Sommaren 1996, då jag var nitton år gammal, hade jag gått ett år på Handelshögskolan i Stockholm och var alldeles matt. Plötsligt hade jag insett att den yrkesbana jag bestämt mig för som elvaåring - revisorns - kanske inte var någonting för mig. Eller också var den det men jag hade hamnat på en skola för Framtidens Ledare, vilket jag verkligen inte kände mig som.
Jag minns inte ens om jag sökte något sommarjobb men jag fick i vart fall inget, utan satte ihop en hejdundrande läskurs åt mig. Den innehöll såväl Homeros Iliaden och Odysséen och Prousts På spaning efter den tid som flytt som Joyces Odyssevs och jag minns hur jag vandrade längs Tranebergsbron i sommarvärmen och tänkte på hexameter.
Jag läste och promenerade och lyssnade på ABBA-kassetter jag lagt beslag på från min pojkväns mor men den där listan blev mig ändå övermäktig och vad gäller På spaning efter den tid som flytt strandade jag efter ett par delar, till min stora förtret.
När jag studerade litetraturvetenskap och vi kom till strukturalismen läste jag ett utdrag ur en essä av Gerard Genette, som bland annat behandlade tidsskikten i På spaning... - analepser! prolepser! ellipser! och jag längtade verkligen efter att läsa mer men så blev det inte.
Jag gjorde ett nytt försök att läsa Proust alldeles i början av år 2009 men trots att jag älskade långsamheten och det softade skimret somnade jag bara - så kan det vara när man läser på pendeltåg och är gravidtrött som bara den - och kom ungefär lika långt som första gången.
Nu är barnen större och jag har vant mig vid att sova katastrofalt dåligt men jag räknar med att det kommer att ta tid och krävas massor av motivation för mig att läsa På spaning... och därför har jag sedan i somras planerat mitt Proustprojekt (men jag har ännu inte lyckats bestämma mig för om jag ska kalla det hela Proustprojektet eller Projekt Proust).
Ju fler jag berättar det för, desto mer sannolikt att jag ser till att ro det hela i land. Och med tidsplanen ca en bok per månad för att avsluta ganska exakt tjugo år efter att jag startade finns det en del tid att läsa annat (jag ska läsa Elena Ferrante också år 2016, annars är planen att läsa så icke krävande litteratur som möjligt - böcker som nästan läser sig själva). Jag kommer nog att läsa en del litteratur om Proust/På spaning... också men fokus är på verket i sig - om inte annat så för att hinna läsa.
Är det någon som vill vara med är det bara att börja läsa - och gärna kommentera så att jag vet vilka jag har med mig på färden, eller på spaningen. Nu ska vi sjunga långsamhetens lov.
