Inkompatibilitet

Det är omöjligt att kombinera läsandet av Charlotte Roches Våtmarker med ätande. Komplett omöjligt. Jag är visserligen ganska känslig men detta är nog i magstarkaste laget för de flesta.

Böcker att läsa om (2)

Charlotte Brontë: Jane Eyre

Maria Gripe: Glastunneln

Maria Hede: ...och bli ett vackert lik

Ulla Isaksson: De två saliga

Mare Kandre: I ett annat land, Bübins unge, Aliide, Aliide

Anne-Marie Selinko: Desirée

Tungt

På biblioteket hade de fyllt hallen med utrangerade böcker och att fylla en kasse kostade 30 kr. Jag fyllde två och då tittade jag inte ens på skönlitteraturen för vuxna (den roman som ändå slank med stod bland barnböckerna). Detta har jag alltså släpat hem idag:

Min syster Sophie av Guy Burt (dubblett till bokbyte eller annat - mycket bra bok)

Tyg och otyg av Gunilla Pontén

Lirans hemligheter av Allmo & Winter (att ge bort till min mans svåger)

Jag Kulle

Skräplitteratur för barn och tonåringar?

Bland grottbjörnar, törnfåglar och monster av Ulla Lundqvist

Sy folkdräkt av Margaretha Cras

Kungliga dramatiska teatern 1788-1988

Sonja Åkesson av Bengt Martin

Fem adressromaner av Henrik Tikkanen

I skuggan av blodskam av Fredric Bedoire

Zarah - Zarah Leanders minnen

Christina Nilsson av Nils-Olof Franzén

Hjärtats nyckel heter sång av Evert Taube

Som synes en blandning av biografier och facklitteratur men allt utom två inom ämnessfärerna musik/teater/litteratur/mode.

Halvvägs: Boken med alldeles för lång titel

Jag har kommit halvvägs i Annette Kullenbergs Marianne Höök-biografi och jag börjar bli trött på såväl upprepningarna som upplägget men jag segar mig framåt i den takt sonen tillåter och ser fram emot nästa bok som nog blir Johan Theorins Nattfåk.

Utläst: Jenny av Jonas Gardell

Om det bara är handlingen man är ute efter räcker det egentligen att läsa baksidestexten, för vad kan "något hemskt" betyda i dagens litteratur, annat än just det som händer Jenny? Men det är vägen dit som är poängen, det obönhörliga tickandet som driver kvällen mot sin vidriga nattliga kulmen och frågorna vilkas svar söks 25 år efteråt, när allt ändå är för sent. Det är en historia man på något sätt läst hundra gånger förr men ändå inte och sådan är ändå Jonas Gardell att han lyckas slänga in något som förvånar på bokens sista sidor (och det är inte återblicken).

Now we're getting personal, indeed

Jag läser några av mina ett år gamla blogginlägg - några, för då skrev jag massor. Det var då det. Nyförälskad i bloggformen hittade jag tiden och energin, även om jag skrev en del om min flytt.

Nu hinner jag knappt läsa böcker och verkligen inte skriva om dem, eftersom min sex veckor gamla son inte är särskilt bokkompatibel. Han sover relativt lite och kräver ständig uppmärksamhet när han är vaken och därtill en hel del fixande vid amning, så det blir liksom inte tillfälle att läsa.

Läsuppehåll

Idag öppnade jag Som vi älskade varandra och läste några sidor. Det var första gången sedan förra lördagen jag läste något i en bok och det måste vara det längsta uppehållet sedan jag lärde mig läsa. Det är livet som har kommit emellan, det underbaraste i livet. Det overkligaste och samtidigt allra mest verkliga jag varit med om.

Så just nu är böckerna satta på undantag.