torsdag 18 maj 2017

Skavande om klass

Idag skriver jag om Elise Karlssons Klassdagensbok.com.

Det är hösten 2001 och Hélène studerar litteraturvetenskap (det gjorde jag också fast på våren). Hon är på väg framåt, bortåt från det Rinkeby där hon växt upp, precis som hon fått höra så länge - där finns ingen framtid. Men än så länge bor hon kvar i ett område som ter sig alltmer främmande och plötsligt bryter sig alltmer av det som hände där och då in i hennes liv, människor och händelser.

Hon är vilsen och vacklande och naturligtvis ligger orsaken i hennes klassmässiga underläge - eller? Jag har väldigt svårt att läsa henne som något annat än alla mina medelklassbekanta då och nu. Hon är för välformulerad, för hemmastadd i begreppen hon inte ska kunna hantera, koderna hon inte ska kunna tolka. Det som skaver är snarare den där osäkerheten man kan känna när man borde vara vuxen och veta vad man ska bli och göra av sitt liv och inte alls gör det.

Samtidigt tycker jag om skildringen av hur de välbekanta platserna kan bli främmande medan man tillägnar sig, erövrar andra. Samspelet mellan en sorts inre och yttre geografi.

Här finns recensionen.

tisdag 2 maj 2017

Ett mer nutida Drömspel

Idag skriver jag om Magnus Florins Förföljarnadagensbok.com.

Det är en bok helt utan baksidestext och fliktexter och det känns som ett svek att skriva om den, att avslöja något den inte vill avslöja (ni ser, jag förmänskligar boken). Samtidigt är det något koketterande med detta brott mot hur det brukar vara, att väcka uppmärksamhet genom att vara annorlunda. Kanske är det så, kanske är det helt enkelt ett sätt att närma sig äldre tiders böcker, de som bar titel och författarnamn på ryggen, kanske också förlagsnamn, men inte mer.

För det är äldre tider som anas, äldre texter, i denna berättelse om berättande, om lyssnandets och läsandets villkor. Det är inte en pjäs men det skulle kunna vara det, och medan jag läser kan jag också se för mig hur den skulle se ut på någon av Dramatens mindre scener om den vore det.

Det finns en långsamhet och seghet, ibland något ganska lojt och nästan slarvigt över formuleringarna men samtidigt ter de sig precisa. Läsaren måste gå med på en hel del, antrykningen av magisk realism övergår ibland i något helt absurt, men gör man det vill man, liksom berättelsens lyssnande jagberättare bara stanna kvar i mästarens sällskap.

Här finns recensionen.

måndag 1 maj 2017

Månadsbokslut april 2017

I april påbörjade jag min omläsning av Ulysses men den får mig att somna så jag läser en hel del annat emellan. Faktiskt så mycket som fem böcker under april. Bloggade gjorde jag däremot nästan inte alls. Jag skulle kunna skylla på en konsert med Bachkantater men även om konserten ägde rum, även om jag lade en hel del tid på att öva inför den, är den inte någon faktisk orsak. Jag vet inte varför det blir så här, varför det ter sig så omöjligt att skriva något vettigt alls om böcker, eller om någonting. Jag bidar min tid men det blir svårare ju längre det dröjer. Jag måste skriva för att inte glömma bort hur man gör när man skriver. Och ändå är det så hopplöst svårt att ta itu med ens en liten futtig blogg.

Av de fem böcker jag läste ut var

två skrivna av män
en på engelska
en översatt från engelska till svenska
en fackbok
fyra lånade på biblioteket
en e-bok
en YA/Crossover

söndag 30 april 2017

Missräkning

Jag får ett mail om att jag har två böcker med första maj som sista återlämningsdatum, maximalt antal omlån har gjorts. När vi åker till min svärmors landställe för valborgsmässofirande kan jag ju passa på att lämna tillbaka dem, tänker jag, men möts av en låst dörr framför den inre återlämningslådan - den yttre försvann för ett bra tag sen. Jaha. Det är alltså omöjligt att lämna tillbaka de två sista dagarna av lånetiden, varför har de inte någon algoritm som styr bort från helgdagar som sista återlämningsdatum?

Jag lägger böckerna framför mig på hyllan under vindrutan på bilen och det känns som två ytterligheter: Åsa Hellbergs Gloria och Michel Houellebecqs Underkastelse, feelgood och feelbad, män som framstår som svin och män som är det, medhårs och mothårs.

Och jag tänker, som så ofta nuförtiden, att jag borde skriva något om dem.

måndag 17 april 2017

Att vilja att någon annan ska välja (och välja bort)

Idag skriver jag om Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis bok Den andra musiken - en introduktion till att lyssna på klassisk musikdagensbok.com.

Liksom jag uppskattar alla försök att få människor att förstå ekonomi lite bättre uppskattar jag motsvarande vad gäller klassisk musik. Jag älskar klassisk musik - eller västerländsk konstmusik som den mer korrekta termen lyder, då "klassisk musik" inte alls behöver vara gammal, och tycker att det är tråkigt att så många har en idé om att de inte tycker om den - när den innehåller så många disparat olika stilar. Alltså är jag i grunden positivt inställd till en peronligt hållen introduktion till denna genre.

Tyvärr tycker jag att han misslyckas en aning i sitt uppsåt då en nybörjare framför allt behöver någon som verkligen väljer - och väljer bort. Här presenteras drygt 200 verk och det blir på tok för mycket. På 250 sidor kan det inte bli annat än mycket kortfattat och ytligt och det är dessutom sällan man får förklarat vad det är i musiken som gör att den platsar på denna favoritlista, för det är ju en sådan det är frågan om.

Klassisk musik (ja, jag fortsätter kalla den det) blir bättre ju mer man lyssnar till den, ju mer man sätter sig in i det enskilda stycket, varför det många gånger kan vara bättre att lyssna fem gånger på en symfoni än en gång vardera på fem olika. Till boken hör en spellista på Spotify med en speltid på närmare 30 timmar och om man lyssnar igenom den blir man närmast vimmelkantig. Klassisk musik overload.

Om man undrar var man ska börja då svarar jag Mozart. Alltid Mozart.

Här finns recensionen.

söndag 16 april 2017

Överraskad

I bokbytarhyllan vid pendeltåget hittade jag en bok med titeln A Vintage Wedding och kunde inte låta den stanna kvar där. Författarnamnet Katie Fforde var för mig helt obekant och min enda association var till Jasper Fforde, som jag ändå inte vet om hon är släkt med. Baksidestexten var en aning fånig men blurben "Top-drawer romatic escapism" slog an en sträng hos mig och jag började läsa.

När jag inte arbetar får jag sällan läst särskilt mycket men nu har jag suttit vid köksbordet och läst, i soffan och läst, på golvet och läst. Ja, det är förutsägbart, ja, det är lite för gulligt men åh vad bra eskapismläsning det är ändå. Jag vet att jag bör ransonera chicklit och feelgood, eftersom jag blir övermätt så snabbt men just nu vill jag bara ha mer och mer.

söndag 2 april 2017

Månadsbokslut mars 2017

I mars läste jag ut hela tio böcker (när gjorde jag det senast? hmmm, det  var nog inte så länge sedan ändå) men det beror på att jag uteslutande läste på svenska och därtill relativt korta böcker. Bloggade gjorde jag däremot knappt alls.

Av de tio utlästa var

fyra och en halv skrivna av män
tre översatta till svenska från andra språk än engelska
tre fackböcker
en deckare
en omläsning
tre lånade på biblioteket
en e-bok
tre recensionsexemplar från förlag