Lite om Maria Langs operainslag

Jag har inte deltagit i någon av Fiktiviteter-Helenas tidigare temahelger men när Maria Lang annonserades kunde jag inte låta bli att anmäla mig, trots att jag inte hade en aning om vad jag skulle skriva om. Ganska snart kom jag på att Maria Lang ju uppehåller sig en hel del i operans värld, och då det är en värld som är mig ännu kärare än litteraturens, ja då var ämnet ganska givet. Jag valde ur minnet ut två som utspelar sig huvudsakligen i operamiljö och en, vars titel är ett operacitat. Egentligen borde det finnas fler deckare i operamiljö - dels finns alla idéer om konstnärssjälar som ganska labila och passionerade, dels finns det gott om hierarkier att manövrera runt i - och därmed intriger. Dessutom är ond bråd död något ständigt återkommande i operans värld.

Se döden på dig väntar är en av de tidiga med Puck i centrum. Hon är inte någon operahabitué men en vän har blivit intendent på Drottningholmsteatern och vips befinner sig Puck mitt i en uppsättning av Mozarts Così fan tutte, en ganska hopplös historia om två män som sätter sina fästmör, som också är systrar, på prov genom att klä ut sig och försöka förföra dem. Sensmoralen är ungefär "sådana (=trolösa) är alla kvinnor" men den kan tolkas i lite olika riktningar Svårt är det dock att få det hela att gå ihop på något vettigt sätt. Nåväl, här blir komedin en tragedi då en av de inblandade mördas och återfinns på ett ytterst makabert sätt.

När man i så hög grad väver in ett annat verk vill jag gärna att det invävda spiller över mer på det andra, att det blir speglingar eller paralleller men här känns det som om de är ganska få, bortsett från att den intrigerande Despina gestaltas av en ganska intrigerande sångerska och den glada och naiva Dorabellas roll innehas av en tillika ganska glad och naiv debutant. Den väsentliga likheten är väl det dubbelspel i kärlek som bedrivs i kulissen men då det är dubbelt hemligt skiljer det sig en hel del från operans upplägg. Och den som egentligen är närmast att hoppa över några skaklar är faktiskt Puck själv (har hon inte väldigt lätt att bli lite väl förtjust i andra än sin älskade Eje?). Men operasångarna är tacksamma även som aktörer i ett morddrama och miljön spännande och suggestiv - och ganska skrämmande med sina mörka vrår och rejäla fallhöjder.

I Ofärd i huset bor är det en helt annan sorts ofärd som försiggår på Östermalm än i det Hundingska hushållet i Wagners Valkyrian. Camilla Martin befinner sig dock i båda två - det här är hennes entré i Maria Langs fasta persongalleri och på klassiskt manér är hon en av de huvudmisstänkta (det är knappast någon spoiler för de Langfrälsta att hon är oskyldig). Av operans handling tycker jag mig egentligen inte finna något i deckaren - den är en källa till titel och citat, tillika en föreställning för Camilla Martin att medverka i men mer än så är det inte. Och kanske är det just att den är mycket mindre operacentrerad som gör att jag är minst nöjd med den vid den här omläsningen - nu är det opera jag är ute efter.

Intrigernas hus är helt enkelt byggnaden där Kungliga Operan huserar tillsammans med Operakällaren och dess systerrestauranger och intrigerna löper kors och tvärs däremellan. Utöver de inte alltigenom sympatiska konstnärerna figurerar en genomosympatisk ekonomidirektör (ack, båda mina presumtiva professioner dras här i smutsen) och - naturligtvis - Camilla, numera firad stjärna hemma på gästspel, en smalare och snyggare Birgit Nilsson, ungefär. Här har kapitlen tilldelats citat ur tre operor som titlar (Puccinis Tosca och Turandot samt Wagners Siegfried) men återigen är de mer källor till citat - och ond bråd död - än till någon reell intertextualitet. Å andra sidan får man följa med in i såväl loger som kostymförråd och eftersom det är en miljö som oupphörligen fascinerar mig tackar jag och tar emot.

Jag ska inte gnälla; här har jag en författare som citerar mina älskade operor och låter sina böcker utspela sig i operahus, med en operasångerska som birollsinnehavare i en stor del av dem. Det mesta är inom mina referensramar men mest kuriöst för de flesta (och ja, en del av översättningarna är verkligen mer än lovligt daterade).

För övrigt rekommenderar jag alla operanoviser att satsa på Bizets Carmen - en bra och ganska spännande story (kärlek och död, det är ju opera) och så musik som alla känner igen en del av.

Schema för Langlördagen

Morgondagens schema ser ut så här:

09:45 Fiktiviteter 
10:00 Bokdetektiven 
10:30 Marias bokliv 
11:00 Fiktiviteter 
11:30 Dark places 
12:00 Sagas bibliotek 
12:30 Fiktiviteter 
13:00 Tröst för ett knytt 
13:15 Cinnamon books 
13:30 Skuggornas bibliotek 
14:00 Fantastisk fiktion 
14:15 Fiktiviteter 
14:30 Dark places 
15:00 Annas bokbord 
15:30 Lottens bokblogg 
16:00 Det här har jag läst 
16:15 Fiktiviteter 

Förbättra statistiken

Vad gör man om man vill förbättra sin statistik över lästa böcker en månad? Svar: man läser Maria Lang. T.o.m. jag, som i princip bara läser på pendeltåget, hinner läsa en av hennes deckare på en dag. Ändå tycker jag att det är fascinerande att jag läste tre-fyra stycken på en dag när jag var tolv-tretton år gammal. Men nu har jag läst de tre jag tänkt mig i den här omgången.

Och mer om dem kan man alltså läsa på lördag.

Årets ALMA-pristagare

Årets ALMA-pristagare är Barbro Lindgren - äntligen en författare jag verkligen känner till. Min bekantskap med hennes författarskap inleddes nog med böckerna om den vilda bebin och i min läsebok i första klass kunde vi läsa om Pompe. Sedan läste jag om Loranga, Masarin och Dartanjang och om Sparvel - Barbro Lindgren var ju vår hemmaförfattare, uppväxt i mitt område.

Men hennes bästa kan vara Andrejs längtan, boken jag måste stålsätta mig för vid varje högläsning. Och även Stora syster, Lilla bror tvingar mig till djupa andetag. Så ja, jag tycker att hon är en värdig pristagare.

Tematrio - Inledningar

Den här veckans Tematrio tycker jag var riktigt rolig: Lyran vill ha exempel på minnesvärda inledningar - det finns ju en hel del som blivit klassiska. Jag har som ganska ofta lite svårt att välja så det får bli 3 + 3; tre egna och tre av de klassiska.

"Tider av dueller och dubbel-jalousier, vilka tider likväl av intressanta äventyr, vilka tider av storm kring lockarna? De äro förbi, åtminstone de förra. Sunda vettet - herr Hugo - har övervunnit det bruket att skjuta sin vän en kula genom ansiktet för ett hastigt ord, en missförstådd gärning." Så inleds Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almquist. Ett av mig mycket älskat allkonstverk där Tintomara gäckar de flesta inblandade.

Snöns rike av Yasunari Kawabata är en sorglig kärlekshistoria som utspelar sig i ett japanskt snölandskap. "Ur den långa tunneln rullade tåget ut i snöns rike. Marken låg vit under natthimlen. Tåget stannade vid en liten anhalt."

"Det var alltså på den tiden hela den föregående världen och hela jorden var ny men,
i förhållande till människan,
ändå mycket gammal.
Stjärnorna var endast sju till antalet och månen var som vanligt en enda,
solen likaså."
Där och då utspelar sig Djävulen och Gud av Mare Kandre, min favorit bland hennes böcker. En rolig och sorglig saga med biblisk bakgrund.

Och så de tre klassiska:

"There was no possibility of taking a walk that day." - Jane Eyre av Charlotte Brontë

"Last night I dreamt I went to Manderley again." - Rebecca av Daphne du Maurier

"Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick jag knappt tid att släcka ljuset förrän mina ögon föll ihop; det skedde så hastigt att jag inte hann tänka: "nu somnar jag."" - Swanns värld, första delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt.

Det blev lite bokrea i alla fall

Utöver böcker och opera är gamla kläder ett av mina största intressen. Jag är med i diverse sådana grupper på Facebook och där har det visats upp inköp från årets bokrea så när jag oplanerat gick förbi Akademibokhandeln och de hade sänkt reapriserna med 50% var jag ju tvungen att se om någon av de titlar jag settnämnda fanns kvar. Det gjorde två av dem, Vintagebröllop av av Marnie Fogg och Vintage Shoes av Caroline Cox, och nu ligger de här och lockar till läsning (och dessvärre inköp av fler gamla klädesplagg och skor som jag inte har plats för).

Men vad gör jag egentligen?

Ja, inte ägnar jag mig åt någon synlig vård av blogg i alla fall, med ett par futtiga inlägg i veckan och då företrädesvis en recension och en Tematrio. Men just nu snabbläser jag i alla fall några Maria Lang ned gemensamt tema inför lördagens Maria Lang-dag hos Fiktiviteter; klockan 12.00 kan ni läsa mitt bidrag här.

Därtill har jag med någon sorts dödsförakt intervjuat en aktuell svensk författare och försöker få lite ordning på det inspelade materialet. Planen är att jag ska vara klar i mitten av veckan men jag törs inte lova något.