Turandot/Lady Lazarus

Jag har sett den breda "bannerbilden" för Folkoperans Turandot otaliga gånger men det var först när jag såg den här på en annonstavla på stan som det slog mig. Nej, det är inte "In questa reggia" som flödar ur denna mun, det är något helt annat som pågår - det känns som om idén hämtats från Sylvia Plaths "Lady Lazarus" där slutraden lyder "And I eat men like air."

Högläst: Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

För några veckor sedan stod jag på biblioteket och funderade på om det fanns något jag kunde entusiasmera snartsjuåringen för och då fick jag syn på Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem. Jag har ju hört talas om serien men visste egentligen inte särskilt mycket utan fick läsa högt från baksidan - och han nappade. Big time, för snart hade vi läst ut första delen och jag fick leta rätt på de andra två.

Frank Steen känner sig inte riktigt hemma bland sina klasskamrater: hans bästa vän är en gammal granntant som heter Alice, han är dålig på fotboll och vill helst läsa böcker men det är på sin nionde födelsedag han verkligen blir annorlunda. Ett bett av Alices hund gör honom till ett monster, ett lurvigt ett som vill bli klappat och kliat på magen men som skrämmer alla i sin väg. Som tur är visar det sig att han inte är ensam om att vara ett monster men långt värre är det faktum att rädslan för monster växer sig ohyggligt stark i den lilla staden och vad rädsla kan leda till är högaktuellt i dessa tider.

Egentligen är det två teman som går genom böckerna. Det första är just rädslan för det främmande, eller för de andra, och hur den leder till polarisering och fara. Parallellerna till främlingsfientlighet och rent av till nazismen är genomgående - och långtgående. Det andra är att våga vara den man är, och att våga stå för det - och att accepteras och respekteras av andra i detta.

Det är stora och viktiga frågor men de hanteras väl av Mats Strandberg. För en vuxen läsare blir det kanske övertydligt, för ett barn blir det mer tankeväckande. De farliga är faktiskt inte monstren, utan människorna som övermannas av sin egen rädsla. Och hur förklarar man att monster inte är farliga för dem som vägrar lyssna?

Därtill finns vänskapen med Alice, som är finstämd som sådan och fint skildrad. Alice får vara den goda människan, den som vägrar dras med i masspsykosen, den som lämnar Frank det utrymme han behöver. Annorlunda är det med brodern Oliver, som är yngre men ändå populär bland Franks jämnåriga plågoandar - och ibland är han också en av dem. När det verkligen gäller är det dock annorlunda, vilket en mamma till två bråkande bröder naturligtvis uppskattar.

För vuxna finns blinkningar och små lån från filmer, böcker och TV-serier men det blir aldrig något som tar över.

Bilderna är tryckta i svart och ytterligare en färg, olika för de tre böckerna i serien. Det är enkelt och effektfullt, på samma sätt som teckningarna är det i sin lätt mangaartade stil.

September på Dagens bok

I september har jag skrivit om två böcker på dagensbok.com.

Först Det var vi av Golnaz Hashemzadeh. En kvinna får ett cancerbesked av sin läkare, hennes dagar är räknade. Det är skrattretande och det är en katastrof - att hon, som överlevt kravaller i Iran, umbäranden och flykt ska drabbas av något så futtigt. Hon är rasande och hon är ledsen och minnena av det som var blandas med den i dagsläget rejält trasiga relationen med dottern. Det är poetiskt, vackert och outhärdligt sorgligt och dum som jag var försökte jag läsa den på pendeltåget.

Sedan På drift av Marianne Lindberg De Geer. Tonåriga Mona gör uppror mot och i sin trasiga familj och reser till Tyskland och England. Hon drömmer om frihet och Mick Jagger men verkligheten är futtigare och hon är ett alltför enkelt villebråd för pojkar och män. En utvecklingsroman från barn till konstnär, från svaghet till styrka, från objekt till subjekt.

Månadsbokslut augusti 2017

Jag brukar skriva om månadens läsning innan vi hunnit rapportera månadens bokslut på jobbet men så icke den här månaden. Augusti flög iväg, till större delen semester men en ganska otillfredsställande sådan. Det blev en vilsen sommar, en vacklande, ansträngande, tärande och återgången till vardagen kräver mycket den också. Jag bloggade i princip inte alls, recenserade bara ett par böcker på dagensbok.com, även om jag läste en hel del med mina mått mätt. Och så avslutade jag månaden med en sen ankomst till releasefesten för Helena Dahlgrens roman Orkidépojken, en bok jag fick chansen att läsa på ett mycket tidigt stadium och ha åsikter om.

Jag läste ut åtta böcker och av dem var

två skrivna av män
två på engelska
en översatt till svenska från annat språk än engelska
två deckare
en barnbok
en ungdoms/YA-bok
en biografisk roman
en omläsning
två lånade på biblioteket
två recensionsexemplar från förlag

Fädernas synder...

Idag skriver jag om Anna Schulzes roman Kidnappningen på dagensbok.com.

Kidnappningen är en skildring av hur Annas far som elvaåring kidnappades av sin mor och tillbringade flera år kringflackande i Europa. Det var kulmen på en förlorad vårdnadstvist men också något som skedde i en familj som befann sig i närmast fritt fall. Från en ekonomisk och social topposition till något helt annat.

Till en början håller jag på att bli nipprig av allt prat - Anna Schulze berättar om allt material hon har och hur hon sorterar upp det, hon talar om sina våndor, hon börjar och börjar inte. Ska det inte bli lite mer... skönlitterärt, undrar jag, det är ju ändå en roman? Det fortsätter i väldigt hög grad att vara en redogörelse, ganska odramatiserad, men med tanke på hur dramatiskt händelseförloppet ändå är och vilka känslor det rör sig om är det gripande, rörande och väldigt spännande ändå.

Och så gör det ont. Så mycket fysisk och psykisk misshandel, så mycket som går fel, som om ödesgudinnorna svurit sig samman mot familjen Schulze.

Här finns recensionen.

Och för ett par veckor sedan skrev jag om Maryse Condés Célanire här.

Utläst: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

Berättelse om ett äktenskap handlar egentligen om det slutliga sönderfallet. I ett efteråt försöker mannen bena ut vad som hände då kvinnan blev förälskad i en annan och det eviga tog slut.

Han lånar hennes röst, försöker se det hela ur hennes perspektiv men det är hela tiden uppenbart att det är han som för ordet, sina egna tankar och reaktioner han tillskriver henne. Ändå är det försåtligt och förledande.

Det är han som är hemma mest, som lagar middagar och väntar medan hon jobbar. Han vill inte vara som andra män, vill vara jämställd, jämlik, vill allt. Funderar över makt och relationer, tycks vämjas över maktpositionerna i sängkammaren men uppehåller sig ändå där. Vad har de haft, förutom lusten? Den översvämmar allt annat. Eller hans fantasier om den, kring den.

Hon springer (alla vi fyrtioåriga kvinnor som springer, en kroppens besvärjelse), har tvingat sig till det men blivit beroende av att känna sin kropps kraft och överlägsenhet. En dag då hon håller en föreläsning möter hon en man som också springer - och åker skidor, klättrar, rider... En träningspartner, någon att dela intressen med, att umgås mer och mer med. Hela tiden berättar hon för maken, som älskar att höra om hur andra män intresserar sig för henne.

Det är så märkligt. Allt är så märkligt. Det dubbla fantiserandet och vändorna fram och tillbaka i tiden "detta har ännu inte hänt" som skulle kunna bli ödesmättade men mer känns överlastade. Barnen som knappt finns där, mer än i korta ögonblick, som störande moment en morgon i sängen, som ett gnagande av dåligt samvete när allt har rasat samman. Och kvinnan som bara är en projicering.

Månadsbokslut juli 2017

Det här året är för bedrövligt bloggmässigt sett och jag vet inte varför jag framhärdar i de här små månadsboksluten - jo, för att kunna låtsas att jag fortfarande bloggar om böcker. Jag vet inte vart tiden tar vägen men försvinner fort, det gör den, och lusten och energin att blogga finns bara inte (faktum är, att det finns inte lust och energi till särskilt mycket överhuvudtaget i mitt liv). Läsandet går det bättre med, även om det här året väl inte kommer att se direkt lysande ut vad gäller antalet utlästa böcker. I juli läste jag i alla fall ut sex böcker och av dem var

en skriven av en - nej två män
två på engelska
en översatt till svenska från annat språk än engelska
en fackbok
en memoar/biografi
en biografisk roman
en barn/ungdomsbok
en omläsning
två lånade på biblioteket
en e-bok
tre recensionsexemplar från förlag