Blogganalys

På den här sidan kan man få en analys av sin personlighet utifrån sin blogg. Analysen grundar sig i tanken att hur man skriver speglar hur man är, vilket också innebär att resultatet beror på hur personligt man skriver och om man "spelar en roll" när man bloggar.

Själv blev jag klassificerad som Tänkare, vilket naturligtvis smickrar mig, intellektuell wanna-be som jag är. Några utdrag ur beskrivningen:

"[...] ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedöma idéer och möjligheter. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för Tänkare!"

"Tänkare är också ofta mycket intresserade av ord och språk [...]"

"Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer."

Påfyllning (2)

Det hade dykt upp lite nytt i tvättstugan igår: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon och Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström plockade jag med mig upp. Hur ska jag klara mig utan bokbytarhylla i tvättstugan?*

Och på Läsesalongen hittade jag Johanna Nilssons S.O.S. från mänskligheten som jag bävar lite för - recensionerna var ju minst sagt blandade.

* Troligen alldeles utmärkt, fördelarna med en egen överväger alla gånger.

Påfyllning

Jag missade Dramatens kostymutförsäljning (min vanliga otur; jag får reda på det försent och man måste vara på plats i god tid) och tröstshoppade böcker på Myrorna: Barbapapa och Barbapapas resa i en volym (har vi att göra med en nostalgisk 70-talist?), Medeltidens ABC (att ge bort), Den vita stenen (mer nostalgi, även om jag aldrig gillade TV-serien), Manon Lescaut (för att den blivit opera) och Casanovas memoarer (Don Giovanni är väl löst baserad på Casanova så operakoppling där också.

Post visning

Lägenheten är visad och såld men flyttlassen har ännu inte gått utan vi är kvar i det där mellanrummet. Jag har anpassat mig bra till det bokurval som finns kvar; bara någon enstaka gång har jag saknat något som är nedpackat, men det ska bli skönt när allt finns på plats igen.

Och så drömmer jag, som ju inte är någon stor bokshoppare, om att köpa en hel drös nya. Jag skriver listor och funderar men skickar inte iväg någon beställning. Men något enstaka besök på Stadsmissionen kan det ju bli och det senaste resulterade i Joyce carol Oates Blonde och Julian Goughs Juno & Juliet. Den senare får jag för mig att jag läst något positivt omdöme om men jag kan absolut inte komma på var. En, för mig, ovanlig chansning.

Pocketoraklet har talat

Nyfiken som jag är skickade jag in skonummer, favoritmusiker och favoritland för att få mitt skräddarsydda boktips från Pocket & Bok och resultatet blev Kärlekens musik av Vikram Seth. Det är en bok jag då och då har funderat på att läsa men utan att det blivit av, delvis p.g.a. min önskan att läsa den på engelska och när den dykt upp framför mig har det varit den svenska utgåvan. Och så har jag någon vag förutfattad mening om att den kan vara lite väl sliskig.

Utläst: Balen/Höstflugorna av Irène Némirovsky

Jag har aldrig förstått skillnaden mellan kort roman och lång novell, om någon sådan egentligen finns. Detta trots ett antal poäng i litteraturvetenskap. Balen och Höstflugorna går i alla fall under beteckningen romaner, även om särskilt den förra ger mig en synnerligen påtaglig novellkänsla och båda en bagatellkänsla.

Ett par har kommit upp sig här i världen och ska ge sin första stora bal. Deras dotter Antoinette fylls av förväntan, vilken byts i hämndlystnad när det visar sig att hon inte ska få vara med, utan förväntas gå och lägga sig innan gästerna kommer. Och nog hämnas hon.

Det är ett krypande obehag som följer berättelsen; vad ska ske när det hela uppdagas men samtidigt känner jag mig ganska oengagerad i huvudpersonen. Jag får också någon sorts idéer om att författarinnan personligen hatat och föraktat sin egen mor och skriver om det på det här sättet (jag har inte någon som helst grund för detta, eftersom jag inte läst på om Némirovsky) och det ger en ytterligare klibbighet.

Titeln Höstflugorna ger mer av stämning än faktisk innehållsbeskrivning. Det är en historia som spänner över en betydligt längre tidsrymd; en rysk adlig familj går i exil till Paris och en tid stannar den gamla amman och trotjänarinnan kvar, innan hon tvingas ge sig av hon också.

Det är något mycket Tjechovskt över den; godset på landsbygden, väntan, men det är något av än mer akut brytningstid och en känsla av att ingen går säker.

Utläst: Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn

Jag skrev att jag skulle ta något där språket inte var ett irritationsmoment och det första som hände när jag påbörjade Ut ur skuggan var att jag irriterade mig på de korta meningarna som hela tiden högg av saker och ting. Det dröjde dock inte många sidor innan jag insåg att de var perfekta för den här boken; de ger en dagbokskänsla, även om det inte står någonstans att det rör sig om en dagbok och de hjälper till att skapa en stämning som är just lite avstannande och oförlöst, i all sin inre dramatik.

Det är 1920-tal, en ung kvinna får en kamera av sin morfar och med den tar hon äntligen sina första steg mot att bli sig själv. Uppväxt i ett kärleksfattigt och intolerant hem har hon alltid känt sig utanför men sakta faller saker och ting på plats. På en fest möter hon kärleken, den förbjudna, som hennes tillvaro sedan kretsar kring. Det hinner gå fler år än man kan tro i denna inte alls så långa roman men det känns ändå inte summariskt och det har nog att göra med mina dagboksassociationer.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken och hela tiden får jag så fina bilder av Stockholm och skärgårdshuset i en avlägsen tid, i färg fastän de borde vara svartvita eller sepiatonade, men lite softat dimmiga.