Sprättetikett

Nuförtiden är det ju ytterst sällan man ger ut böcker som behöver sprättas, och om så är fallet är det väl lyrik med Höga Anspråk. Alltså har jag ingen riktig sprättarvana och ingen annan heller, verkar det. I sommar har jag tänkt läsa Elsa Graves Ariel och den förre ägaren orkade visst inte särskilt långt, inte ens med sprättandet. Nu funderar jag på om jag ska sprätta hela från början eller om det är lämpligare att sprätta vartefter läsningen fortskrider. Visserligen kräver det att jag har en vass kniv till hands hela tiden men nog skulle det ge en viss otidsenlig touche?