Tematrio - titelkänslor

Den här veckan efterlyser Lyran romaner med känslor i titeln till Tematrion. Jag trodde att det skulle vara enkelt men så var faktiskt inte fallet, i vart fall inte för mig. Men till sist hittade jag tre stycken i alla fall.

I skuggan av oron är den andra delen i Kerstin Thorvalls självbiografiska trilogi som inleds med När man skjuter arbetare. Plötsligt blev den så ofta hånade författaren något att räkna med och visst är serien bra men det är även mycket annat hon skrivit. Flickan är inte längre någon liten flicka, hon börjar bli vuxen och söker frihet, kärlek, liv, framtid men hennes mor letar bara efter spår av faderns mentalsjukdom.

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner har stått oläst i min bokhylla, väldigt, väldigt länge. Hennes pendang till Drottningens juvelsmycke, Lacrimosa, räckte inte hela vägen och Imago var sådär - därav dröjsmålet. Men titeln är ljuvlig.

Från frustration till flow med lean @home av Eva Jarlsdotter är en helt annan typ av bok, en bok om hur en familj anammar ett antal principer från japansk tillverkningsindustri för att få en enklare tillvaro hemma. Min recension av den här boken är det som "lästs" flest gånger.

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 7-13

Här är andra veckan av Instagram"utmaningen" #dagensbokomslag med barn/ungdomsbokomslag. Det är bara jag som ägnar mig åt det här, därav citationstecknen kring utmaning. Det är ingen struktur överhuvudtaget utan en salig blandning av böcker ur min bokhylla, ofta tidstypiska på ett eller annat sätt.

På sätt och vis är det här svårare än skönlitteraturen för vuxna och facklitteraturen. Barn- och ungdomsböckerna har mycket mer sällan grafiska omslag på samma sätt, bilderböcker och illustrerade böcker har vanligen en illustration ur boken som får utgöra omslagsbild. Det gör dem en aning mindre... spännande, samtidigt som jag ju ägnar mig åt en sjusärdeles nostalgitripp.

Flicka i Paris av Kerstin Thorvall. Bonniers 1963. Omslag av författarinnan (ja, det står så, jag lovar). En mycket tidig bok av denna sjukt produktiva kvinna.

Vävarens och herdens äventyr, en kinesisk saga återberättad av Hisako Kimishima, illustrationer och omslag av Shigeru Hatsuyama. Fukoinkan-Shoten 1979. Den här boken kan jag inte läsa men jag fastnade för omslaget och illustrationerna.

 Sagan om Vasa av Bertil Almqvist. Bonniers 1965.

Boken om Agnes av Claque (Anna Lisa Wärnlöf). Natur och Kultur 1986. Omslag av Ulf Beckman. Jag föll för omslaget när jag läste den här boken som barn. Originalet från 1963 var lite mer kvadratiskt i formen och - inser jag nu när jag googlar -faktiskt ett annat. Det är snarlika men inte samma föremål som avbildats i samma trompe l'oeil-stil. Alltså måste jag börja jaga originalutgåvan.

Ullabella av Marika Stiernstedt. Illustrationer av Kurt Ljungstedt och Nils von Dardel. Albert Bonniers förlag 1927. Omslagsbild av Nils von Dardel. Jag tycker så mycket om linjerna i den här bilden. Inuti finns en annan framsida som ger en helt annan, mycket barnsligare känsla.

Jag var inte säker på vem som stått för framsidans illustration men när jag bläddrat mig fram till bilden inuti boken var jag och Beatrice Bohman (@bokvasen) säkra på att det var Nils von Dardel - väldigt mycket Den döende dandyn där.

Katitzi av Katarina Taikon, teckningar av Björn Hedlund. Förlag Zigenaren 1969. Omslag av Björn Hedlund. Socialrealism med mangakänsla. Snart femtio år gammal men mycket är sig tyvärr alltför likt för zigenarna/romerna.

Der Struwwelpeter oder lustige Geschichten und drollige Bilder für Kinder von 3 bis 6 Jahren av Dr. Heinrich Hoffmann. Loewes Verlag odaterad men av trycket i inlagan att döma skulle jag gissa på 1940- 50-tal. Jag vet inte om man verkligen bör läsa den här boken för treåringar, för bitvis är den ganska creepy.

Ännu ett

Idag har jag fått ett nytt lånekort - så går det när en bok man vill läsa bara finns på fyra bibliotek i landet. Jag pulsade och halkade mig fram och möttes av något som kändes som ett KB i miniatyr, där det hängde genomskinliga plastpåsar för saker man vill ta med sig in. Lydig som jag är, låste jag in min väska i ett skåp och hängde kappan på en krok innan jag gick in - och insåg att reglerna gällde för läsesalarna. Ja, ja. Jag fick mitt lånekort och min bok och förbättrade deras statistik, i och med att jag var där som privatperson. Och så tog jag med mig en kopp varm choklad ut och halkade tillbaka längs Storgatan.

Vilken bok som föranledde detta? Fashion Victims av Alison Matthews David, som jag läste om i Dagens Industris helgbilaga för ett tag sedan. Bibliotekarien hävdade dessutom att den är jättebra.

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 1-6

Förra året visade jag upp en del bokomslag på Instagran under hastaggen #dagensbokomslag. Nu i november gör jag om det och den här gången är det barn- och ungdomsbokomslag det handlar om. Som vanligt är det mina egna exemplar jag visar upp. Årtalet är det som gäller för just dessa, originalen kan vara äldre.

Pricken av Margret och H. A. Rey. Rabén & Sjögren 1959. En väldigt fin och ständigt aktuell bok om att vara annorlunda.

Elisabit - Den köttätande växtens äventyr av H. A. Rey. Rabén & Sjögren 1950. Den här något mer okända boken fick vara med som bonus då många har en relation till Pricken.

Juliane och jag av Inger Edelfeldt. AWE/Gebers 1982. Omslag av författaren. Boken som grundlade min faiblesse för långa svarta kjolar och snirkliga smycken.

 Alices äfventyr i sagolandet av Lewis Carroll. P. A. Norstedt & Söners förlag 1898. Öfversättning från ett exemplar af den engelska originalupplagans sjuttionde tusental af Louise Arosenius (som fått det till att Alice sitter på en grön bänk...)

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Rabén & Sjögren 1982. Omslag av Ilon Wikland.
Min kusin fick Ronja Rövardotter i julklapp när den var alldeles ny och jag blev så avundsjuk på henne. Den tjocka boken med den lummigaste grönskan man kan tänka sig på omslaget lovade så mycket. Ett år senare fick jag den också.

Baksidan av Ronja Rövardotter får vara med som bonus. Minst lika fin som framsidan.

Ättiksgurka med choklad av Stéphanie. Bonniers Juniorförlag AB 1988. Omslag av Stewen Quigley. Det här får vara med för att det är så mycket 1980-tal och för att jag när det begav sig tyckte att den illustrerande typografin var väldigt rolig. Äsch, det tycker jag fortfarande men snygg - nja.

ABC av Lennart Hellsing och Poul Ströyer. Rabén & Sjögren 1974. Omslag av Poul Ströyer. Egentligen gillar jag Stig Lindberg mer men hans ABC-bok är inte alls lika slående.

Utläst: Norma av Sofi Oksanen

Som jag har sett fram emot den här romanen av Sofi Oksanen! Väntan har varit så lång sedan jag först hörde talas om den, sedan den utkom i Finland, sedan det till sist blev klart när den skulle ges ut på svenska. Och som jag förvirras av titeln, eftersom namnet Norma för mig alltid leder till Bellinis opera Norma och här letar jag förgäves efter likheter.

Norma och hennes mor har en hemlighet: Normas hår växer med enorm hastighet och måste klippas flera gånger om dagen. därtill påverkas det av hennes humör och av yttre händelser. När modern plötsligt dör dröjer det inte länge innan det visar sig att hon också hade hemligheter för Norma och att dessa hemligheter är ytterst farliga.

Snart är Norma indragen i en kattochråttalek i en utökad familj, där allt står på spel och inga medel skys. Lager efter lager avtäcks och till en början har jag svårt att hålla reda på vem som är vem och vilken relation de har till varandra. På samma sätt anas händelser både i nuet och det förflutna men först längre fram blir de tydliga - vilka verksamhetsgrenar har egentligen det här familjeföretaget?

Jag blir frustrerad av de halvkvädna visorna men samtidigt är det väldigt snyggt gjort och bitvis enormt spännande. Ändå är det något som saknas, något jag har lite svårt att sätta fingret på. Kanske är det för att så mycket tycks förbli hängande i luften, kanske för att det "övernaturliga" inslaget inte samsas så bra med resten.

De galna kvinnorna, de farliga, de som är för mycket och deras främmande, skrämmande, lockande hår. På något sätt är de värda mer utrymme än så här, huvudrollen i stället för reliefhistorien. Och jag förstår att alla som intervjuar Sofi Oksanen uppehåller sig vid håret - hennes frisyr skulle ju kunna vara Normas, nästan, detta obändigt voluminösa färgglada hår.

Utläst: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson

Jag läser allt av Johanna Nilsson, så är det bara, även om jag inte är helt säker på att det är en så god idé längre, eftersom jag så ofta längtar tillbaka till hennes första böcker i stället.

En dag får sju tonåringar varsitt mail med en länk till en blogg skriven av någon som kallar sig Ikaros. Ikaros vill dö, vill lämna den här världen men inte i skymundan utan spektakulärt - och så satans vackert. Av dessa sju är det två som verkligen fastnar - Emil, som vill rädda Ikaros, kosta vad det kosta vill, och Karim, som vill följa med. Men hur ska de hitta Ikaros? Och på vilket sätt är Ikaros en skärningspunkt dem emellan?

Lite deckare/thriller och mycket tankar. Poliser som bryr sig men tvingas prioritera annat. Föräldrar som vill väl och hjälper till så gott de nu förmår. Trevande första kärlek, besvarad såväl som obesvarad. Mycket som går att känna igen sig själv och andra i. Jag har dock svårt att tro att tre ganska vilsna sextonåringar skulle kunna hålla sig undan polisen såpass länge, med tanke på i hur hög grad de ändå rör sig i omgivningar som bör vara under observation.

Det är som om det blir lite för mycket av Viktigt och Angeläget, för många sorters problematik som ska dela på det ganska begränsade utrymmet. Det Ikaros främst mår dåligt av, utöver sin osynlighet och känsla av att hela tiden spela teater är - miljöförstöring. Klimatångesten tagen till en annan nivå men det bottnar inte riktigt.

Därtill är det lite för enkla lösningar i för många av fallen - den osedda blir sedd, det man inte vågat vågar man, den utbrända hittar en väg in i livet igen. Från nattsvart till solsken på en femöring och jag har svårt att tro på det - och jag har svårt att tro att Johanna Nilsson själv tror på det, så länge som hon själv vandrat i mörkret.

Månadsbokslut oktober 2016

Min egentliga favoritmånad försvann i ett trött töcken men avslutades med några dagar i Budapest. Sedan kom jag hem till det sedvanliga bokslutskaoset där jag fick skylla mig själv för att jag låg efter redan från början. Nu börjar jag komma ikapp och kan få till det sedvanliga lilla inlägget här också.

Jag läste men jag skrev inte, och jag läste inte heller så mycket som jag hade kunnat eller velat men jag läste i alla fall ett par väldigt bra böcker: Lotta Olssons De dödas verkliga antal och Therese Bohmans Aftonland. De kommer nog att komma högt upp på min årsbästalista när det är dags att åtminstone mentalt sammanställa en sådan.

För november, årets gråaste månad, törs jag inte lova särskilt mycket annat än en rad bokomslag från barn- och ungdomsböcker jag äger. Det blir alltså #dagensbokomslag på Instagram igen.

Av de fem böcker jag läste ut i oktober var

samtliga skrivna av kvinnor
en på engelska
en fackbok
en omläsning
en lånad på biblioteket
två recensionsexemplar från förlag