Eftersom jag aldrig hittar det rätta tillfället att läsa om* På spaning efter den tid som flytt har jag påbörjat projektet den här veckan. Det är inte litteratur som lämpar sig för en morgontrött Saga på pendeltåget men samtidigt är det skönt att sjunka ned i den sortens text. Det är något lugnande över beskrivningarna av de små, små sakerna och nedgrottandet i detaljer och den flydda tiden får något softat rosaskimrande över sig. Men det går inte fort, inte fort alls.
* Jag läste de tre-fyra första delarna sommaren 1996 och sedan har det inte blivit mer så "läsa om" är en sanning med modifikation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag uppfattar det inte som beundransvärt men nog har jag haft en hang-up på På spaning... efter mitt gamla "misslyckande".
Skicka en kommentar