fredag 29 juni 2012

Utläst: The Night Circus av Erin Morgenstern

Ibland läser man så mycket positivt om en bok att man nästan blir rädd för att börja läsa den - tänk om förväntningarna inte infrias? Och ett par sidor i början av Erin Morgensterns The Night Circus kände jag ett styng av tvivel, något som skavde lite, något som inte kändes... rätt. Men den känslan försvann och som den försvann! Det finns böcker som är mer levande än andra, som öppnar sig ännu mer till en annan värld - eller andra världar. Det här är en sådan, en extraordinär sådan. Jag ville bara läsa vidare och jag ville stanna kvar länge, länge på cirkusen och i dess omgivningar.

Sent 1800-tal, och alldeles på vippen till och in i 1900-talet, cirkus och magi. En tävling mellan magikern Prosperos dotter Celia och trollkarlens lärling Marco, med oklara regler och domslut, som de uppfostrats till sedan  barnsben och som de alltmer börjar inse vad den går ut på - och vad inte bara de själva har att vinna och förlora. Arenan är den monokroma cirkus som bara öppnas nattetid och vars turnéschema är en väl förborgad hemlighet, även om det finns en inre krets av entusiaster som får förhandsinformation. En cirkus som består av en till synes oändlig mängd tält där bara det allra bästa förevisas och som förtrollar sina besökare, liksom sina skapare.

Det är långa ingresser, kapitel framåt och bakåt i tiden, på olika platser, ur olika synvinklar. Det är sådant som ibland kan kännas konstruerat men här glömmer jag helt bort det, vill bara ha mer, mer, mer. Det är sorgligt och vackert och romantiskt och hemskt och just magiskt och det stannar kvar.

Det är lite som en film i bokform, skulle man kunna säga, för det är något så filmiskt och visuellt över berättandet. Det är färger och strukturer, överblicksbilder och detaljer och filmrättigheterna borde vara sålda för länge sen. Allt ser jag, allt, allt - men kanske inte på riktigt samma sätt som någon annan. Att något kan vara så explosivt och dröjande samtidigt, så färgstarkt i sitt svartvita färgschema. 

Dessutom är själva boken mycket vacker och effektfull - silhuetter i svart och vitt med röda detaljer, svart färg på boksidornas kanter, sådär som gamla biblar kan vara guldfärgade, och ett rött bokmärkesband.

onsdag 27 juni 2012

Gråter och gråter

Jag gråter och gråter när jag läser Melina Marchettas Jellicoe Road. Jag gråter på bussar och pendeltåg och hemma i hallen. Jag gråter små skvättar och i en kvart. Och gråter igen. Den går rakt in i mig; jag vet varför, den innehåller de flesta av ingredienserna som får mina ögon att tåras, men det spelar ingen roll - det är så bra. När jag var yngre använde jag tårarna som kvalitetsmätare, en bok var bra om den fick mig att gråta. Nu har jag lärt mig mer om mekanismerna och kan tänka om mitt yngre jag att jag verkligen sökte emotionella kickar men egentligen är jag nog likadan fortfarande. När jag gråter känner jag och visst är det väl känna jag vill när jag läser? Nu har jag några futtiga sidor kvar men jag lär komma hem med mascara och eyeliner över hela kinderna i eftermiddag.

onsdag 20 juni 2012

Biblioteksutförsäljning

Just nu har de utförsäljning på ett av mina närmaste bibliotek. Fem kronor styck kostar de och det är nästan skrämmande så många nästan nya böcker det är som säljs ut. Visst, de måste få plats med helt nytt och det som inte lånas måste bort men ändå - tänk att en så bra (men hemsk) bok som Marie Darrieussecqs Tom är död inte längre ska gå att låna där.

Igår köpte jag tio bilderböcker, däribland ett par av Lena Anderssons Maja-böcker som jag letat efter, och idag återvände jag för att botanisera bland övriga titlar. Det blev den ovan nämnda Tom är död, Katarina Wennstams Alfahannen, tre böcker om barnuppfostran och så ytterligare sex bilderböcker.

tisdag 19 juni 2012

Ett svårt val

Ska jag läsa
 eller ska jag läsa

Idag avslutade jag Cirkeln och det är dags för nästa lustläsningsbok. Passande nog damp min vinst i Bokgläntans tävling ned i brevlådan idag (i lördags skrev jag mitt inlägg och tävlingen avslutades, och redan idag var alltså vinsten framme). Ett ögonblick grämde det mig att jag inte önskat mig Eld, det hade ju varit idealiskt, men Amanda Hellgrens Jag väntar under mossan är så himla fin och så vill jag ju läsa den. Eftersom det gick så fort med Cirkeln spanade jag efter Eld under mina biblioteksbesök idag men den fanns inte inne. Inte en del annat heller men så föll blicken på Jellicoe Road av Melina Marchetta, när jag nästan givit upp att leta efter den, och plötsligt sitter jag här med två mycket starka kandidater. Jag bestämmer mig väl om... fem minuter, sådär.

måndag 18 juni 2012

Påbörjad: Cirkeln

Inte riktigt sist av alla, naturligtvis, men ändå med känslan att det är så det förhåller sig har jag nu börjat läsa Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Borde jag ha väntat till nästa år så att jag kunnat läsa alla tre delarna i ett svep eller ska jag vara glad att jag i alla fall kan få fortsätta med ytterligare en bok när jag är klar med den här? Än så länge tycker jag inte att den är fantastisk men det är ett oerhört driv i den; jag vill läsa mer, veta mer, nu, nu, nu. Och så finns det små glimtar här och där, små enkla saker som känns väldigt mycket. Samtidigt är jag kanske lite för medveten om konstruktionen, om dramaturgin, karaktärsteckningen. Det fungerar och jag förstår varför det fungerar. Jag måste kanske slappna av lite mer.

lördag 16 juni 2012

I elfte timmen

För ett bra tag sedan såg jag att Bokgläntan har en tävling där man kan vinna bl.a. Jag väntar under mossan och Eld men just då kunde jag inte svara så jag lade det bara på minnet. Och sedan har jag glömt bort det - till nu; sista dagen. Så nu ska jag tävla!

Uppdaterat: jag vann! Jag, som var näst sist med min kommentar, vann! Så nu blir det Jag väntar under mossan också i juni. Läslust, var det!

torsdag 14 juni 2012

Utläst: Moderspassion av Majgull Axelsson

Några sidor alldeles i början av Majgull Axelssons Moderspassion tvekar jag - men vänta nu, skulle det inte handla om en ovädersnatt på en vägkrog, skulle det inte vara någon sorts Decamerone? Några sidor värjer jag mig, förstår inte, får inte ihop det och sedan - lättnad och trygghet. Som jag skrev häromdagen, min läsning har kärvat lite för mig, känts krävande och tung även när den inte varit det, vilket gjorde kontrasten så mycket större. Villigt lade jag mig i händerna på en skicklig berättare och vilade i förvissningen att det skulle bli en bra historia. Och det blev det. Bra och hemsk och sorglig och tack och lov var jag hemma när jag kom till de värsta bitarna, när tårarna inte bara rann stilla utan stegrades till ett totalt oestetiskt bölande.

Jo, det är en vägkrog. Jo, det är en oväderskväll- och natt men det är så mycket mer än så och det decameroneska är de olika personernas perspektiv men inte i samtidigheten. Dominerar gör i alla fall Minna, vägkrogens ägarinna, dotter, dotterdotter, systerdotter och mor i en familj utan män, fyra generationer kvinnor som drabbas av dåligt rykte. Det är mödrarnas synder - och de frånvarande fädernas - och ett litet ord på fyra bokstäver som en skamfläck. Om och om igen.

Men Minna är inte ensam. På vägkrogen finns biträdet Anette, ständigt sur och tvär och fast i sitt äktenskap med den alkoholiserade Sonny. Den pensionerade brandmannen Tyrone jobbar extra för räddningstjänsten och kör bandvagn i stormnatten och äter middag där. En skådespelerska som "försvann" från Dramaten dyker upp med sin vidrigt överlägsne make ekonomiprofessorn; inte konstigt att hon dricker som hon gör. Alla ganska speciella människor och de flesta i något skavande hörn tampandes med sin föräldraroll. Mödrarna kämpar mest men döms ändå hårdast.

Jag höll på att skriva att männen är överlag så osympatiska att det känns skevt men så slår det mig att kvinnorna inte heller är så sympatiskt tecknande. De har sina brister och fel allihop och de flesta gör nog så gott de kan men fel blir det i alla fall, även om några faktiskt tycks vara genuint otrevliga.

onsdag 13 juni 2012

Tematrio - sommarens läsplaner

Den här veckan vill Lyran att vi ska berätta om våra läsplaner inför sommaren och det tycks vara planer i lite större drag än specifika titlar som efterfrågas. Jag tycker att det är svårt, eftersom det är ganska sällan jag temaläser planerat på det sättet - i maj blev det ju Rut Hillarp men hade någon frågat mig om det en månad i förväg så hade jag inte haft en aning om det. Samtidigt kan ju en plan vara hur lös som helst i konturerna och hur väl man följer den är upp till det egna samvetet, om ens det. Så här är mina sommarplaner:

1. I juni ska jag lustläsa. Inga måsten, borden eller listor, bara det jag vill och känner för. Just nu är det The Night Circus som jag önskar ska fortsätta i all evighet. Dessförinnan var det Moderspassion och nu blir det nog Cirkeln, som jag väl är bland de sista att läsa. Om inte det lilla pockandet att läsa Om man håller sig i solen innan den korta lånetiden går ut gör sig gällande.

2. Jag känner att jag måste komma igång igen med min lista över böcker att läsa i år. I början av året betade jag av den i högre takt än planerat men sedan har det stått still och nu ligger jag efter. Jag tänker mig i alla fall Kallocain (omläsning), Ariel, Niceville, något av August Blanche och något av Eva-Marie Liffner men samtidigt borde jag kanske satsa på någon av de tjockare böckerna och spara de tunna till hösten.

3. Jag har ju en lista över böcker jag tänkt låna eller införskaffa så jag kanske skulle ta mig en extra titt på den igen. Är det dags för en överdimensionerad Adlibris- eller Bokusbeställning eller ska jag titta i katalogerna på de tre bibliotek (inte filialer utan kommuner) jag regelbundet besöker?

tisdag 12 juni 2012

Lite sent men glatt överraskad

Förra veckan var jag med i Bokhoras tävling om Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer och först idag inser jag att jag vunnit - när det ligger ett brunt vadderat kuvert i brevlådan. Konstigt, inget mail? Men så går jag in ordentligt på mailen, nöjer mig inte med att gå från förstasidan och där, i junk mail-mappen ligger det.

lördag 9 juni 2012

Sprättetikett

Nuförtiden är det ju ytterst sällan man ger ut böcker som behöver sprättas, och om så är fallet är det väl lyrik med Höga Anspråk. Alltså har jag ingen riktig sprättarvana och ingen annan heller, verkar det. I sommar har jag tänkt läsa Elsa Graves Ariel och den förre ägaren orkade visst inte särskilt långt, inte ens med sprättandet. Nu funderar jag på om jag ska sprätta hela från början eller om det är lämpligare att sprätta vartefter läsningen fortskrider. Visserligen kräver det att jag har en vass kniv till hands hela tiden men nog skulle det ge en viss otidsenlig touche?

fredag 8 juni 2012

Men hur tänker folk?

The Night Circus + äppeletiketter.

De hade rätt

När jag läste de allra första sidorna i Erin Morgensterns The Night Circus kände jag en blandning av förväntan och oro - tänk om den inte alls skulle vara så bra som alla sagt? Tänk om jag skulle bli riktigt besviken? Allt hade låtit så rätt - magi, cirkus, 1800-tal, sagolikt - men vibbarna jag fick var fel. Så skönt då att kunna pusta ut och känna att de andra haft helt rätt - och så irriterande att boken kommer att ha ett slut. Jag vill stanna där länge, länge. Tack och lov har jag bara läst en sjättedel.

torsdag 7 juni 2012

"Nu, Lillebror, ska jag läsa för dig"

Allrakäraste syster, i vagnen på tvärbanan i går kväll.

onsdag 6 juni 2012

Trentermaffian, finns ni?

Bland flera bloggare jag läser finns ett stort intresse för Maria Lang. Dark Places-Helena läser om några stycken varje år och Fiktiviteter-Helena har t.o.m. sammanställt den ultimata  Maria Langkalendern för den som vill läsa sina deckare vid rätt tid på året.

Jag har läst de flesta, kanske alla, Maria Langs böcker, inklusive ungdomsböckerna om Jan och Katja, och har läst om vissa av dem, de tidiga, både en och två gånger. Alltså inget riktigt hardcorefan men ganska intresserad. Jag brukar också leta lite extra efter Maria Langs böcker när jag gräver i osorterade hyllor i välgörenhetsaffärer.

Min första Maria Lang, Tragedi på en lantkyrkogård, läste jag i tolv-trettonårsåldern, har jag för mig och året därefter plöjde jag det mesta jag kunde uppbringa. Ungefär samtidigt läste jag Stieg Trenter, som väl var hennes främste konkurrent under ett antal år (i min fars familj var det tradition att någon fick årets Maria Lang och någon fick årets Stieg Trenter). Vad gäller Trenter har jag också väldigt många fler originalutgåvor än Lang (bara Svart sommar, däremot har min far en drös) och även en signerad Sturemordet (dock utan skyddsomslag).

Stieg Trenter stöter jag dock i stort sett aldrig på i bloggosfären, finns det någon motsvarande Trentermaffia eller är det andra än bloggare som uppskattar hans Stockholmsskildringar? Är det lite för mycket svin över Harry Friberg för att charmen ska finnas kvar i ett samhälle med en något förbättrad kvinnosyn? Är Vesper Johnson en lite för dålig kopia av Hercule Poirot? Men ett antal ganska speciella mordmetoder klurade han i alla fall ut.

måndag 4 juni 2012

Familjeaktivitet

Efter middagen idag åkte vi till biblioteket hela familjen. Vi behövde lämna tillbaka ett par barnfilmer och så älskar Maxi att få välja böcker. Han skulle ha tre stycken sade han bestämt redan innan och när jag försökte truga på honom någon mer ville han inte. Jag lånade ett par till Mini i stället, med baktanken att Maxi nog vill höra dem också. Och så en sångbok att komplettera Nu ska vi sjunga och Borgmästar Munte med.

De tre han valde:

Allrakäraste syster av Astrid Lindgren och Hans Arnold
Händiga Hanna på bondgården av Titti Knutsson och Lisen Adbåge
Pelle och Farbror Ottos uppfinning av Jan Lööf

Så fort vi kom hem var det dags att läsa och vi började med Pelle. "Dötrist" var mitt omdöme, Maxis oklart. Därpå följde Allrakäraste syster, en av mina egna absoluta favoriter men som han nog är lite för liten för. Han sade att han tyckte om den men jag vet inte. Händiga Hanna var helt OK men känns som något jag kan tröttna på rätt snabbt.

Men jag är så glad att han ropar JAAAAA!!!! när jag säger att vi ska till biblioteket, så glad, så glad, så glad och jag hoppas att han kommer att fortsätta läsa och inte bli en sådan där läsmässigt borttappad pojke som är så vanlig i statistiken.

Tematrio - Nationaldagen

Nu när nationaldagen närmar sig skriver Lyran så här: "Berätta om tre bra svenska böcker! Överraska gärna med lite "udda" författare/böcker." Det finns ju så många bra svenska författare och böcker men udda är lite svårare; udda som lite bortglömda eller udda som i speciella, annorlunda?

Som vanligt när jag får chansen vill jag slå ett slag för C. J. L. Almqvists Drottningens juvelsmycke. Jag läste om den för tredje gången i januari och skrev då så här. Dessutom fick den vara med i en Tematrio om svenska klassiker samma månad och jag kopierar faktiskt beskrivningen: Det är mordet på Gustaf III som står i centrum i den här ganska splittrade romanen i tolv böcker. Det är brev, dramatik, noter och vanlig hederlig epik. Det är laddade pistoler och tunnaste voile, det är kärlek och galenskap, grevar, baroner, friherrinnor och pantlånare – och det är Tintomara, pojkflickan, flickpojken, den naiva undflyende i vars spår alla falla. 

Ett den klassiska poesins mästarstycke är en sonettkrans: femton sonetter där den sista raden i en dikt samtidigt utgör den första raden i nästa. En sonett har fjorton rader och den femtonde sonetten, mästarsonetten, utgörs av samtliga förstarader. Eftersom en sonett är rimmad och metriskt bunden blir det hela en väldigt avancerad kontruktion. En som givit sig på detta, och dessutom med ett berättande innehåll är Lotta Olsson, vars Den mörka stigen behandlar berättelsen om Orfeus och Eurydike på detta sätt. Det är en märklig och fascinerande bok men visst är det allra mest hisnande själva bygget. Och egentligen är nog hennes debutsonettsamling Skuggor och speglingar ännu bättre. 

Svart dam av Maria Fagerberg är en tunn bok med tungt innehåll, samtidigt lätt och välbalanserad. En ganska ung småbarnsmamma ligger döende på sjukhus. Livet som varit nästan överfyllt av aktiviteter har fyllts av något annat. Det är gripande, klarsynt och oändligt sorgligt. Tar en timme att läsa och efteråt är man på något sätt en annan.

söndag 3 juni 2012

Lättnad

Det är något nästan skamfyllt över den lättnad jag känner sisådär hundra sidor in i Majgull Axelssons Moderspassion - får det vara så här enkelt och självklart att läsa? Får det vara så att jag omedelbart förflyttas dit jag ska och bara vill läsa vidare, helt motståndslöst, och, som det känns, kravlöst? Det är som om det jag läst tredskats med mig på sistone, hela tiden flera lager, hela tiden något som hållit mig på avstånd, även om jag inte märkt det förrän nu då hindren är som upplösta.

Jag tror att jag ska lyda minsta motståndets lag i juni, läsa det jag verkligen har lust till just här och nu, inte titta på mina listor eller måsten eller borden. Bara nöjes- och njutningsläsa. Visst, man kanske inte blir en bättre läsare eller bättre människa av det men man blir säkert trevligare att ha att göra med för stunden. I alla fall mot dem som inte kommer mellan mig och min läsning...

Semesterläsning

Jag läser egentligen mest när jag jobbar mycket, eftersom jag har så långa resor och bussar och pendeltåg är utmärkta läsplatser för mig, men jag brukar också tillbringa en del tid varje sommar långt ute i ett Ingenstans på landet. Ingen radio eller TV och fram till för ett par år sedan inget Internet (men det har vi nu rått bot på med viss överkonsumtion på det området som följd) har givit ganska skapligt med lästid så bokpackningen har alltid varit ett kärt besvär att planera. Jag kan erkänna att det lästs många deckare i och utanför det där lilla huset och även i år blir det nog en eller ett par som får följa med. Annars ska jag nog fokusera på min lista över böcker jag tänkt läsa i år. Jag började året bra men sedan har jag fallerat. Kallocain får nog följa med, och Niceville och August Blanche, Ariel kanske och Drömmaren och sorgen och Imago. Hoppsan, där var nog läskvoten fylld, även utan deckare. Men så var det ju Himmelsdalen av Marie Hermanson och The Female of the Species av Lionel Shriver men jag kanske hinner läsa dem tidigare än då och så var det The House at Riverton och Vart tog den söta lilla flickan vägen? och så den där islänningen som vunnit en massa priser...

Jag får nog se vad som ska packas ned när resan ligger lite närmare.

lördag 2 juni 2012

Bokslut maj 2012

I maj läste jag ut futtiga fyra böcker och den här månaden kan jag inte skylla på någon språkbarriär. Samtidigt ledde läsningen av framför allt en av dem till en sorts besatthet som det var länge sedan jag kände, och som jag absolut inte kan göra rättvisa i skrift, så jag kan inte riktigt beteckna det som en dålig läsmånad ändå. Nåväl, av de fyra var

en på engelska
en över 500 sidor
två memoarer/biografier
en en självbiografisk roman
en en vanlig roman
tre lånade på biblioteket
samtliga skrivna av kvinnor

Bäst och sämst känns inte riktigt relevant här heller men besattheten kom av Birgitta Holms Rut Hillarp - Poet och erotiskt geni och sedan fortsatte jag med Rut Hillarps Dagbok.