Halvårsbokslut 2015

Det här halvåret har gått hur fort som helst och jag vet inte vart tiden tagit vägen, mer än att det varit sjuka barn där hemma och kaos på jobbet. Jag har bloggat lite lagom halvhjärtat men blivit fast recensent på dagensbok.com. Jag har varit på releasefesten för Sarah Waters Hyresgästerna och som vanligt har jag lyssnat på bokpodden Ett eget rum.

Jag har i alla fall läst ut 35 böcker (en bok läste jag två gånger direkt efter varandra och den räknar jag två gånger) och av dem var

13 på engelska
åtta översatta till svenska
nio skrivna av (mestadels) män
två omläsningar
tre memoarer/biografier
tre facklitteratur inom (främst) litteraturvetenskap
16 lånade på biblioteket
två e-böcker
åtta recensionsexemplar

Bortskämd

För många bokbloggare är det ju vardagsmat men jag blir verkligen glad när det dimper ned recensionsböcker i min brevlåda. Särskilt fint var dagens lilla paket från Novellix - klassiskt brunt omslagspapper och en liten hälsning dessutom. Jag tänker alltid att jag ska köpa på mig några stycken att ha som "gåbortpresenter" men det blir inte av, eller har i alla fall inte blivit av än, trots att det skulle passa ypperligt till min svärmor.

Månadsbokslut juni 2015

I juni njöt jag hämningslöst över att få recensionsexemplar och läste uteslutande sådana, vilket innebar en ganska bra blandning av böcker men också att jag inte läste något alls på engelska, vilket jag saknade. Jag var lika dålig på att blogga som vanligt men i slutet av månaden hade en novell jag skrivit och läst in premiär som litterär audiowalk i Tempus Fugit.

Jag läste ut sex böcker, vilket tycks vara standard i år, och av dem var

tre skrivna på svenska
två översatta från engelska
en översatt från franska
en skriven av en man
en antologi skriven av mestedels män
två memoarer/biografier
en litteraturvetenskaplig fackbok
en deckare/thriller
samtliga recensionsexemplar

Inläst: Kvällarna, nätterna

Fotografi: Isabelle Pedersen

Jag är läsare, inte författare. Visst har jag skrivit några dikter och noveller, sådär som (nästan) alla läsande tonåringar har, men med några enstaka undantag var de inte särskilt bra. Mitt skrivande resulterar i brev, mail, blogginlägg och bokrecensioner och det brukar inte bekymra mig. En kväll när jag nattade mina barn var det ändå som om det plötsligt fanns en historia att skriva ned. Medan de somnade formulerade jag den och när deras andetag var jämna tassade jag ut ur rummet, svepte om mig min yukata och knapprade ned det hela på datorn.

Ett par månader senare fick jag se att en bekants bekant sökte idéer, texter, noveller och lite vad som helst till sin app och på vinst och förlust skickade jag in min novell. Jag är inte någon författare och att redigera text är inte min starka sida men efter ett par vändor var bearbetningen klar och resultatet inläst och idag har min historia premiär i Tempus Fugit, en app där man kan lyssna på pjäser och berättelser på de platser där de utspelar sig.

Kvällarna, nätterna handlar om en sommar och om en vänskap som är perfekt men inte som den borde vara, om kylan och mörkret som kan finnas på insidan, trots att sommarkvällarna är varma. Den utspelar sig på Södermalm kring Mariaberget och det är jag själv som har läst in den.

Här finns Tempus Fugits hemsida.

Här och här kan man ladda ned appen.

Något litet i alla fall

Hedengrens bokhandel, som funnits sedan 1997, är på väg att duka under, då allt fler av de böcker som säljs, säljs via Internet. Jag har aldrig varit någon stor kund hos Hedengrens - eller någon annan boklåda heller, för den delen, eftersom jag alltid varit mer för att låna på bibliotek än för att köpa böcker - men nog har jag gått där och tittat och suktat, och naturligtvis handlat någon gång ibland.

Artikeln i DN gör mig beklämd men samtidigt är jag ju en av de skyldiga för de få nya böcker jag köper, köper jag oftast på Bokus och Adlibris, inte på Hedengrens eller något mer närbeläget alternativ. Igår gjorde jag ändå min mikroskopiska insats i form av att jag ringde och lade undan de delar av Prousts På spaning efter den tid som flytt och idag hämtade jag dem. Nu är det bara lästiden som ska till - nästa sommar, kanske? Eller i höst?

De saknade delarna 3, 5 och 8.

Det kompletta verket i en av mina pockethyllor.

Tematrio - Landsbygden

Som motvikt till förra veckans ämne Stockholm är det nu dags för Landsbygden i Lyrans Tematrio. Det här känns svårare än jag vid förstone trott. Hur mycket landsbygd måste det vara för att räknas? Och hur stor roll måste landsbygden i sig spela?

Agaat av Marlene van Niekerk är plågsam men fantastisk läsning. På en gård i Sydafrika utspelar sig ett lands historia i relationen mellan två kvinnor. Det är så mycket bitterhet och så många hårda ord, så mycket besvikelse och smärta, så mycket återhållet våld och så mycket förtäckt i något annat. Och hela tiden följer detaljer ur vardagslivet på gården, vad som måste göras för att sköta djur och mark och vad som krävs när man lever långt från städernas bekvämligheter.

Martha Sandwall-Bergströms böcker om Kulla-Gulla läste och älskade jag som barn. Det bestående minnet är väl när den fattiga torpartillvaron byts i en annan, då det visar sig att fattighjonet är dotterdotter till patron på herrgården men dessförinnan är det en väldigt realistisk skildring av hur hårt livet på landet var, även för barn.

I Wuthering Heights av Emily Brontë är det hedarna som har den tredje huvudrollen. På ett helt annat sätt än i böcker som utspelar sig i städer har naturen och kanske lika mycket vädret ett helt eget liv som oftast följer skeendet - det det är stormar, regn, snö och så det vänliga solskenet korta stunder.

Utläst: Ett flicklaboratorium i valda bitar av Maria Margareta Österholm

För flera år sedan läste jag att Maria Margareta Österholms kommande doktorsavhandling skulle behandla bl.a. böcker om anorektiska flickor, ett av mina favoritämnen, och alltså skrev jag upp den på min mentala att-läsa-lista innan den fanns utgiven. Sedan föll den mer eller mindre i glömska men plötsligt stod den där på en hylla på ett av mina bibliotek.

Ett flicklaboratorium i valda bitar: skeva flickor i svenskspråkig prosa 1980-2005 använder sig av en variant av queerteorin, där det handlar om att inte passa in i normen på andra områden än sexualitetens, en skevhet i förhållande till förväntningarna på Flickan med stort F. Denna skevhetsteori får ett stort utrymme och ändå tycker jag inte att det är så mycket av värde som kommer ut ur den.

De två romaner som bereds störst utrymme är Monika Fagerholms Diva och Den amerikanska flickan.  Därtill finns ett antal andra böcker av bl.a. Inger Edelfeldt, Maria Hede, Mare Kandre och Berny Pålsson som får illustrera vissa frågeställningar. Vad gäller det skönlitterära materialet har jag läst i princip allt och älskat en hel del, vilket kanske gör mig extra kritisk, samtidigt som det är det som motiverar hela min läsning.

Det intressanta är, att det för det mesta är ganska olyckliga flickor och kvinnor som står i centrum; de passar inte in eller gör någon form av uppror som också innebär självdestruktivitet, men i Monika Fagerholms båda böcker är det främst birollsinnehavarna som är dessa problematiskt skeva - huvudpersonen i Diva står synnerligen långt ifrån den standardiserade flickrollen, kanske just för att hon är så ickeproblematiserande i förhållande till sig själv.

När jag läser litterturvetenskapliga texter vill jag ha en ahaupplevelse kring de analyserade texterna. Jag vill få ytterligare nycklar till dem, jag vill att de ska ha förändrats för mig i och med att min förståelse för dem djupnat men här känner jag tyvärr inte att så är fallet. Jag vill läsa böckerna men jag vill det mer för dem som de alltid varit för mig, med eller utan skevhetsteorin.

Egentligen är det här kanske bara ytterligare ett exempel på hur icke lämpad för att bli litteraturvetare jag är och var men medan jag läser undrar jag verkligen hur många gånger man kan använda sig av exakt samma citat i en avhandling. För mig är det också problematiskt att det genast måste göras undantag i den redan i grunden ganska godtyckliga avgräsningen i tid och rum vad gäller utgivna romaner. Det finns en tes som ska bevisas men för att detta ska lyckas krävs det så väldigt mycket att det som är kvar blir väldigt tunt.