Idag är det fyrahundra år sedan William Shakespeare avled och jag har knåpat ihop en liten lista över operor baserade på hans verk (dessa är de jag vet spelas nuförtiden).
The Tempest - Thomas Adès
Antony and Cleopatra - Samuel Barber
I Capuleti e i Montecchi - Vincenzo Bellini (Romeo och Julia)
Béatrice et Bénédict - Hector Berlioz (Mycket väsen för ingenting)
A Midsummer Night's Dream - Benjamin Britten
The Rape of Lucretia - Benjamin Britten
Roméo et Juliette - Charles Gounod
Die Lustigen Weiber von Windsor - Otto Nicolai (Muntra fruarna från Windsor)
Otello - Gioachino Rossini
Hamlet - Ambroise Thomas
Falstaff - Giuseppi Verdi (Muntra fruarna från Windsor)
Macbeth - Giuseppi Verdi
Otello - Giuseppi Verdi
Das Liebesverbot - Richard Wagner (Lika för lika)
lördag 23 april 2016
torsdag 21 april 2016
Tvåhundra år
Idag är det tvåhundra år sedan Charlotte Brontë föddes och det är henne, eller egentligen hennes romaner, jag tänker på medan mitt Facebookflöde fylls av sorg över Prince bortgång. Den där sortens intensiva idoldyrkan har aldrig riktigt legat för mig - även om jag haft levande idoler har jag inte gått upp i dem så och känslan har avtagit med åren. Nu kan jag på något sätt sakna att vara del av den gemenskap en kollektiv sorg innebär men tröstar mig med att gemenskapen i litteraturen är av en annan dignitet för mig.
Tyvärr är min Villette del i en tegelstensutgåva men annars kanske jag hade påbörjat en omläsning i kväll. Eller så läser jag bara något lite om den. Eller så går jag och lägger mig, för det borde jag verkligen.
onsdag 13 april 2016
Vardagsmotion
Min sjuåring har fastnat i fackboksträsket, eller snarare, han väljer facklitteratur framför skönlitteratur mest hela tiden och även om han lär sig massor (jag också) vill jag inte att han ska stänga den skönlitterära porten till fantasin ens tillfälligt. Jag trugar och försöker med lite allt möjligt men det är min man som får en snilleblixt och säljer in Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, en bok som skulle lära barn om Sverige medan de trodde sig läsa en äventyrsberättelse blir här en faktabok om geografi och historia där vi smyger med fiktionen. Nåväl, jag beger mig ned i biblioteket och konstaterar att vi inte har den.
Så nästa dag får det bli ett motionspass modell Saga: mellan två pendeltåg springa 650 meter till biblioteket, få hjälp av en bibliotekarie att hitta en RIKTIG Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (ja, hon skrattar åt beskrivningen men förstår den), leta efter Lyra Ekström Lindbäcks I tiden på tre ställen, leta efter en dator med katalog, hitta en och få reda på att det finns en I tiden inne med ytterligare en placering, låna, springa 650 meter tillbaka och faktiskt hinna gå längst fram på perrongen.
Så nästa dag får det bli ett motionspass modell Saga: mellan två pendeltåg springa 650 meter till biblioteket, få hjälp av en bibliotekarie att hitta en RIKTIG Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (ja, hon skrattar åt beskrivningen men förstår den), leta efter Lyra Ekström Lindbäcks I tiden på tre ställen, leta efter en dator med katalog, hitta en och få reda på att det finns en I tiden inne med ytterligare en placering, låna, springa 650 meter tillbaka och faktiskt hinna gå längst fram på perrongen.
tisdag 12 april 2016
Utläst: Kring Guermantes (På spaning efter den tid som flytt 3) av Marcel Proust
Jag följer mitt schema och läste i mars tredje delen av På spaning efter den tid som flytt: Kring Guermantes.
Berättaren har blivit något äldre men är fortfarande ganska ung (han kan dock referera till den tid då han var riktigt ung som något mycket avlägset). Hans familj har flyttat till det hus som bebos av Madame de Guermantes, som han är omåttligt fascinerad av. Han går på promenader för att som av en slump sammanträffa med henne och han försöker få sin vän, som är en släkting till henne, att presentera honom men det är inte förrän hans intresse falnat som han slutligen upptas i hennes krets. Då har hans närvaro i salongerna givit resultat.
Här är det de högsta aristokratiska kretsarna det rör sig om, det är prinsar, baroner, hertigar, furstar och kombinationer av dessa titlar, eftersom ätterna gift in sig i varandra. Till sist snurrar mitt huvud av namn och titlar och jag vet knappt vem som är vem och inte heller var i rangordningen de befinner sig. De flesta är mycket rika men det finns också de som numera saknar pengar och det pågår naturligtvis ett växelspel vad gäller pengarnas vara eller icke vara och deras betydelse för statusen.
Som vanligt är det mycket lite som verkligen händer - det är människor som talar med varandra, om varandra, det är ett socialt spel som bedrivs på alla nivåer, maktutövning i det stora och det lilla. Koderna man bör känna till, liksom vilket skvaller som är trovärdigt. Hela tiden utsökt slingrigt och omständligt formulerat.
Bitvis är det djupa tankar men ofta är det väldigt, väldigt ytligt och något som ger en bitter bismak är att det stora ämnet är Dreyfusaffären och att antisemitismen är mer regel än undantag i salongerna.
Jag börjar bli ganska trött på berättaren, som hela tiden utnyttjar sin svaghet och sjuklighet på olika sätt och vars kvinnosyn är minst sagt unken. Samtidigt kan han beskriva kvinnor på ett helt annat sätt - som en privat, kanske känslomässig sida och en mer offentlig, intellektuell. Eller helt enkelt den ungdomliga, den han är när historien utspelar sig, och den äldre som minns och kan se saker från fler vinklar. Jag föredrar definitivt när han iakttar högreståndsdamerna framför när han drar ned tjänsteflickor i knät.
Berättaren har blivit något äldre men är fortfarande ganska ung (han kan dock referera till den tid då han var riktigt ung som något mycket avlägset). Hans familj har flyttat till det hus som bebos av Madame de Guermantes, som han är omåttligt fascinerad av. Han går på promenader för att som av en slump sammanträffa med henne och han försöker få sin vän, som är en släkting till henne, att presentera honom men det är inte förrän hans intresse falnat som han slutligen upptas i hennes krets. Då har hans närvaro i salongerna givit resultat.
Här är det de högsta aristokratiska kretsarna det rör sig om, det är prinsar, baroner, hertigar, furstar och kombinationer av dessa titlar, eftersom ätterna gift in sig i varandra. Till sist snurrar mitt huvud av namn och titlar och jag vet knappt vem som är vem och inte heller var i rangordningen de befinner sig. De flesta är mycket rika men det finns också de som numera saknar pengar och det pågår naturligtvis ett växelspel vad gäller pengarnas vara eller icke vara och deras betydelse för statusen.
Som vanligt är det mycket lite som verkligen händer - det är människor som talar med varandra, om varandra, det är ett socialt spel som bedrivs på alla nivåer, maktutövning i det stora och det lilla. Koderna man bör känna till, liksom vilket skvaller som är trovärdigt. Hela tiden utsökt slingrigt och omständligt formulerat.
Jag börjar bli ganska trött på berättaren, som hela tiden utnyttjar sin svaghet och sjuklighet på olika sätt och vars kvinnosyn är minst sagt unken. Samtidigt kan han beskriva kvinnor på ett helt annat sätt - som en privat, kanske känslomässig sida och en mer offentlig, intellektuell. Eller helt enkelt den ungdomliga, den han är när historien utspelar sig, och den äldre som minns och kan se saker från fler vinklar. Jag föredrar definitivt när han iakttar högreståndsdamerna framför när han drar ned tjänsteflickor i knät.
måndag 11 april 2016
Vårens accessoar är - en bok (som alltid)
På väg hem från jobbet upptäcker jag att boken jag precis påbörjat, fjärde delen av På spaning efter den tid som flytt, matchar 70-talskappan, eller om det kanske är tvärtom. Så ja, vårens accessoar är en bok, men så är det ju alltid.
torsdag 7 april 2016
Äntligen finns den på svenska!
Idag skriver jag om Elizabeth Hands Generation loss på dagensbok.com. Den är lika bra vid omläsning på svenska (bortsett från att korr/slarvfelen är väldigt irriterande) och fascinerar mig på samma sätt nu som när jag läste den för första gången för några år sedan (recension här).
En thriller som långsamt, långsamt för en genom det vagt hotfulla mot något riktigt obehagligt - och dessutom lyckas skapa en skönhet i det. Det är fantastiskt.
En thriller som långsamt, långsamt för en genom det vagt hotfulla mot något riktigt obehagligt - och dessutom lyckas skapa en skönhet i det. Det är fantastiskt.
fredag 1 april 2016
Månadsbokslut mars 2016
Att läsa Proust tar tid, lästid och annan tid, känns det som, läsenergi och annan energi. Jag följer min Prousttidplan men med allt annat läs- och bloggrelaterat är det värre. Jag är för trött, för less. Kanske är det så enkelt som att när min dirigent plötsligt blev sjukskriven och repetitionerna inställda förlorade jag mer av fotfästet än vad jag hade väntat mig, tagit höjd för, varit beredd på. Det är så få saker som gör mig glad, så få saker som ger mig energi och när en av dem försvann - ja, då förlorade jag mycket. Men han mår bättre nu och jag hoppas att april - enligt T. S. Eliot "the cruellest month" - ska visa mig en vänligare sida.
Jag läste ut fyra böcker och av dem var
en översatt till svenska från engelska
en översatt till svenska från engelska
en skriven av en man
en omläsning
en deckare/thriller
två recensionsexemplar från förlag
Jag läste ut fyra böcker och av dem var
en översatt till svenska från engelska
en översatt till svenska från engelska
en skriven av en man
en omläsning
en deckare/thriller
två recensionsexemplar från förlag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
