tisdag 31 januari 2012

Bokslut januari 2012

I januari läste jag ut nio böcker och av dem var

två ungdomsböcker
en på engelska - kunde/borde ha varit fler
en skriven av en man - kunde/borde också ha varit fler
två lånade på biblioteket
en skriven på 1800-talet
två skrivna på 1900-talet
en översatt till svenska
fyra från min lista över böcker att läsa 2012 - det får väl sägas vara MVG

Bäst tyckte jag om Snöängel av Anna-Karin Palm och Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist

Sämst tyckte jag om Christina Wahldéns I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och Min systers dotter har många pappor

måndag 30 januari 2012

Tematrio: olästa författare

Ja, nu är det måndag igen och dags för en ny Tematrio hos Lyran: den här gången ska man berätta om tre författare man inte läst än men har lust att läsa något av.

Gillian Flynn har jag sett en hel del superlativer om, särskilt hos Helena, som ju t.o.m. döpt sin blogg efter henns debutroman, men ännu inte kommit mig för att läsa något av. Dark Places, Sharp Objects och nu i dagarna den tredje - Gone Girl. Vi får väl se när det blir av och om jag är lika lyrisk.

Elizabeth Hand ligger det till på samma sätt med - lyriska blogginlägg (ännu en gång flera hos Helena) och ganska lång tid på min att-låna/införskaffa-lista men utan att jag kommit till skott. Waking the Moon och Generation Loss är väl de som ligger bäst till.

Elfriede Jelinek - ok, jag har läst ett par sidor i hennes Die Klavierspielerin men min tyska räckte inte till; eller om det var min koncentration. Det bär mig dock emot att läsa tyskskråkiga författare i översättning; jag borde klara av det, men jag antar att det är dags att svälja stoltheten snart.

söndag 29 januari 2012

Påbörjad: årets första tegelsten

Eller - den är nog inte riktigt en tegelsten. 660 sidor. Var går gränsen? 800? 1000? Finns det någon klar och tydlig definition? Nåväl, årets hittills tjockaste bok och fler sidor än någon enskild bok jag läste förra året så i min nuvarande värld är det väl en tegelsten.

Det är Stephen Kings Bag of Bones jag menar och när jag tänkt efter lite inser jag att halva mitt liv har gått sedan jag läste något av honom. Inte för att jag hade läst allt dittills utgivet men en hel del. Och så en lång, lång paus. Än en gång blir jag påmind om hur gammal jag är (ja, jag är väldigt åldersnojig, jag skulle nog helst vilja vara 25 för evigt) - och om att jag minns mer om och av vad jag läste för bortåt tjugo år sedan än vad jag läste 2007.

Jag har en hel del Kingläsningsminnen; hur jag satt på en klippa i solen på landet och läste Död zon. Hur korkad jag var som såg När lammen tystnar och läste Det precis innan jag för första gången skulle vara ensam i vår villa över en helg (jag var och är fortfarande mörkrädd). Hur jag och en kompis skärrade upp över början på Knackarna i en gäststuga på landet.

Än så länge, men jag är bara i början, tycker jag att det är väldigt bra.

Utläst: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och Min systers dotter har många pappor av Christina Wahldén

I går läste jag både I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och Min systers dotter har många pappor. Drygt 250 sidor med ganska lite text.

Ombeni har kommit till Sverige från Kongo, där hon sett sina föräldrar avrättas och sedan själv, liksom sina två yngre systrar, blivit våldtagen oräkneliga gånger av rebellerna, innan hon lyckats fly från deras läger. Nu är hon i Sverige sedan ett par år, i ett kallt och snöigt Norrland, och som 18-åring och myndig ska hon klara sig själv. Det är inte någon lätt sak med det bagaget och med det dåliga samvetet - hur har det gått för systrarna som blev kvar i lägret? Den frågan besvaras delvis i den andra delen, där den ena av dem lyckats ta sig till Sverige - och kommit till samma stad som Ombeni. Men fler år i lägret har resulterat i en rad konsekvenser och en långt mer förödd syster än Ombeni kunnat föreställa sig.

Det är angelägna böcker om ett angeläget ämne men för mig fungerar de inte riktigt. Just det som man ibland (enligt mig felaktigt) beskyller undomsböcker för att vara stämmer här väldigt väl. Det är visserligen mycket svåra upplevelser som behandlas men det finns en förenkling, ytlighet, distans - jag vet inte riktigt men något fattas. Ombeni har kapslat in det som hände djupt inom sig för att stå ut men när det bryter igenom känns det som om avståndet kvarstår och det tror jag inte riktigt på. Det känns också som en lång tid i mycket kort sammandrag och jag hade gärna läst en minst tre gånger så lång text, om det inneburit att jag fått kliva in mer i Ombeni. (Nej, jag önskar mig för allt i världen inte hennes upplevelser, dem kan man inte önska någon, det som sker är förfärligt på alla sätt och vis, men för mig skulle faktiskt en sådan här bok kunna få vara värre, så där så att jag vill krypa ur skinnet.)

fredag 27 januari 2012

Omläst: 84 Charing Cross Road av Helene Hanff

84 Charing Cross Road, eller Brev till en bokhandel som den heter på svenska, var en klassiker redan när jag läste den för första gången för sisådär tjugo år sedan. Det är helt enkelt en brevväxling mellan en amerikanska som älskar äldre böcker och en bokhandelsanställd i London, senare fler av de anställda samt den förstes fru. Det börjar 1951 med en förfrågan och fortsätter år efter år, men det affärsmässiga blir snart något mer; Helene Hanff viftar med ett varnande pekfinger när någon bok inte levt upp till hennes förväntningar men skickar också matpaket i julklapp, med varor som är mycket svåra att få tag på i ransoneringstidens London.

Jag kan se tre riktigt bra anledningar att läsa den här boken. För det första - sättet att skriva om böcker. Böcker som vänner, kärlek och liv, men samtidigt objekt att ha ett osentimentalt förhållande till. För det andra - som tidsskildring. Här i Sverige är vi nog inte så medvetna om hur lång tid länderna som deltog i andra världskriget var synnerligen påverkade, hur lång tid och hur mycket resurser återuppbyggnaden tog. För det tredje - den är väldigt rolig. Jag läser inte så mycket böcker som är roliga, vilket kanske gör mig mindre kräsen men här är det väldigt mycket av min typ av humor.

Volymen innehåller också The Duchess of Bloomsbury Street, den dagbok Helene Hanff förde när hon till sist kom till London. Den är också väldigt rolig men kan ibland bli lite för mycket Helene Hanff på något sätt. Det finns en sorts kokett hjälplöshet, samtidigt som hon framstår som ytterst kapabel till det mesta om hon bara vill.

torsdag 26 januari 2012

Torsdagens bokköp

Nu har jag handlat nya (gamla) böcker igen. Den här gången blev det dock mjukisbyxor också. Och regnställ, gummistövlar till både mig och Maxi, kjolar och klänningar.

Böckerna:
Moderspassion av Majgull Axelsson - till synes oläst, en misslyckad julklapp?
Best of Dorothy Parker
Vitklädd med ljus i hår av Maria Lang
Ingen returbiljett av Maria Lang
I klockornas tid av Maria Gripe - mitt femte ex., tror jag
Summa: 45 kr

Omläst: Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist

Så, nu är det äntligen dags. Hur många gånger i år har jag nämnt titeln Drottningens juvelsmycke? Många. Men nu är jag färdig med omläsningen och efter det här inlägget ska jag vara lite mer restriktiv, tror jag.

Drottningens juvelsmycke eller Azouras Lazuli Tintomara - Berättelse om händelser näst före, under och efter konung kring Gustaf III:s mord gavs ut för första gången 1834 och blev mycket omtalad då. Sedan har den tryckts om och om igen men min känsla är att det är relativt få som läst den, även om många känner till namnet Tintomara och har en del vaga aningar om denna gestalt.

Det är en "roman i tolv böcker" som lånat fritt från andra genrer, en sorts allkonstverk i bokform, om man så vill. Det är brev, det är scener återgivna som ett drama, det är noter och sånger och vanlig hederlig epik. Första gången jag läste den (det här var tredje) tyckte jag att detta var ganska jobbigt och fastnade vid varje genrebyte, nu tycker jag bara om det. Det finns också en berättare som kommenterar saker då och då med att han inte kan intyga sakers beskaffenhet och äkthet. Det är en del franska också; det var ju språket på modet vid den tiden och min franska är minst sagt otillräcklig. Jag förstår en fjärdedel och tar resten på sammanhanget.

Den centrala händelsen är alltså mordet på Gustaf III, även om det som händer efteråt är det som kvarstår längst i minnet. Huvudpersonen Tintomara (eller Azouras eller Lazuli eller Tournerose) gör egentligen knappt entré förrän efteråt men sedan är det henne man som läsare följer i spåren, liksom alla övriga inblandade. Pojkflickan, flickpojken, androgynen, den naiva och oskuldsfulla gestalten som lett så många i fördärvet blott genom att inte älska dem tillbaka. Hon är dotter till en aktris, har växt upp på Kungliga teatern och är lekkamrat, och mer, till Gustaf III:s son. Hon är en bricka i ett spel men gäckar länge samtliga spelare.

Det är laddade pistoler och tunnaste voile, det är förklädnader såväl på som utanför maskeraden, det är grevar, baroner, friherinnor och pantlånare, det är titelns juvelsmycke som på sätt och vis känns ganska ovidkommande, det är 1700-talets slut som det sågs i början av 1800-talet. Det är alldeles, alldeles underbart.

onsdag 25 januari 2012

Utläst: Iris av Victoria Myrén

"Och det ena barnet väger 1500 gram och det andra 150 gram mindre och det som skiljer dem åt är styrkan i deras lungor och det där hålet mellan två kamrar. Det som skiljer dem åt är att det ena barnet överlever och det andra dör."

Malva, barnet som överlevde, flyttar med sin pojkvän till Nicaragua. Att vara privilegierad västerlänning börjar snart skava, liksom det självklara öppna objektifierandet av kvinnor. Hon arbetar som volontär i en människorättsorganisation och umgås med några andra svenskor som, i de flesta fallen, följt med sina män. Det är varmt, fuktigt och annorlunda och hennes tankar går allt oftare till den döda tvillingsystern.

Kvar i Sverige finns familjen - modern Viola, fadern och storasystern Rosa, och så den döda tvillingsystern Iris, då, eller tomrummet efter henne. Malvas flytt får Viola ur balans. Det trauma hon ett halvt liv låtsas inte har skett tar allt större plats, samtidigt som maken börjar förlora greppet om tillvaron av helt andra orsaker. Hon försöker hålla livet i schack genom löpning och ett ännu mer frenetiskt arbete i den trädgård hon planerat och planterat under många år.

De två kvinnornas historier drar åt lite olika håll och snart finner jag mig mer fångad av Violas avsnitt. Henne förstår jag mig på något sätt på, medan Malva ter sig så främmande, samtidigt som livet i Nicaragua är väldigt påträngande skildrat: värmen, lukterna, ljuden tar mig dit, medan jag ser det nära Sverige på avstånd. Sedan finns ju tomrummet efter Iris, som på något sätt är ett tomrum även i berättelsen. Hon är bara aningar av frågor, ett hit men inte längre men inte ens medvetet så. Den gestaltningen är fascinerande.

tisdag 24 januari 2012

Dagens bokköp

En tur till second hand-affären på jakt efter mössa åt Maxi resulterade i stället i tre böcker:

Vart tog den söta lilla flickan vägen? av Åsa Lantz
Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa
Raska på, Alfons Åberg! av Gunilla Bergström (hittills läst tregånger)

måndag 23 januari 2012

Tematrio - svenska klassiker

Jag har ju inte varit med tidigare men en Tematrio med svenska klassiker, ja men det kan väl vara något även för mig. Lyran anför ju Strindberg som utgångspunkt men utvidgar för att det kanske inte är så många som tycker sig ha något att skriva om tre av Strindbergs verk. Jag har läst fler än tre men nöjer mig med den bästa här. Så, tre svenska klassiker ur Sagas bibliotek.

För att upprepa mig ännu en gång: Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist. Jag läser den just nu för tredje gången och tycker nästan ännu bättre om den än tidigare. Det är mordet på Gustaf III som står i centrum i den här ganska splittrade romanen i tolv böcker. Det är brev, dramatik, noter och vanlig hederlig epik. Det är laddade pistoler och tunnaste voile, det är kärlek och galenskap, grevar, baroner, friherrinnor och pantlånare – och det är Tintomara, pojkflickan, flickpojken, den naiva undflyende i vars spår alla falla.

Fröken Julie av August Strindberg läste jag första gången alldeles för tidigt och förstod mig inte alls på den. Nu älskar jag pjäsen om grevedottern Julie som dras nedåt och betjänten Jean som alltid velat uppåt och deras, för den förra, mycket ödesdigra midsommarnatt. Det lustiga är att jag aldrig sett den på scen som enbart teaterpjäs, bara som balett och opera.

Mio, min Mio av Astrid Lindgren kanske diskvalificerar sig genom att vara en barnbok men jag tycker att den är en klassiker i sin egen rätt. Bo Vilhelm Olsson som från den snöiga parkpänken i Tegnérlunden färdas till sin fader konungen och blir Mio. Tillsammans med Jum-Jum måste han trotsa sin rädsla och strida mot Riddar Kato och färden går genom Dunkla skogen. Åh, vad jag älskar den.

fredag 20 januari 2012

Positivt överraskad

Drottningens juvelsmycke är en bok jag alltid hävdar är en av mina favoriter men jag har bara läst den två gånger och nu var det bra länge sedan, men efter Lacrimosa och Snöängel var det ju absolut nödvändigt med en omläsning. Nu har jag börjat och den är faktiskt nästan bättre än jag mindes. Mmmmmmm....

Utläst: Till sista andetaget av Anne Swärd

Anne Swärds Till sista andetaget fick jag syn på i en pockethylla i en välgörenhetsaffär och undrade varför jag missat den när den kom ut. Kanske för att jag även missat hennes andra roman Kvicksand? Nåväl, jag köpte den i alla fall.

Lo växer upp i en liten by, eller knappt by, något ännu mindre, på 1970-talet. Hennes familj är av det mer udda slaget; två familjer har flyttat från nordligaste Norrland till landets andra ände och där har hon blivit till utan att någon mer än hennes föräldrar förstår hur och när. Hon är tredje generationen i huset och allas och ingens ansvar, vilket innebär att hon är både omhuldad och hårt hållen och löper ganska fritt. Sommaren då Lo är sex år gammal utbryter en fältbrand och hon träffar den dubbelt så gamle Lukas och en annorlunda vänskap tar sin början. Trots åldersskillnaden blir de oskiljaktiga och så går åren och det blir alltmer de två mot världen i form av hans misshandlande far och hennes jättefamilj som ständigt undrar vad han vill med en så mycket yngre flicka.

I nutiden reser Lo runt i världen och har one-night-stands på löpande band, i jakt på någon sorts ro efter det där som hände...

Det är barndomen och vänskapen med dess hinder som för mig är den stora behållningen. De där oändliga somrarna, det som varit värt att minnas och återge, de där luckorna i allas berättelser, frågorna man inte kan ställa, svaren man inte kan få. Just det är så väldigt levande att ett kort avsnitt blir som en lång film. Nuets alla möten med olika män - nja, jag vet inte, där får jag inte alls den känslan, utan det blir snarast för mycket. Barnets naivitet fungerar inte där, inte för mig i alla fall, och jag tycker inte riktigt att jag får ihop dem på slutet, barnet Lo och kvinnan Lo.

onsdag 18 januari 2012

Sammanträffanden

De tre senaste böckerna jag läst ut har varit skrivna av svenska kvinnor i fyrtioårsåldern vilkas namn börjar på Ann. Intresseklubben antecknar.

söndag 15 januari 2012

Utläst: Snöängel av Anna-Karin Palm

På ett sätt önskar jag att Anna-Karin Palms Snöängel hade varit min första bok för året, något av det där skrocket om att sätta nivån för årets läsning. Samtidigt hade den varit svår att leva upp till så det blev nog bra så här. Fruktansvärt tidiga iskalla vintermorgnar på buss och pendeltåg genom Stockholm, staden i mitt liv och i den här boken, frusna händer och blixtförälskelse.

Det är vintern 1985-86 och det är något underligt som pågår. En ung kvinna i grå duffel rör sig genom Stockholm i jakt efter sin systers försvunna hund och möter nya och gamla bekanta. Hela tiden på spåret, hela tiden steget efter. Runt henne de andra och deras historier, deras drömmar och sorger, då och nu. Det stora och det lilla vävs samman och det ondskefulla visar sig lite varstans, men ständigt bara anat. Catrine da Costa-fallet finns där, liksom något som pågår kring Olof Palme.

Det är så skickligt berättat, det är så bra, bra, bra. Det finns vissa litterära grepp jag har svårt för och dit hör bl.a. kursiverade mördare, berättare som lägger sig i lite för mycket och presentationer av ett otal disparata personer vilkas vägar så småningom korsas genom mer eller midre rimliga sammanträffanden. Här återfinns de två senare och jag köper dem i stort sett rakt av. Bara en sån sak. (Den enda invändningen är väl, som vanligt, den där berättarramen, som jag faktiskt inte tycker tillför något.)

Den där vintern var jag nio år gammal. Jag var nästan aldrig inne i stan och Farsta var närmast definitionen av "långt borta men fortfarande i Stockholm" men ändå känner jag igen mig. Stadens väsen hade väl inte förändrats så mycket tio år senare, och geografin var i stort sett densamma. Om de har kvar den där satsningen "Stockholm läser" eller vad den nu hette är det här en given kandidat för det är Stockholm på längden och tvären, staden som (nästan) huvudperson.

Och så Tintomara, igen. För ja, det här är ännu en Tintomara, en mer nutida. Jag fick en känsla av Maria Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia men det var ju Drottningens juvelsmycke än en gång, jag borde ha insett det direkt men det tog ett litet tag, trots hintarna, trots att jag borde ha känt igen mig (visst, det gjorde jag innan det blev alldeles uppenbart, men i alla fall). Hedvig och Tintomara, de undflyende katalysatorerna i underliga tider, sammansvärjningstider - och till och med en maskeradbal som kröner året 1985.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag skulle nog avslöja för mycket då. Läs den i stället, läs och njut! Själv måste jag läsa om Drottningens juvelsmycke. Nu!

Bokbyte - deckare

Jag plockade inte bara ut dubbletter i förrgår, utan även ett antal deckare som jag inte tror att vi kommer att läsa igen. Är det några Stockholmsbaserade läsare som skulle vara intresserade av ett deckarbokbyte? Jag småsamlar ju på Christie, Lang, Sayers och Trenter men i övrigt är det deckare som är mina slit-och-släng (=lämna till Myrorna)-böcker och jag antar att det finns fler som jag. Nåväl, någon som är på?

fredag 13 januari 2012

Dagens dubbletter

Efter det där bokbytet som var upprinnelsen till den här bloggen blev jag kallad dubblettdrottningen, eftersom jag ständigt skaffar fler exemplar av böcker jag tycker mycket om, så att jag kan ge bort dem, eller bara för att jag inte kan låta bli. Sedan gör jag det av misstag också; jag är inte helt säker på om det är en bok jag äger och alltså...

Idag stod jag framför deckarhyllan och plockade ut en Vem väntar på värdshuset (Maria Lang) medan dubbletten av Kung Liljekonvalje av dungen fick stå kvar, en Gaudy Night (Dorothy Sayers), tre Agatha Christie: Lord Edgware Dies, The Mystery of the Blue Train (jag har åtminstone en till i någon låda) och Death on the Nile. Nu blir det dubblettkartongen (en av dem) och så får jag fundera på vad jag egentligen ska göra med alla dessa extraböcker.

onsdag 11 januari 2012

Bokpost

Idag landade min vinst från Enligt O:s julkalender i brevlådan: Amanda Hellbergs Döden på en blek häst. Den är så himla snygg också som pocket; de har verkligen lyckats med matt/blankt på omslaget och liljekonvaljer är ju så vackra. (Kommer att tänka på dem som fick recensionsex. i sammetspåsar med liljekonvaljeparfymflaskor.)

tisdag 10 januari 2012

Utläst: Ett gott liv av Ann Heberlein

Jag (och tio, hundratusentals andra) läste Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva och blev så där oerhört drabbad som man på sätt och vis önskar att man ska bli när man läser men samtidigt inte vill bli om den man läser om är en verklig person som mår så förfärligt dåligt. Nu har det som benämns uppföljaren kommit och det är en väldigt annorlunda bok. Egentligen är det en essä om en mängd spridda saker men den röda tråden är fortfarande självbiografisk; nu är det tiden kring utgivningen av Jag vill inte dö... och åren därefter som står i centrum och frågorna vars svar söks är vad ett gott liv är, vem som kan få det och vad som krävs för att uppnå det.

Det är inte någon enkel bok det här heller. Flera gånger återkommer Heberlein till situationer där läsare velat berätta saker och hon helst vill slippa lyssna; hon vill inte vara terapeut eller frälsare, hon sitter inte inne med alla svaren och - framför allt - hon vill hålla sig borta från mörkret, nu när hon är frisk. Det kan vara lite jobbigt att som läsare konfronteras med en författares förakt för en men visst kan även jag fundera över hur jag ställt mig till en helt skönlitterär Jag vill inte dö... Hur mycket har kändisskapet och marknadsföringen styrt mitt intresse? Samtidigt läser jag väldigt mycket skönlitteratur om psykiskt sjuka/sköra människor så jag hade nog läst på samma sätt då. Tyvärr tycker jag att hon i stället för att skriva sig fri från den förra (nåja, förrförra) boken snarare skriver sig ännu mer fast i den och händelserna kring den, eftersom allt speglas i just de omständigheterna.

Det vrids och vänds på många små och stora stenar och det blir ofta lite ytligt, lite för kort innan det är dags att gå vidare till nästa punkt. Referenserna är många, fack- såväl som skönlitteratur, bildningsnivån hög. Varje avsnitt har en liten definition ur Nationalencyklopedin som "ingress" och dessa kan bryta av ganska tvärt med sina torra konstateranden så gott som mitt i en känslomässig utläggning - som då gör ett uppehåll.

Där Jag vill inte dö... var ett akut rop på hjälp å egna och andras vägnar är det här en bra mycket mer genomtänkt och välavvägd text, på gott och ont. Där den ena sade sig säga allt blir man här väldigt medveten om vad som inte sägs. Många saker diskuteras i termer av normal/onormal etc. och frisk/sjuk finns med genom ett kort avsnitt om DSM-kriterierna (kriterier som används för psykiatriska diagnoser). Däremot saknar jag en sådan diskussion kring friskhetsbegreppet när det är tung medicinering som krävs för att hålla sjukdomen stången. Är man verkligen frisk då, eller har man bara sjukdomen under kontroll? Och spelar denna skillnad någon roll? Samtidigt som Heberlein upprepar att hon är frisk skriver hon om vilka spelregler som gäller om hon blir sjuk igen och även om ordet om finns där ter sig friskheten som temporär.

Jag tycker att Jag vill inte dö... är bättre, oavsett om den är sann eller ej, förhastad eller inte men jag hoppas att många läser även den här boken, just för en del av de där diskussionerna.

Utläst: Lacrimosa av Eva-Marie Liffner

Det här var förra årets mest utdragna läsning; över en månad från start till mål och flera andra böcker utlästa under tiden. Jag vet inte om det var jag eller Eva-Marie Liffners Lacrimosa men startsträckan var väldigt lång, trots att jag omedelbart tyckte om den.

C. J. L. Almqvists Drottningens juvelsmycke är en av mina älsklingsböcker, 1700-talet och det tidiga 1800-talet mina favorittider, Kungliga teatern (den nuvarande, så klart) ett av mina favorittillhåll o.s.v. o.s.v. - det kunde bara vara rätt, och ändå denna tröghet.

Den som berättar är Mr. Ross, i skildringens nutid bosatt i Italien, långt från det Finland där historien börjar och Stockholm, där de väsentliga delarna utspelar sig. Ett naturbarn, uppväxt bland hästar och hundar, funnen och uppfunnen av informatorn Almqvist, förd till Stockholm och inneboende hos Anckarströms föregivna amour blir barnet androgynen Ros och Tintomaras förebild, för att via fröken Rose så bli Mr. Ross. Det är en lek med namn, kostymer och masker, liksom på teatern, där han/hon tillbringar så många år. Den stora kärleken är Almqvist, en något mindre Emelie Högqvist och kärlek kan vara så nära besläktat med hat, särskilt när man ser sitt liv taget ifrån en. Ros ser sig som utnyttjad när Drottningens juvelsmycke ges ut; och den där förbannade titeln Törnrosens bok...

Det är många små trådar väven består av och ibland tappar jag någon av dem, ibland älskar jag boken, ibland blir det för mycket av myllrande skröna. Jag är inte någon expert på Almqvist men jag tycker att verkar som om de yttre händelserna stämmer, sedan är det poesi, lögn och förbannad dikt, även om det kunde ha varit så det gått till. Tyvärr tycker jag inte särskilt mycket om ramberättelsen, nutiden; jag vill ha mer av de tidiga Stockholmsåren.

Jag märker att jag låter mer negativ än vad jag är, invändningarna klart fler än superlativerna men det är ändå en väldigt positiv stämning som kvarstår. Och språket är en värld för sig, fyllt av ordval och vändningar som andas och ekar svunna tider.

Nu får jag sätta upp omläsning av Drottningens juvelsmycke, samt omläsning av den här boken på att-läsa-listan.

måndag 9 januari 2012

Förälskad

Jag läser Snöängel av Anna-Karin Palm och jag älskar den.
Just nu högt, innerligt och oreserverat.
Jag önskar att vi hade mötts i en annan tid, ett annat liv – ett liv där jag kunnat tillbringa en heldag i bara bokens sällskap, sittande på bussar och caféer i ett vintrigt Stockholm. Tid- och platsresa nära, nära.
Samtidigt – årstiden och vädret är det alldeles rätta; vi kunde ha tillbringat några sommardagar tillsammans och det hade känts väldigt fel. Nu blir det sövande tidiga pendeltågsresor och det är vackert så. Vackert, underbart. Förälskelse.

Och så alla Agnes Cecilia-vibbar jag får.

söndag 8 januari 2012

Böcker att läsa 2012

Det här är inte tänkt som en utmaning utan en påminnelselista till mig själv. En blandad kompott av gamla hyllvärmare och helt nya böcker. Eller, det kanske är en utmaning ändå men jag tänker mig inte några särskilda repressalier om några är olästa vid årets slut. Tjugo böcker varav hälften manliga författare - ja, om jag läser dem blir det kanske en något jämnare könsfördelning i år.

Drottningens juvelsmycke av C. J. L. Almqvist (omläsning) - utläst i januari
Flickan i Stadsgården av August Blanche - utläst i juli
Kallocain av Karin Boye (omläsning) - utläst i juli
Middlesex av Jeffrey Eugenides - utläst i februari
The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides - utläst i april
Galina
Ariel av Elsa Grave
Ladies av Johan Hakelius
84 Charing Cross Road av Helene Hanff (omläsning) - utläst i januari
Bag of Bones av Stephen King - utläst i februari
Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner (får låna tillbaka den av svärfar)
Imago av Eva-Marie Liffner - utläst i juli
Bockfesten av Mario Vargas Llosa - utläst i mars
Iris av Victoria Myrén - utläst i januari
Snöängel av Anna-Karin Palm - utläst i januari

Shantaram av Gregory David Roberts
Niceville av Kathryn Stockett - utläst i juli
Sophie's Choice av William Styron - utläst i augusti
Tornet av Uwe Tellkamp
Ord, bild, liv av Boel Westin - utläst i oktober

fredag 6 januari 2012

Bokslut 2011 (värdeomdömen)

Jag skrev ju det här inlägget för en månad sedan men det får bli lite recycling här. Så här tyckte jag om årets läsning. Samtliga listor är i utlästordning.

Bäst tyckte jag om:
Hungerspelen av Suzanne Collins
My Sister, My Love av Joyce Carol Oates
Room av Emma Donoghue
Spill av Sigrid Combüchen
Min kamp 1 av Karl-Ove Knausgård
Sapfos tvillingar av Vendela Fredricson
Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin
Salome av Mara Lee
Lacrimosa av Eva-Marie Liffner

Sämst tyckte jag om:
Hungerflickan av Hillevi Wahl
Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten
Vad gör alla superokända människor hela dagarna? av Fredrik Lindström
De skamlösa av Sisela Lindblom
Grand mal av Linda Boström Knausgård

De som hade hamnat högre om det inte vore för någon enstaka detalj:
So Much for That av Lionel Shriver
On Beauty av Zadie Smith
Igelkottens elegans av Muriel Barbery

De jag knappt minns:
Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld
Tusen gånger starkare av Christina Herrström
Den gamla skolan av Tobias Wolff (hade ändå skyhöga förväntningar på den)

De som känts mest annorlunda i någon bemärkelse:
Underjordiska timmar av Delphine de Vigan
Bluffen av Unni Drougge
My Sister, My Love av Joyce Carol Oates
Room av Emma Donoghue
Sapfos tvillingar av Vendela Fredricson

De jag tänkt mest på/tror att jag kommer att tänka mest på efteråt:
Room av Emma Donoghue
Sapfos tvillingar av Vendela Fredricson
Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin
Lacrimosa av Eva-Marie Liffner

Utläst: Gilles kvinna av Madeleine Bourouxhe

Utan Fiktiviteters julkalenderinlägg hade jag inte plockat på mig Gilles kvinna på biblioteket; jag hade förmodligen inte ens sett den tunna volymen med ganska oansenligt omslag. Jag är glad att jag gjorde det; både läste inlägget och lånade boken, även om jag inte är fullt så lyrisk som Helena.

Gilles kvinna är titeln och Gilles kvinna är Elisa. Eller är det inte snarare så att Gilles är Elisas man? Det beror på var man vill lägga fokus och hur man ser på det där med genitiv och singularis. Elisa är verkligen Gilles; hon är gift med honom, sköter deras hem och barn och tänker, drömmer, andas honom. Hon är lycklig i sin av Gilles uppslukade tillvaro men snart inträffar det som skapar sprickor, ja raviner i hennes tillvaro. Hon var Gilles kvinna men börjar inse att hon blivit den ena av hans kvinnor, eller kanske inte ens det.

Det är en ganska jobbig bok att läsa, vägen mot katastrofen man vet ska komma, även om man inte är helt säker på vilken skepnad den ska anta och jag hinner förvånas både en och två gånger över Elisas agerande; jag tror att hon ska göra en sak men hon gör något helt annat. Ibland har jag oerhört svårt att förstå eller sätta mig in i hur hon resonerar men samtidigt kan jag tro på henne och det hon gör.

Den känns också ganska obestämd i tiden, den gavs ut 1937 men ter sig både ålderdomlig och modern (men så är det ofta med "äldre" litteratur som man läser genom sitt filter av fördomar om den tiden).

tisdag 3 januari 2012

Lästa böcker 2012

Januari
1. Desirada av Maryse Condé
2. Ett gott liv av Ann Heberlein
3. Snöängel av Anna-Karin Palm
4. Till sista andetaget av Anne Swärd
5. Iris av Victoria Myrén
6. Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist (omläsning)
7. 84 Charing Cross Road av Helene Hanff (omläsning)
8. I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig av Christina Wahldén
9. Min systers dotter har många pappor av Christina Wahldén
Februari
10. Tigerkvinnan av Katerina Janouch
11. Bag of Bones av Stephen King
12. Du hasar av trygghet av Elin Grelsson
13. Dagarna med Kerstin av Kristina Mattson (text) och Caroline Roosmark (bild)
14. Jag kan se i mörkret av Karin Fossum
15. Middlesex av Jeffrey Eugenides
16. Erebos av Ursula Poznanski
17. Baby Jane av Sofi Oksanen
18. The Lover's Dictionary av David Levithan
Mars
19. Välkommen hem av Johanna Lindbäck
20. Elsas hemlighet av Sofi Fahrman
21. Jorden de ärvde av Björn af Kleen
22. Ja till liv, Liv Strömquists ABC
23. Blue Nights av Joan Didion
24. Bockfesten av Mario Vargas Llosa
25. Flod av Caroline Fredriksson
26. Lost in a Good Book av Jasper Fforde
April
27. The Well of Lost Plots av Jasper Fforde
28. The Donor av Helen Fitzgerald
29. The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides
30. Something Rotten av Jasper Fforde
31. Thursday Next - First Among Sequels av Jasper Fforde
Maj.
32. Rut Hillarp - poet och erotiskt geni av Birgitta Holm
33. Felicia försvann av Felicia Feldt
34. Dagboken av Rut Hillarp (i urval av Birgitta Holm)
35. The Black Prince av Iris Murdoch
Juni
36. Sindhia av Rut Hillarp
37. Moderspassion av Majgull Axelsson
38. The Night Circus av Erin Morgenstern
39. Om man håller sig i solen av Johanna Ekström
40. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
41. Jellicoe Road av Melina Marchetta
42. Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg
43. Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg
Juli
44. Himmelsdalen av Marie Hermanson
45. The Female of the Species av Lionel Shriver
46. Kallocain av Karin Boye (omläsning)
47. Flickan i Stadsgården av August Blanche
48. Niceville av Kathryn Stockett
49. Imago av Eva-Marie Liffner
Augusti
50. Glasbruket av Arnaldur Indriðason
51. Barnflickan av Hanna von Corswant
52. Sophie's Choice av William Styron
53. Dark Places av Gillian Flynn
54. To Kill a Mockingbird av Harper Lee (omläsning)
September
55. Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell
56. Vinterträdet av Ellen Mattson
57. Alltings början av Karolina Ramqvist
58. Agaat av Marlene van Niekerk
59. Det dyrbara av Linn Ullmann
Oktober
60. Tove Jansson - ord, bild, liv av Boel Westin
61. How To Be a Woman av Caitlin Moran
62. Själamakerskan av Michela Murgia
63. The Ladislaw Case av Imke Thormählen
64. Överenskommelser av Simona Ahrnstedt
November
65. The Woman in Black av Susan Hill
66. Little Bee av Chris Cleave
67. Att ringa Clara av Anna Schulze
68. Generation Loss av Elizabeth Hand
69. Drömbokhandeln av Laurence Cossé
70. Smaken av Muriel Barbery
71. Dagar utan hunger av Delphine de Vigan
December
72. Skitigt vackert mörker - Om Mare Kandre av Mattias Fyhr
73. Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer
74. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg (omläsning)
75. Underbara Clara - Vintagepimp och hemmafix av Clara Lidström
76. Två gånger är en vana av Denise Rudberg

söndag 1 januari 2012

Nyårspresent

Igår fick jag ytterligare en bokpresent av min svärfar, som i julklapp gav mig Uwe Tellkamps tegelsten (961 sidor) Tornet och, som kontrast, Anna Maria Lenngrens Samlade skaldeförsök: The Forsyte Saga i tre band från 1930-talet. De var en presentfrån hans mor till hans morfar då det begav sig. Forsytesagan läste jag sommaren då jag var tolv år gammal, efter att ha sett delar av den gamla TV-serien hemma hos farmor. (Ja, det var repriser, fullt så gammal är jag inte.)