Utläst: Elsas hemlighet av Sofi Fahrman

Jag har läst och köpt alldeles för många modetidningar i mina dagar; och ändå klär jag mig som jag gör... Nej, de som för tio år sedan fick veta att jag hade full koll på Pradas kollektioner och vad modellerna hette blev ganska förvånade och nu har mitt intresse mattats av något, även om jag är väldigt svag för vissa märken (Mulberry!). Därtill läser jag några bloggar som rubriceras modebloggar, även om de mest sysslar med vintage och/eller loppisfynd.

Innan intresset väcktes praoade jag dock på Clic! som så småningom köptes upp av ELLE-koncernen Hachette; det är min egen bakom-kulisserna-erfarenhet. Jag fick dra vinnare i tävlingar, sprätta tusen kuvert, klistra igen tusen andra, följa med och hämta och lämna saker som skulle fotograferas för olika reportage - måttligt glamoröst, med andra ord. Tjejen som var min ciceron hade en Mulberryagenda, något av det finaste jag sett och som jag till slut skaffade mig, om än inte den stora modellen hon hade.

Alltså kan man väl säga att jag, trots min ålder, platsar ganska bra i målgruppen för Sofi Fahrmans böcker om Elsa, modebloggaren som blir modejournalist och får sina drömmar uppfyllda flera gånger om men ändå inte. Elsa, som ständigt gör bort sig men som har vänner, familj och en pojkvän som räddar henne, om och om igen, på olika sätt.

Elsas hemlighet är den sista i triologin och den utspelar sig ett par år efter Elsas värld. Jag tycker dock att det mesta är sig likt. Det är lyxiga plagg, intriger hos konkurrenter, partyliv utomlands och hemmakvällar med pojkvännen. Det är målmedvetenhet och dumma tilltag. Just Elsas tanklöshet är det som stör mig; femtionde gången hon gör något som man som läsare direkt inser kommer att bli fel är inte lika charmig som den första, utan mest tröttsam.

Vad som stör utöver det är de strösslade språkfelen och rena korrekturmissar. Visst, det ska väl gå fort men boken lär sälja så lite mer kunde man väl kosta på sig? Däremot tycker jag om Elsas målmedvetenhet, hennes planer och idéer - och hur hon får stöd av pojkvän och vänner när hon tvivlar på sig själv. Visst, modebloggar- och journalistvärlden utmålas som ganska bedrövlig, vilket nog stämmer, men kylan och hårdheten där kompenseras mer än väl av värmen i den inre kretsen. Helt OK chicklit, tycker jag.