måndag 31 oktober 2011

Prioriteringar

Och om någon vän av ordning undrar hur det kommer sig att jag kan harva runt med De skamlösa i ett par veckor när jag inte ens orkar ge Den unga F:s bekännelser en timme kan jag svara att det undrar faktiskt jag också när jag tittar på det lite utifrån, lite efteråt. Ibland prioriterar jag väl helt enkelt fel när det gäller mitt läsande.

onsdag 26 oktober 2011

Bokstavsbarn

Nej, jag blir inte det minsta förvånad över att det fantastiska brådmogna bokstavsbarnet var ett sådant i fler bemärkelser. Men jag är väldigt glad över att hon funnit och skapat sig en plats där hennes begränsningar inte begränsar henne (ja, jag menar det så).

http://www.dn.se/kultur-noje/mitt-skrackslagna-hjarta-vill-tala-om-radslan

Påfyllning

... och med det skrivet gick jag till biblioteket och fyllde på med

Sankta psyko av Johan Theorin

Insekt av Claire Castillon

Handlingen av Sara Mannheimer

Misslyckat självmord i Mölndals bro av Linda Spåman

Återerövrat jag

Konstaterar att jag på sistone lånat alldeles för många böcker på biblioteket, för många för att hinna läsa dem utan att låna om dem. Visserligen beror det väl delvis på att min lästakt sjunkit betydligt men den största orsaken är ändå att jag lånar mer än på länge och det gör mig glad. Jag är en låna-på-biblioteket-läsare i första hand, inte en köpa-mycket-böcker-läsare. Så även om högarna stressar mig lite bekräftar de min självbild.

måndag 24 oktober 2011

Barnens böcker

Jag längtade så länge efter att Maxi skulle börja förstå sig på böcker och plötsligt kom det ju. Förtjusningen sitter i. Det ska gärna läsas, även om "titta på Pingu" är en hård konkurrent. Favoriterna just nu är i alla fall Barbapapa, Barbapapas resa, Krokodilen i trädet, Majas alfabet och böckerna om Babar. I somras var det böckerna om Frippe och Castor om och om igen.

Mini tittar i djurböcker och äter på andra böcker. Men nu oroar jag mig inte: det Maxi gör, vill Mini göra...

söndag 23 oktober 2011

Utläst: Döden på en blek häst och Styggelsen av Amanda Hellberg

Jag läste dem i fel ordning, Amanda Hellbergs Styggelsen och Döden på en blek häst. Hade missat att det fanns ett samband och sprang på tvåan först. Så kan det bli och jag tror egentligen inte att det gjorde någon direkt skada. Så här efteråt är jag förvånad över hur olika de känns. Ja, det är samma Maja men ändå inte. Ja, det är övernaturligheter och det förgångna som inte vilar i frid men de känns ändå så vitt skilda. Som en trasdockevärld och en av porslinsdockor. Är det de olika miljöerna som gör det? Är det den nu utgivna författarens ökade självförtroende?

Styggelsen. 1946 blir en synsk flicka tillfångatagen och utnyttjas å det grövsta under flera år av en spiritistkyrka (det är faktiskt mycket, mycket värre än bokens baksidestext låter ana). 2006 sommarjobbar Maja Grå som lokalvårdare och märker att någon vill henne något.

Den första delen är så förfärlig, så ohygglig att jag inte vill ta in det och på något sätt lyckas Amanda Hellberg delvis låta mig slippa. Det är flera år som passerar, ett oavbrutet lidande, och ändå är tidsmarkörerna så få att de komprimeras, att grymheten inte slår igenom fullt ut (men det räcker och blir över ändå). Ändå är det i den här delen jag vill stanna och inte följa med till nutiden och städjobbsvardagen. Skräck blir väl läskigast när det som kanske finns uppenbarar sig i den mest prosaiska av miljöer men för mig fungerar det inte riktigt ändå.* Men det finns en liten extra vändning, ett kvardröjande frågetecken som jag verkligen tilltalas av.

Döden på en blek häst. Maja Grå ska precis flytta till Oxford för att studera teckning när hon får besked om att man funnit hennes mor. Mördad. Modern som varit försvunnen i tio år. Men inte nog med detta, hon flyttar in på ett elevhem där fyra unga kvinnor oförklarligt avled 25 år tidigare och inte heller nu kan det förflutna lämna henne i fred.

Jag är väldigt svag för litterära universitetsmiljöer och internatskolor så jag är egentligen besegrad redan där, i valet av miljö. Och därtill den insatta beskrivningen av studierna som sådana utan att det känns tillrättalagt. Här blir Maja mycket mer en hel person än i Styggelsen, kanske för att det i den romanen är så starkt fokus på hur en annan kanaliseras genom henne, samtidigt som hon är mindre medveten om det. Det är ett helt annat reflekterande, kring såväl studierna och kurskamraterna som moderns öde och det övernaturliga som sker. Överhuvudtaget känns det som om de olika områdena i boken får ett väldigt väl avvägt utrymme. Det är lagom av allt och med ett driv framåt av att man vill veta hur det går, vem som är skyldig i såväl nu- som dåtid. Och naturligtvis av att man vill hitta det gäckande sambandet.

* Att jag läser ganska splittrat, i dagsljus, med barn omkring mig kan förstås bidra till att jag inte riktigt dras in men ibland glömmer jag ändå tid och rum trots de usla yttre förutsättningarna.

lördag 22 oktober 2011

Inte läst: Den unga F:s bekännelser enligt Maria Margareta Österholm

Åh, vad jag såg fram emot att läsa Den unga F:s bekännelser. Jag läste recensioner och plitade ned den på att-läsa-listan. Jag lånade den, bläddrade och avvaktade rätt tillfälle. Jag satte mig ned, för en gångs skull ostörd, och började läsa. Och det gick inte. Det gick bara inte. Något som nästan aldrig händer mig; jag läser vidare i alla fall, men nu var det tvärstopp. Det var som om analysen låg över poesin i tjocka lager och jag kom inte igenom den, nådde aldrig in till det där jag vill åt. Tyvärr, för jag ville verkligen tycka om den, ville verkligen att den skulle vara bra.

Någon annan gång, kanske.

onsdag 19 oktober 2011

Lättdistraherad

Igår läste jag ut Amanda Hellbergs Döden på en blek häst. Läste på pendeltåg och buss, på väg till biblioteket för att låna hennes första roman Styggelsen, gående med barnvagn och sittande på golvet i vardagsrummet med lekande barn under (halv) uppsikt. Inte den ideala miljön för smygande obehag men man tar vad man får...

Nåväl. Jag tänkte att jag skulle ta och skriva något här men först skulle jag kika in på hennes blogg och där blev jag kvar. Alldeles för länge. Så nu får jag se om det blir något skrivet. En annan dag, kanske. Tomorrow is another day.