Jag läser om Anna-Karin Palms Snöängel och den är precis så bra som jag minns den, eller kanske ännu bättre. Jag förflyttas omedelbart i tid och rum och jag njuter i alla dessa människors sällskap, trots att de är för många, trots att de bitvis är ganska jobbiga, trots att det egentligen blir för mycket av sammanträffanden älskar jag denna väv. Jag borde bli irriterad men jag är trollbunden. Och jag undrar om jag kommer att veta precis när det var jag insåg vad det egentligen var jag läste.
Jag behöver eskapismen just nu, i bokslutshets och -kaos och hets och kaos på andra plan, jag behöver drömma mig bort, ledd vid handen av någon som är ytterst pålitlig (note to self: läs Majgull Axelssons senaste snart).
Och jag inleder läsåret på topp, för att det känns väldigt fint att göra det. Visserligen kan det väl bara gå utför men det spelar ingen roll just nu.
torsdag 4 januari 2018
måndag 1 januari 2018
Lästa böcker 2018
Januari
1. Snöängel av Anna-Karin Palm (omläsning)
2. Brändövägen 8 Brändö tel 35 av Henrik Tikkanen
3. Bävervägen 11 Hertonäs av Henrik Tikkanen
4. Mariegatan 26 Kronohagen av Henrik Tikkanen
5. Georgsgatan av Henrik Tikkanen
6. Henriksgatan av Henrik Tikkanen
7. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen (omläsning)
8. Kvinnan på tåget av av Paula Hawkings
9. Nattfilm av Marisha Pessl
10. Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius
Februari
11. Barbro Hörberg - Med ögon känsliga för grönt av Alexandra Sundqvist
12. De försvunna av Caroline Eriksson
13. Vågen av Don DeLillo
1. Snöängel av Anna-Karin Palm (omläsning)
2. Brändövägen 8 Brändö tel 35 av Henrik Tikkanen
3. Bävervägen 11 Hertonäs av Henrik Tikkanen
4. Mariegatan 26 Kronohagen av Henrik Tikkanen
5. Georgsgatan av Henrik Tikkanen
6. Henriksgatan av Henrik Tikkanen
7. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen (omläsning)
8. Kvinnan på tåget av av Paula Hawkings
9. Nattfilm av Marisha Pessl
10. Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius
Februari
11. Barbro Hörberg - Med ögon känsliga för grönt av Alexandra Sundqvist
12. De försvunna av Caroline Eriksson
13. Vågen av Don DeLillo
Mars
14. Säker stil av Ebba Kleberg von Sydow och Emilia de Poret
15. Juvelarian av Christina Mattsson och Elsebeth Welander-Berggren
16. Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
17. Djupet av Karin Gafvelin (grafisk roman)
18. Övergångarna av Andreas Kundler och Lisa Linder
April
19. John Hall av Sophie Elkan
20. Själasörjaren av Christine Falkenland
21. Alla gånger jag inte dog av Geneviève Lefebvre
22. I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam
torsdag 7 december 2017
Utläst: Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors
Idag skriver jag på dagensbok.com om Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors.
Jag är en hopplös ekorre, en samlare av allt och inget som har oerhört svårt för att släppa taget om mina saker. Jag rensar och ordnar men kommer ingen vart, lyckas bara skrapa på ytan. Och jag är en hopplös konsument av litteratur som kan hjälpa mig på vägen. Det senaste i den vägen är Prylbanta av paret bakom bloggen Minimalisterna.
Såväl när jag läser bloggen som boken är min upplevelse synnerligen blandad - jag blir inspirerad men också provocerad av många av de värderingar som presenteras som en sorts sanningar. Samtidigt som de ger konkreta tips kring själva rensandet eller en mängd bra argument förden rationellt lagda finns det en agenda jag inte riktigt gillar.
Syftet med att göra sig av med sina saker är att frigöra tid, energi och i viss mån pengar till annat som är viktigare och det är just detta "vad som är viktigt" som jag inte riktigt håller med om. Det enda som får fullt godkänt är egentligen att umgås med familj och vänner, att träna och att vara ute i naturen. Förkovran kan möjligen vara bra och kanske någon kreativ hobby som inte avsätter några spår i form av fysiska föremål. Och böcker - ja, dem läser man, sedan kan man gott göra sig av med dem. Att tillstå att det finns ett värde i föremål, ting, att deras skönhet eller det man förknippar dem med kan ha ett värde i sig är något fult och det går jag inte med på. Men, som sagt, det finns en hel del bra också.
Här finns recensionen.
Jag är en hopplös ekorre, en samlare av allt och inget som har oerhört svårt för att släppa taget om mina saker. Jag rensar och ordnar men kommer ingen vart, lyckas bara skrapa på ytan. Och jag är en hopplös konsument av litteratur som kan hjälpa mig på vägen. Det senaste i den vägen är Prylbanta av paret bakom bloggen Minimalisterna.
Såväl när jag läser bloggen som boken är min upplevelse synnerligen blandad - jag blir inspirerad men också provocerad av många av de värderingar som presenteras som en sorts sanningar. Samtidigt som de ger konkreta tips kring själva rensandet eller en mängd bra argument förden rationellt lagda finns det en agenda jag inte riktigt gillar.
Syftet med att göra sig av med sina saker är att frigöra tid, energi och i viss mån pengar till annat som är viktigare och det är just detta "vad som är viktigt" som jag inte riktigt håller med om. Det enda som får fullt godkänt är egentligen att umgås med familj och vänner, att träna och att vara ute i naturen. Förkovran kan möjligen vara bra och kanske någon kreativ hobby som inte avsätter några spår i form av fysiska föremål. Och böcker - ja, dem läser man, sedan kan man gott göra sig av med dem. Att tillstå att det finns ett värde i föremål, ting, att deras skönhet eller det man förknippar dem med kan ha ett värde i sig är något fult och det går jag inte med på. Men, som sagt, det finns en hel del bra också.
Här finns recensionen.
tisdag 5 december 2017
Tematrio - Önskade bokklappar
Det var alldeles för länge sedan jag deltog i Lyrans Tematrio men nu gör jag ett litet försök i alla fall. Den här gången efterfrågas böcker man önskar sig i julklapp och det ska jag väl kunna hitta tre stycken.
The American Duchess Guide to 18th Century Dressmaking av Lauren Stowell och Abby Cox har jag förljt tillkomsten av på Instagram och även om mina sömnadskunskaper är nästintill obefintliga lockar den mig - kanske för att 1700-talsplaggen är så ouppnåeliga att den inte kommer att ge mig dåligt samvete?
Cruel Music av Beverle Graves Myers är den tredje boken om kastratsångaren/amatördetektiven Tito Amato som löser mysterier i 1700-talets Venedig (anar vi ett tema i temat här? Kanske det men jag kommer att göra er besvikna). Jag har läst de två första och känner mig en aning ambivalent men som förströelse fungerar de än så länge.
Moln av Karin Boye i originalutgåva är min mest eftertraktade bok alla kategorier. Jag har då och då planerat att köpa den till mig själv som tröst och/eller belöning men det har aldrig blivit av. Kanske är det så att jag behöver den bättre som något att tråna efter än som faktisk bok i bokhyllan?
lördag 2 december 2017
Månadsbokslut november 2017
Jaha, där försvann även november. Ska jag tro på att bloggen ska få ett nytt liv 2018? Hmmm, vi får väl se. Nu för den en sorgligt tynande tillvaro i alla fall och min läsning var det inte heller mycket bevänt med den här månaden, utan att jag riktigt vet varför. Jag läste bara ut fyra böcker och av dem var
en skriven av en man
en på engelska
en översatt till svenska från annat språk än engelska
tre fackböcker
varav en biografi
en lånad på biblioteket
två recensionsexemplar från förlag
en skriven av en man
en på engelska
en översatt till svenska från annat språk än engelska
tre fackböcker
varav en biografi
en lånad på biblioteket
två recensionsexemplar från förlag
söndag 19 november 2017
Tegelsten om Karin Boye
Idag skriver jag om Johan Svedjedals nya biografi om Karin Boye, Den nya dagen gryr - Karin Boyes författarliv på dagensbok.com.
Nästan exakt tjugo år efter att jag läste Margit Abenius Drabbad av renhet, som jag fått låna av min KarinBoyelookalike till klasskamrat, har jag släpat denna tvåkiloskloss fram och tillbaka till kontoret, eftersom restiden är min lästid, och drömt mig tillbaka till hennes 1920-30-tal och mitt eget 1990-tal, som för mig är evigt sammanlänkade.
Det är gediget och rejält, lätt att läsa och gott om fotografier. Nivån är sådan att den fungerar både för Boyenoviser och -konnässörer, skulle jag säga men själv ligger jag ju under den nivån, även om jag åtminstone läst delar av Gunilla Domellöfs avhandling.
Men Karin Boye är så mycket mer känsla än förnuft för mig att jag tvivlar på min förmåga att bedöma texter om henne. Jag är en av alla de som kommer att vallfärda till en skogsbacke i Alingsås utkant om knappt tjugofyra år och vilset se upp och undra vad de andra gör där, fastän jag vet det.
Här finns recensionen.
Och här skriver jag om Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst och min egen Boyebild.
Nästan exakt tjugo år efter att jag läste Margit Abenius Drabbad av renhet, som jag fått låna av min KarinBoyelookalike till klasskamrat, har jag släpat denna tvåkiloskloss fram och tillbaka till kontoret, eftersom restiden är min lästid, och drömt mig tillbaka till hennes 1920-30-tal och mitt eget 1990-tal, som för mig är evigt sammanlänkade.
Det är gediget och rejält, lätt att läsa och gott om fotografier. Nivån är sådan att den fungerar både för Boyenoviser och -konnässörer, skulle jag säga men själv ligger jag ju under den nivån, även om jag åtminstone läst delar av Gunilla Domellöfs avhandling.
Men Karin Boye är så mycket mer känsla än förnuft för mig att jag tvivlar på min förmåga att bedöma texter om henne. Jag är en av alla de som kommer att vallfärda till en skogsbacke i Alingsås utkant om knappt tjugofyra år och vilset se upp och undra vad de andra gör där, fastän jag vet det.
Här finns recensionen.
Och här skriver jag om Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst och min egen Boyebild.
onsdag 1 november 2017
I Astrid Lindgrens anda
Höstlovet har blivit läslov och på dagensbok.com innebär det barn- och ungdomsbokstema och idag skriver jag om Det tunna svärdet av Frida Nilsson.
Sasja förlorar sin mamma och beger sig till Dödens rike med föresatsen att hämta tillbaka henne till de levandes värld. Det är en saga som minner om Astrid Lindgren vad gäller såväl språk och tilltal som tematik - det stora frågorna, som kärleken och döden, avhandlas med en enkelhet och tidlöshet men också med mer eller mindre subtila ifrågasättanden och det enkla visar sig vara mer komplicerat än man kanske trodde. Det är vänner och fiender, oförstående vuxna och en hyllning till leken och fantasin - för dem förutan skulle Sasja inte ha en chans.
Här finns recensionen.
Sasja förlorar sin mamma och beger sig till Dödens rike med föresatsen att hämta tillbaka henne till de levandes värld. Det är en saga som minner om Astrid Lindgren vad gäller såväl språk och tilltal som tematik - det stora frågorna, som kärleken och döden, avhandlas med en enkelhet och tidlöshet men också med mer eller mindre subtila ifrågasättanden och det enkla visar sig vara mer komplicerat än man kanske trodde. Det är vänner och fiender, oförstående vuxna och en hyllning till leken och fantasin - för dem förutan skulle Sasja inte ha en chans.
Här finns recensionen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
