Jag har troget läst Johanna Lindbäcks böcker mellan ett halvt och ett år efter att de kommit ut - då har de stått i hyllan på biblioteket när jag kommit att tänka på dem igen. Jag brukar gilla dem, utan att tycka att de är fantastiska; de är mest sympatiska och problemen personerna har är så skönt normala och inte patologiska. Den förra tyckte jag dock var lite småtrist och den här, Välkommen hem, tyckte jag var rejält seg i början.
Sara har gått första året på gymnasiet som utbytesstudent i London. Nu kommer hon tillbaka till hemstaden och vännerna - och killen hon gjorde slut med precis innan hon åkte. Hon har föreställt sig det häftiga nya livet men inser snart att det inte är riktigt så enkelt. För att komma ifrån hoppar hon på en kurs i ju-jutsu - och får en ny vän, som kanske kan bli något mer?
Den är helt OK, sympatisk med normala problem och lagom relationsspänning, precis som vanligt hos Johanna Lindbäck. Lite mer sex än jag tycker mig minnas, annars inget särskilt, jo, de här ungdomarna läser inte, i alla fall inte så att det märks. Det är skola och fester och träning och bullar som bakas och samtal om ditten och datten. Det sega blir lite mindre segt efter ett tag men jag kommer inte riktigt in i den ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar