påfyllning men övermodigt köpte jag ändå en fascinator - och fyra böcker: The Forgotten Garden av Kate Morton (nu tror jag att jag äger alla hennes romaner), The Girls av Lori Lansen, Strange Meeting av Susan Hill och Before I Go to Sleep av S. J. Watson. Om jag inte missminner mig har alla fyra lästs och rekommenderats av Helena Dahlgren.

Bokkvartett på sällskapets minsta resväska - som alltså inte alls räckte till.

Oxfordresan, dag 4

En del av Bodleian Library jag bara sett från utsidan.

Den hellediga fjärde dagen inleddes med språngmarsch från bussen för att hinna till den första guidade turen på Bodleian Library - vi hann men den visade sig vara inställd, så vi köpte biljetter till nästa tur en timme senare. I mellantiden hann jag med ett kort återbesök hos mumierna på Ashmolean Museum (jag är väldigt fascinerad av mumier, samtidigt som jag tycker att de är väldigt obehagliga, en dubbelhet som finns kvar sedan barndomen).

Fönstren i den allra äldsta delen.

Vanliga dödliga får tyvärr inte se så väldigt mycket av det fantastiska biblioteket men man får biblioteks- och universitetshistoria och några glimtar av de äldsta delarna i alla fall.

En skylt jag gillade.

Efter detta besök fortsatte jag med ett tematiskt ordnat antropologiskt museum som var överväldigande i sitt myller av föremål. Lätt överväldigande var också det hundratal mellanstadieelever som myllrade runt där och det var väldigt skönt att sätta sig ned och inta high tea med Dorothy Sayers Gaudy Night (Kamratfesten), som ju utspelar sig i Oxford, som enda sällskap.

Boken kan anas längst ned till vänster.

Det blev dock en del rännande fram och tillbaka, eftersom jag för en gångs skull glömt min karta och min lista med tips och adresser på hotellrummet.

Den tjusiga grinden till ännu ett college.

Vid det tredje eller femte besöket på Blackwell's köpte jag dock inte några böcker utan bara vykortsboxar - den ena med Penguinomslag och den andra med Vogueomslag som motiv. Problemet är, att jag nog aldrig kommer att kunna förmå mig att skicka några av dem.

Naturligtvis lånade bilder av de där vykortsboxarna.

Den tidiga kvällen tillbringade drygt halva kören på evensong i Christ Church Cathedral - äntligen fick vi höra den änglalika gosskören och den helt sjungna mässan.

Christ Church på gränsen till skymning.

Den enda röda näckrosen i dammen.

På väg till restaurangen där vi skulle äta middag fick också några av oss höra den speciella typ av klockringning som är en mycket väsentlig del i den annan bok av Dorothy Sayers - The Nine Tailors (De nio målarna). Det är ett märkligt matematiskt uträknat mönster av klockor som jag inte kan påstå att jag begriper men som det var intressant att få höra.

Min lilla bit av Bokmässan

Efter helgens Twitter- och bloggmassor från Bokmässan känns det extra tråkigt att inte ha varit där men jag gjorde i alla fall mitt bästa för att få med mig någon liten extra bit därifrån. Eftersom jag hade Amanda Hellberg att tacka för flera Oxfordtips bad jag Marcus att signeringsköa åt mig och att hälsa och tacka så mycket från mig. Om han haft tid och möjlighet visste jag inte, förrän jag skrev en liten extra tackkommentar i Amandas blogg och också berättade att jag gjort ett distansförsök på bokmässan och fick svaret "Saga, du lyckades".

Så idag låg ett rejält vadderat kuvert i brevlådan med mitt signerade exemplar av Snögloben. Marcus, I owe you - och hur mycket är jag skyldig dig i reda pengar?

Det är sådant som gör bloggandet lite mer meningsfullt. Och någon gång ska jag väl också komma dit.

Oxfordresan, dag 3

Resans tredje dag innebar också den sista konserten och efter den var det egentligen fritid. Några av oss gick till Christ Church College och beskådade den trappa och matsal som stått modell för motsvarande på Hogwarts i Harry Potter-filmerna och där några scener i dessa också spelats in.

Det ser snarare ut som ett slott än som ett universitet.

Byggnaderna är både vackra och imponerande, men så är Christ Church College också det största och rikaste i Oxford (dessutom det dyraste att besöka). Där finns också katedralen som är domkyrka i stiftet. När vi vandrade där mötte vi en gosskör som skulle sjunga på kvällens evensong men vi skulle till vår förtret tillbaka till Abingdon för en inbokad middag - ingen änglasång för oss, alltså.

Taket i den stora trappan.

Det är taket som är det vackraste i trapphallen men man blir nästan yr i huvudet av att stirra upp i det.

Den imponerande matsalen (men porträtten håller sig tysta och stilla, i alla fall på dagtid).

Det är också lite roligt att se hur sådana här miljöer ändå "drabbas" av sin vardag - under porträtten står helt vanliga plastbackar för glas och porslin; det är ju ganska många som ska äta här varje dag och storköket bakom ser inte ett dugg stiligt ut, bara praktiskt.

Oxfordresan, dag 2

Resans andra dag tillbringade jag tolv timmar i själva Oxford. Klockan nio började vi repetera inför högmässan i University Church of Saint Mary och efter kyrkkaffet - och kyrksherryn, en ny företeelse för oss svenskar - flydde jag gruppen för egna äventyr. Försedd med karta, adresser och tipslista stegade jag först mot The Bodleian Library och tittade på de pampiga byggnaderna och velade en bra stund i deras affär - de har så mycket fint men jag nöjde mig till sist med några kort.

Något tjusigare än även Kungliga Biblioteket i Stockholm.

Sedan blev det Blackwell's fyravåningsbokhandel, där jag stannade någon timme. Längst tid blev det på antikvariatsavdelningen; förutom de vanliga begagnade böckerna har de tjusiga vitrinskåp med rariteter man kan sukta efter - eller konstatera att man redan äger. Det enda jag köpte var en bok till Marcusbiblioteket, eftersom jag tycker att det är fy skam att hans fantastiska Penguinskåp inte har någon Penguinbok med karakteristiskt omslag som jämförelseobjekt.

Snart någon helt annanstans.

Efter en snabbtur runt Ashmolean Museum var det dags att återvända till Saint Mary's för evensong och dessförinnan ombyte i världens äldsta universitetsbibliotek, eller snarare lokal som byggts för detta ändamål. Hade vi inte fått veta det hade det dock varit omöjligt att räkna ut det, eftersom allt vad böcker, hyllor och pulpeter lyste med sin frånvaro (det har nog aldrig funnits några hyllor där, med tanke på att det var från en tid då de få böckerna oftast förvarades liggande på pulpeterna där de lästes, eftersom de var så otympliga och få).

Inte en bok så långt ögat når, ändock ett mycket gammalt bibliotek.

Och slutligen blev det middag på Quod, restaurangen jag fått dubbla tips om. Så redan på söndagen hade jag halvt om halvt bockat av det som stod högst upp på min Oxfordlista.

Oxfordresan, dag 1

Min resa till Oxford var ju egentligen inte alls bokrelaterad utan en körresa med gudstjänster och konserter men det går ju inte att åka till en sådan stad utan att få in en del litteratur och bibliotek. Kanske är det lite fel att rubricera det hela "Oxfordresan", med tanke på att vi faktiskt tillbringade större delen av tiden i grannstaden Abingdon, där vårt hotell låg och där vi hade den första konserten, men det låter bättre så. Det blev inget bloggande under resan, eftersom jag bara hade tillgång till ett mycket skakigt internet korta stunder på hotellet och på lokalbussarna, så nu får det bli några inlägg i efterhand.

I lördags morse vaknade jag klockan tre och kunde inte somna om innan det var dags att stiga upp och åka till Arlanda kvart över fem på morgonen. Jag hade tänkt läsa Dorothy Sayers Gaudy Night på planet men försökte sova istället - tyvärr lyckades jag inte, utan det blev bara någon sorts halvdåsande. Väl framme i Abingdon lyckades jag och en likasinnad hitta två välgörenhetsbutiker och snart hade jag köpt fem pocketböcker för mellan £1 och £2:

Sharp Objects och Gone Girl av Gillian Flynn, The Devil Within av Stephanie Merritt, Kind of Cruel av Sophie Hannah samt A Gentleman of Fortune av Anna Dean.

Därefter var det dags för repetition och konsert och sedan stupade jag och min rumskamrat i säng utan att orka läsa mer än ett par sidor i våra medhavda böcker.

Förberedelser

På pendeltåget läser jag Brideshead Revisited, men nu är universitetstiden över och förbi, och på kvällarna googlar jag Oxford. Jag har bett Amanda Hellberg och en vän som tillbringar en del av sin tid i ett av de vackraste biblioteken i världen om tips för den fritid jag har och deras listor överensstämmer på tre punkter: restaurangen Quod, Ashmolean Museum och boklådan Blackwell's, så dem måste jag hinna med.

Men annars? Ytterligare något museum? Afternoon tea? En rundtur på Christ Church College som både stod modell för (delar av) Hogwarts och var inspelningsplats för vissa scener?

Min egen nedräkning

Medan alla andra räknar ned dagarna till Bokmässan har jag en alldeles egen nedräkning att ägna mig åt: om en vecka åker jag till Oxford. Jag har skaffat nytt pass och en reseadapter, växlat pengar, plockat fram resväskan och skrivit packlistor, tagit reda på busspriser och tittat i tidtabeller och på kartor.

Och så har jag insett att jag absolut inte kommer att hinna läsa ens två böcker medan jag är där, så den ena av mina utvalda Oxfordböcker har jag redan påbörjat: omläsningen av Brideshead Revisited. Naturligtvis älskar jag den även den här gången och jag kommer förmodligen att bli väldigt besviken över att verklighetens Oxford inte riktigt är som en idealbild av hur det var för 90 år sedan.