Halvvägs: Boken med alldeles för lång titel

Jag har kommit halvvägs i Annette Kullenbergs Marianne Höök-biografi och jag börjar bli trött på såväl upprepningarna som upplägget men jag segar mig framåt i den takt sonen tillåter och ser fram emot nästa bok som nog blir Johan Theorins Nattfåk.

Utläst: Jenny av Jonas Gardell

Om det bara är handlingen man är ute efter räcker det egentligen att läsa baksidestexten, för vad kan "något hemskt" betyda i dagens litteratur, annat än just det som händer Jenny? Men det är vägen dit som är poängen, det obönhörliga tickandet som driver kvällen mot sin vidriga nattliga kulmen och frågorna vilkas svar söks 25 år efteråt, när allt ändå är för sent. Det är en historia man på något sätt läst hundra gånger förr men ändå inte och sådan är ändå Jonas Gardell att han lyckas slänga in något som förvånar på bokens sista sidor (och det är inte återblicken).

Now we're getting personal, indeed

Jag läser några av mina ett år gamla blogginlägg - några, för då skrev jag massor. Det var då det. Nyförälskad i bloggformen hittade jag tiden och energin, även om jag skrev en del om min flytt.

Nu hinner jag knappt läsa böcker och verkligen inte skriva om dem, eftersom min sex veckor gamla son inte är särskilt bokkompatibel. Han sover relativt lite och kräver ständig uppmärksamhet när han är vaken och därtill en hel del fixande vid amning, så det blir liksom inte tillfälle att läsa.

Läsuppehåll

Idag öppnade jag Som vi älskade varandra och läste några sidor. Det var första gången sedan förra lördagen jag läste något i en bok och det måste vara det längsta uppehållet sedan jag lärde mig läsa. Det är livet som har kommit emellan, det underbaraste i livet. Det overkligaste och samtidigt allra mest verkliga jag varit med om.

Så just nu är böckerna satta på undantag.

Matchar vädret

Det är faktiskt slumpen men jag har matchat de senast lästa boktitlarna till den vita frusna omgivningen: Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is följdes av Barbara Voors Islossning och nu är det Christine Falkenlands Vinterträdgården.

Ingen bokrea för mig

Nej, det blir nog ingen bokrea för mig i år, möjligen några besök på sluttampen. Dels har jag någon sorts köpstopp, dels har jag en massa olästa böcker i travar och dels fattas fortfarande ett antal Billybokhyllor i biblioteket, vilket innebär att eventuella nytillskott inte kommer att känna sig särskilt väl mottagna.

Sluta eller inte sluta?

Medan jag fortfarande funderar på om jag ska avsluta läsningen av Cecelia Aherns PS Jag älskar dig! i förtid hinner jag läsa ut den. Den där sortens text som läser sig själv utan ansträngning men som inte heller lämnar några spår efter sig. Irritation över plattityder, klichéer och dåligt språk men samtidigt så lätt att följa minsta motståndets lag. I 400 sidor.

Jag skyller på tröttheten, den ständigt närvarande, och blicken som är riktad framåt, mot en punkt om halvannan månad. Jag befinner mig inte här och nu utan någon annanstans och det är kanske helt OK.