Nytt (läs)år

Ibland är jag noga med vilken bok jag inleder ett nytt år med, ibland är det helt slumpmässigt. Eftersom jag läste ut en bok den 30 december hade jag väl tid att fundera men valet av nästa bok var självklart - Lucrezias porträtt av Maggie O'Farrell, en bok jag helt missat men så fort jag fick syn på (på Feelbadbibliotekariens Instagram) visste att jag dels ville läsa, dels skulle köpa till min mor i julklapp, eftersom både hon och jag tyckte att Hamnet var fantastiskt bra. Jag vet inte om hon har hunnit påbörja den än men jag har i alla fall läst några kapitel i mitt biblioteksexemplar och hittills lovar det gott.

Jag brukar ju inte ha några särskilda läsprojekt längre men tänker fortsätta min omläsning av Maria Langs deckare i ordning. Nästa på tur är Mörkögda augustinatt men det känns som om det kommer att dröja ett tag, med tanke på att min att-läsa-lista som vanligt fylls på betydligt snabbare än jag hinner beta av den (och jag vill inte att läsandet ska vara ett avbetande heller). 

Så sent som i eftermiddags var jag tvungen att notera två av Doris Lessings böcker, eftersom en vän hänvisade till dem i stället för att förklara komplicerade relationer som tynger henne. Jag tycker så mycket om det sättet att gå till litteraturen - någon har redan sagt det man vill eller behöver säga, någon har formulerat det man själv inte riktigt får fatt i. I somras läste jag om gamla brev fyllda av uppmaningar om att läsa olika verk och jag har blivit likadan - när en kollega blir sjukskriven för utmattning är min första tanke att hon behöver läsa Åsa Linds böcker om Sandvargen, för sina barn och för sig själv..

Jag börjar med Lucrezia och kan hamna var som helst, när som helst. Ännu ett läsår framför mig.

Semesterläsning

Nu är min semester i princip slut och jag kan konstatera att jag läst ovanligt många böcker i år. Jag har läst och läst tills det blivit nästan tvångsmässigt och ju mer jag läst, desto fler böcker har jag känt att jag vill/behöver/måste läsa. Från alla håll har titlar dykt upp, i samtal med än den ena, än den andra.

Min äldsta son har lånat Agatha Christies Badortsmysteriet (titeln låter som en Lasse-maja-deckare) på biblioteket och jag kan inte placera den alls (jag läste i princip allt av Agatha Christie när jag var tretton-fjorton och numera blandar jag ihop dem) så den ville jag läsa om så att vi skulle kunna prata om den om vi vill. Den läste jag ut i natt.

Samma son tycker mycket om Jules Vernes böcker och jag har inte läst en enda men nu ligger den jag är mest intresserad av, och som han nog också värderar högst, En världsomsegling under havet, framför mig på bordet.

Min man lyssnade på ett radioprogram där de talade om hur problematiska Fem-böckerna är när man läser dem som vuxen i nutid och det verkade som om de talat mest om min favorit, Fem på rymmarstråt (jag älskade rymningen, grottan, all mat...), så den var jag ju också tvungen att läsa om. Jag har ju inte hört programmet själv men det jag fick citerat kunde jag ju också se vid min omläsning och även om det finns "förmildrande omständigheter" är det en del av människosynen som är ganska otrevlig.

Och så talade jag med en väninna om Emlia Fogelklou och Maria Lang och häpp - ännu fler böcker att läsa. 

Tematrio - Önskade bokklappar

Det var alldeles för länge sedan jag deltog i Lyrans Tematrio men nu gör jag ett litet försök i alla fall. Den här gången efterfrågas böcker man önskar sig i julklapp och det ska jag väl kunna hitta tre stycken.

The American Duchess Guide to 18th Century Dressmaking av Lauren Stowell och Abby Cox har jag förljt tillkomsten av på Instagram och även om mina sömnadskunskaper är nästintill obefintliga lockar den mig - kanske för att 1700-talsplaggen är så ouppnåeliga att den inte kommer att ge mig dåligt samvete?

Cruel Music av Beverle Graves Myers är den tredje boken om kastratsångaren/amatördetektiven Tito Amato som löser mysterier i 1700-talets Venedig (anar vi ett tema i temat här? Kanske det men jag kommer att göra er besvikna). Jag har läst de två första och känner mig en aning ambivalent men som förströelse fungerar de än så länge.

Moln av Karin Boye i originalutgåva är min mest eftertraktade bok alla kategorier. Jag har då och då planerat att köpa den till mig själv som tröst och/eller belöning men det har aldrig blivit av. Kanske är det så att jag behöver den bättre som något att tråna efter än som faktisk bok i bokhyllan?

Tematrio - titelkänslor

Den här veckan efterlyser Lyran romaner med känslor i titeln till Tematrion. Jag trodde att det skulle vara enkelt men så var faktiskt inte fallet, i vart fall inte för mig. Men till sist hittade jag tre stycken i alla fall.

I skuggan av oron är den andra delen i Kerstin Thorvalls självbiografiska trilogi som inleds med När man skjuter arbetare. Plötsligt blev den så ofta hånade författaren något att räkna med och visst är serien bra men det är även mycket annat hon skrivit. Flickan är inte längre någon liten flicka, hon börjar bli vuxen och söker frihet, kärlek, liv, framtid men hennes mor letar bara efter spår av faderns mentalsjukdom.

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner har stått oläst i min bokhylla, väldigt, väldigt länge. Hennes pendang till Drottningens juvelsmycke, Lacrimosa, räckte inte hela vägen och Imago var sådär - därav dröjsmålet. Men titeln är ljuvlig.

Från frustration till flow med lean @home av Eva Jarlsdotter är en helt annan typ av bok, en bok om hur en familj anammar ett antal principer från japansk tillverkningsindustri för att få en enklare tillvaro hemma. Min recension av den här boken är det som "lästs" flest gånger.

Ännu ett

Idag har jag fått ett nytt lånekort - så går det när en bok man vill läsa bara finns på fyra bibliotek i landet. Jag pulsade och halkade mig fram och möttes av något som kändes som ett KB i miniatyr, där det hängde genomskinliga plastpåsar för saker man vill ta med sig in. Lydig som jag är, låste jag in min väska i ett skåp och hängde kappan på en krok innan jag gick in - och insåg att reglerna gällde för läsesalarna. Ja, ja. Jag fick mitt lånekort och min bok och förbättrade deras statistik, i och med att jag var där som privatperson. Och så tog jag med mig en kopp varm choklad ut och halkade tillbaka längs Storgatan.

Vilken bok som föranledde detta? Fashion Victims av Alison Matthews David, som jag läste om i Dagens Industris helgbilaga för ett tag sedan. Bibliotekarien hävdade dessutom att den är jättebra.

Tack Internet!

Eftersom jag inte riktigt kan släppa taget om Proust har jag ju tänkt läsa lite kringlitteratur resten av året och högst upp på listan har jag hela tiden haft Gérard Genettes Narrative Discourse, som vi läste ett antal sidor ur när jag studerade litteraturvetenskap. Det finns ett exemplar på Stockholms stadsbibliotek, det konstaterade jag i våras, men när jag till sist åkte ditt var det plötsligt utlånat och nu har det t.o.m. blivit kö. Suck. 

Jag har inte lust att köpa den (i år får jag inte göra det heller) utan testade att googla "Narrative Discourse pdf" på vinst och förlust. Jag vågade inte hoppas särskilt mycket men högst upp i resultatlistan dök det upp en länk till den, i fulltext, nästan oläslig. Innan jag hann ladda ned eller skriva ut den fick jag syn på en länk till andra format och där fanns en epubvariant. Ett par klick senare har jag den i mobiltelefonen. Jag föredrar pappersböcker, särskilt när det gäller sådant här, men det är absolut värt att prova.

Biblioteksrunda

Idag har jag besökt tre bibliotek. Tre! TRE!!! När hände det senast? I så många år var biblioteksrundorna ständigt återkommande men nu är de knappt ens ett minne blott, eller var, för idag hände det.

Jag var hos tandläkaren och eftersom besöket berodde på att jag bitit sönder en tand tog jag till rejält med tid innan jag måste hämta barnen. Det visade sig att det var en fyllning jag bitit sönder och plötsligt hade jag tid över, tid som tog mig till Stadsbiblioteket, där jag lånade Johanna Nilssons Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med (där fick Alex Schulman konkurrens om boktitelslängd) och Tala är guld av Cammie McGovern (jag lånade den egentligen mest för att Marcus gjort inlagan). 

Den bok jag egentligen tänkt låna, Gérard Genettes Narrative Discourse (Proust, Proust, Proust) fanns inte inne men när jag letade runt lite i katalogen såg jag att Lina kalmtegs Jag såg livet tvingas i mig (anorexiskildringar är min ena boklast jämte operainslag) skulle finnas på Läsesalongen (den heter inte så längre men jag är en bakåtsträvare) tog jag tunnelbanan dit.

När jag sedan skulle köpa lite mat på hemvägen råkade jag smita in på ett av mina närmaste bibliotek, egentligen för att se om de hade Vi läser så att jag kunde läsa intervjun med Therese Bohman fick jag syn på Hjälp ditt barn med matte av Carol Vorderman, en bok jag bläddrat i förr. Once upon a time kunde jag räkna integraler i sömnen och omvandla allt till ekvationer på nolltid men det var så längesen, så längesen.

Det bitterljuva i att påminnas om kunskap man förlorat samtidigt som jag fått njuta av att gå på bibliotek efter bibliotek...

Tematrio - Sommarläsplaner

Nu ämnar Lyran ta semester och därför ägnas veckans Tematrio åt sommarens läsplaner.

Idag läste jag ut sjätte delen av På spaning efter den tid som flytt och i juli kommer jag att läsa den sjunde och sista. Det kommer att kännas märkligt efteråt men ganska skönt också - och så kan det hända att jag tar mig tid att läsa lite litteratur om verket också.

Jag har två delar kvar av Elena Ferrantes Neapelkvartett och dem tänker jag också läsa i sommar. Faktum är, att andra delen gjorde mig mer sugen på att läsa vidare än vad första delen gjorde. Kanhända blir tredje delen nästa bok?

Symposiet i Lund gav mig lust att läsa några verk jag missat och att läsa om andra så jag tänker mig att det blir lite engelskspråkigt (utöver Ferrante, som jag läser översatt till engelska): något mer av George Eliot än Middlemarch, som är det enda av henne jag läst, William Faulkners Absalom, Absalom! och så en omläsning av Charlotte Brontës Villette, kanske.

Eller också blir det spridda skurar av lite allt möjligt, bortsett från Proust, som jag verkligen bestämt mig för att läsa.

Boktrailer

Det är roligt att ha begåvade vänner och lite extra roligt är det när man får vara med på ett hörn i deras projekt.

I veckan kommer Helena Dahlgrens 100 hemskaste, boken som började som en serie blogginlägg med Helenas skräckfavoriter, ut på Modernista. Marcus Stenberg gjorde ingressbilder i bloggen och står för kapitelbilder i boken - och har dessutom gjort en trailer för boken där undertecknad sjunger.

Vill och vill inte läsa

På Facebook dyker det upp en länk till en recension av 179 år av ensamhet, en bok där tio kvinnor beskriver hur det är att sträva mot toppen på den extremt mansdominerade Handelshögskolan i Stockholm - för även om könsfödelningen bland studenterna inte är enormt uppseendeväckande, är den det när man går uppåt, bland doktoranderna, docenterna och professorerna.

Handelshögskolan, det öppna såret som jag alltid petar i, aldrig riktigt kan lämna. Och trots att jag gjort mig av med större delen av mina anteckningar och min kurslitteratur vet jag att jag har kvar saker i mitt arkiv.

Så jag letar en kort stund och hittar forskningsrapporten om vilka som söker till Handelshögskolan, den undersökning jag själv, som den dåliga feminist jag är, lusläste och kritiserade för att det kändes som om den utgick från att de kvinnliga gymnasisterna valde bort Handels, medan det för mig tedde sig som om de också aktivt valde något annat, något Handels inte erbjöd - eller faktiskt erbjöd men inte marknadsförde.

Och av en ren slump är det första numret av kårtidningen jag plockar upp det som domineras av det faktum att högskolan fått sin första kvinnliga professor. År 2000.

Jo, jag kommer att läsa. Jag kommer att fortsätta peta i det där såret.

Tematrio - Äntligen lästa (eller åtminstone köpta) böcker

Den här veckan tycker Lyran att vi ska ägna Tematrion åt att berätta om böcker vi äntligen läst - eller verkligen borde se till att läsa snart.

Jag måste naturligtvis inleda med Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, eftersom jag äntligen tagit itu med läsningen av detta mastodontverk. Än så länge befinner jag mig på omläsningsstadiet men snart kommer jag till för mig okända tider. Jag läser och njuter och låter det ta den tid det tar, även om jag ångrar att jag ägnade lördagkvällen åt en Beckfilm i stället för att läsa ut I skuggan av unga flickor i blom.

Förra året avslutade jag till sist läsningen av Karl Ove Knausgårds Min kamp - som jag tycker i mångt och mycket påminner om På spaning... (rörelsen i tiden, detaljrikedomen, hur det lilla lyckas bli det stora) Faktum är, att bortsett från den evighetslånga Hitleressän tyckte jag nog att den sista delen var den bästa.

Slutligen blir det Kate Mortons The Lake House, som jag ska läsa mycket, mycket snart. Hennes sorgliga historier som utspelar sig i ett då och ett nu med familjehemligheter och svek som röda trådar tillhör min bästa eskapismläsning och den här har jag suktat efter långt innan jag köpte den i mitten av december.

Proustprojektet eller kanske Projekt Proust

Sommaren 1996, då jag var nitton år gammal, hade jag gått ett år på Handelshögskolan i Stockholm och var alldeles matt. Plötsligt hade jag insett att den yrkesbana jag bestämt mig för som elvaåring - revisorns - kanske inte var någonting för mig. Eller också var den det men jag hade hamnat på en skola för Framtidens Ledare, vilket jag verkligen inte kände mig som.

Jag minns inte ens om jag sökte något sommarjobb men jag fick i vart fall inget, utan satte ihop en hejdundrande läskurs åt mig. Den innehöll såväl Homeros Iliaden och Odysséen och Prousts På spaning efter den tid som flytt som Joyces Odyssevs och jag minns hur jag vandrade längs Tranebergsbron i sommarvärmen och tänkte på hexameter.

Jag läste och promenerade och lyssnade på ABBA-kassetter jag lagt beslag på från min pojkväns mor men den där listan blev mig ändå övermäktig och vad gäller På spaning efter den tid som flytt strandade jag efter ett par delar, till min stora förtret.

När jag studerade litetraturvetenskap och vi kom till strukturalismen läste jag ett utdrag ur en essä av Gerard Genette, som bland annat behandlade tidsskikten i På spaning... - analepser! prolepser! ellipser! och jag längtade verkligen efter att läsa mer men så blev det inte.

Jag gjorde ett nytt försök att läsa Proust alldeles i början av år 2009 men trots att jag älskade långsamheten och det softade skimret somnade jag bara - så kan det vara när man läser på pendeltåg och är gravidtrött som bara den - och kom ungefär lika långt som första gången.

Nu är barnen större och jag har vant mig vid att sova katastrofalt dåligt men jag räknar med att det kommer att ta tid och krävas massor av motivation för mig att läsa På spaning... och därför har jag sedan i somras planerat mitt Proustprojekt (men jag har ännu inte lyckats bestämma mig för om jag ska kalla det hela Proustprojektet eller Projekt Proust).

Ju fler jag berättar det för, desto mer sannolikt att jag ser till att ro det hela i land. Och med tidsplanen ca en bok per månad för att avsluta ganska exakt tjugo år efter att jag startade finns det en del tid att läsa annat (jag ska läsa Elena Ferrante också år 2016, annars är planen att läsa så icke krävande litteratur som möjligt - böcker som nästan läser sig själva). Jag kommer nog att läsa en del litteratur om Proust/På spaning... också men fokus är på verket i sig - om inte annat så för att hinna läsa.

Är det någon som vill vara med är det bara att börja läsa - och gärna kommentera så att jag vet vilka jag har med mig på färden, eller på spaningen. Nu ska vi sjunga långsamhetens lov.

Tematrio - Inför kommande år...

Den här veckan ser Lyran framåt i Tematrion och undrar vilka böcker vi vill läsa 2016 eller om vi har några specifika föresatser på det litterära området. Jag aktar mig oftast för nyårslöften av alla de slag, eftersom de har en tendens att bli bördor mer än sporrar men i år har jag verkligen tre läsmässiga föresatser.

För tjugo år sedan började jag läsa Prousts På spaning efter den tid som flytt men avbröt det hela efter ett par delar. För sju år sedan gjorde jag ett nytt försök men kom lika långt. Nu är det tredje gången gillt och min plan är att bli klar när det är så gott som exakt tjugo år sedan jag började. Vi får väl se hur det går med detta Prousprojekt.

Elena Ferrantes Neapelserie är enligt många något man bara måste läsa. Till våren kommer första delen på svenska men den har jag redan läst i engelsk översättning. Jag var inte trollbunden men tyckte tillräckligt mycket om den för att planera att läsa de återstående tre delarna 2016 och del två fick jag i julklapp.

Jag tycker att Proust och Ferrante fyller min kvot av ambitiös och seriös läsning och därför är den tredje föresatsen att hänge mig åt litterär eskapism av det ena eller andra slaget. Böcker som läser sig själva, eftersom det är ett sådant driv i dem. Böcker som sveper in mig och bort mig från verklighet och vardag.

Tematrio - Syskon

Den här veckan är det böcker som på ett eller annat sätt handlar om syskon som ska fylla Lyrans Tematrio. Först tänkte jag att jag skulle satsa på böcker om tvillingar men sedan blev det dessa tre (jodå, en om tvillingar):

Future perfect av Mara Lee har jag ännu inte läst men den handlar om jag förstår saken rätt om två bröder som älskar samma flicka, med ödesdigra konsekvenser. Det är mörkt, mycket mörkt och destruktivt.

Flickorna i Lori Lansens The Girls är tvillingar men inte bara det; de är siamesiska tvillingar, sammanväxta vid huvudet. Vid snart trettio års ålder är deras tid på jorden på väg att ta slut och det är dags att fatta pennan och påbörja sina memoarer - en självbiografi med två författare, där det som verkar vara sanningen snabbt kan kastas över ända. Det är både hjärtskärande och vackert.

I Linda Skugges och Sigrid Tollgårds böcker 1989 och Mot fyren befinner sig systrarna Majken och Gunnel i centrum och det är i deras sällskap jag trivs bäst. Deras gnabbande om litteratur, där såväl författare som romankaraktärer behandlas som gamla vänner är i mångt och mycket en spegelbild av mina egna känslor, även om min smak är en aning annorlunda. Men för övrigt tycker jag att de är ganska röriga.

Här finns ytterligare en Tematrio om samma ämne.

Plötslig insikt

Eftersom större delen av mitt bibliotekslånarliv varit centrerat kring Stockholms stadsbibliotek, där det kostar tio kronor att reservera en bok, har jag utgått från att så är fallet vid alla kommunala bibliotek. Men i min kommun, där jag bott i över sju år kostar det ingenting. Inser jag nu. Hur många böcker jag kunnat få snabbare om inte onödig snålhet bedragit eventuell vishet vill jag inte ens tänka på.

Min första reservation? Marie Kondos Konsten att städa (jag har en hang-up på böcker om att rensa i röran på olika sätt men jag lyckas aldrig omsätta ett enda råd i praktiken, varför jag helst lånar dem så att de slipper ge mig dåligt samvete där de står i mina överfulla bokhyllor).

Överraskningspaket

Plötsligt en avi i brevlådan, ett stort brev att hämta, vilket jag gör på väg till jobbet. Första arbetsdagen efter en lång semester, första förskolelämningen - och så halvspringandet uppför backarna där uthämtningsstället ligger, eftersom bussarna går i sommartrafik.

Tre oväntade böcker och så Göteborgsoperans generalprogram. Oväntade men välvalda - det var ju länge sedan jag läste Jeanette Winterson och Skymningsporten är kort och suggestiv, Mara Lees Future Perfect har jag helt glömt bort, trots att jag tyckte mycket om hennes förra roman Salome och Annika Koldenius Vi var alltid beredda har jag velat läsa men dragit mig för - barn som är sjuka och döende, barn som faktiskt dör har blivit väldigt svårt att läsa om sedan jag själv blev förälder. Men jag slår upp den, läser det inledande avsnittet och sedan rubriken eller om det är ett motto: "Döden tänkte jag mig inte så". Förvrängningen av Bo Setterlind får mig att rysa - och känna att jag måste läsa.

Så fort gick det alltså att fylla på hösthögarna...

Höstläsning

Ungefär mitt i semestern började jag planera höstens läsning och påbörjade det här blogginlägget. Sedan blev jag datorlös och delvis internetlös och kom av mig. Hösten kommer i det här fallet att inledas mycket snart, trots att det är nu det äntligen blivit sommarvärme - närmare bestämt om några dagar, då min semester tagit slut och jag förhoppningsvis avslutat min mycket utdragna omläsning av Monika Fagerholms Diva.

Av någon anledning är jag närmast uppspelt när jag gör upp mina mentala listor, vilket förvånar mig lite. Jag gillar hösten i grunden men just nu ser jag fram emot den främst av läsmässiga skäl - och så en hägrande körresa till Salzurg, då vi ska sjunga Mozarts C-mollmässa och en drös a cappellarepertoar. Nåväl, till höstläsningsplanerna hör detta.

Jag ska sätta tänderna i Elena Ferrantes självbiografiska romansvit som ännu inte finns utgiven på svenska. Hon har jämförts med Knausgård och jag sväljer betet och har redan beställt och fått hem My Brilliant Friend, som den första delen heter på engelska.

Jag ska läsa sista delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp, så att jag äntligen blir klar med detta mastodontverk.

Modernista skickade ju en fantastisk snygg höstkatalog och därifrån tänker jag läsa åtminstone Vladimir Nabokovs Lolita och Ögonen, Linna Johanssons Lollo och Jessie Burtons Miniatyrmakaren.

Linda Skugges och Astrid Tollgårds andra bok tillsammans, Mot fyren, ser jag fram emot, trots att jag inte tyckte att deras förra var helt lyckad. Det är de litterära referenserna som lockar mest.

Jag är försedd med både en skaplig dos bildning och såväl flygel som piano och det är kanske därför jag är så nyfiken på antologin Varken bildning eller piano - Vantrivs borgerligheten i kulturen?

På Instagram dök det upp en bild av omslaget till Ulla Isakssons roman Klänningen och jag kände att det är dags att läsa om såväl den som de två andra favoriterna Kvinnohuset och De två saliga.

Och sedan kommer det säkert att dyka upp en massa andra böcker som ändrar prioriteringarna - so many books, so little time.

Paketskörd

En trevlig sak med att vara bortrest länge är att man kan ha turen att ha några paket som ligger och väntar när man kommer hem - i alla fall om man kompenserar en viss tristess och frustration med retail therapy på internet.

Så när jag kom hem före sju i morse hade jag fyra paket att öppna - ett innehöll en vintageklänning, ett annat en vintagebaddräkt, det tredje var Elena Ferrantes My Brilliant Friend som jag verkligen ser fram emot att läsa och det fjärde var ett oväntat men välkommet recensionsexemplar av Varken bildning eller piano.

Nya tider, nya seder

För att minimera antalet böcker i packningen under semestern har jag fyllt på telefonen med e-böcker. Faktum är, att min packning för den långa resan innehåller endast fyra traditionella böcker - och av dem har jag läst treochenhalv. Orsaken till att de redan lästa får följa med, är att jag ska recensera dem så den egentliga semesterläsningen finns i telefonen. Jag har faktiskt lite svårt för att tro på det själv men så är det faktiskt.

Bortskämd

För många bokbloggare är det ju vardagsmat men jag blir verkligen glad när det dimper ned recensionsböcker i min brevlåda. Särskilt fint var dagens lilla paket från Novellix - klassiskt brunt omslagspapper och en liten hälsning dessutom. Jag tänker alltid att jag ska köpa på mig några stycken att ha som "gåbortpresenter" men det blir inte av, eller har i alla fall inte blivit av än, trots att det skulle passa ypperligt till min svärmor.