måndag 17 april 2017

Att vilja att någon annan ska välja (och välja bort)

Idag skriver jag om Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis bok Den andra musiken - en introduktion till att lyssna på klassisk musikdagensbok.com.

Liksom jag uppskattar alla försök att få människor att förstå ekonomi lite bättre uppskattar jag motsvarande vad gäller klassisk musik. Jag älskar klassisk musik - eller västerländsk konstmusik som den mer korrekta termen lyder, då "klassisk musik" inte alls behöver vara gammal, och tycker att det är tråkigt att så många har en idé om att de inte tycker om den - när den innehåller så många disparat olika stilar. Alltså är jag i grunden positivt inställd till en peronligt hållen introduktion till denna genre.

Tyvärr tycker jag att han misslyckas en aning i sitt uppsåt då en nybörjare framför allt behöver någon som verkligen väljer - och väljer bort. Här presenteras drygt 200 verk och det blir på tok för mycket. På 250 sidor kan det inte bli annat än mycket kortfattat och ytligt och det är dessutom sällan man får förklarat vad det är i musiken som gör att den platsar på denna favoritlista, för det är ju en sådan det är frågan om.

Klassisk musik (ja, jag fortsätter kalla den det) blir bättre ju mer man lyssnar till den, ju mer man sätter sig in i det enskilda stycket, varför det många gånger kan vara bättre att lyssna fem gånger på en symfoni än en gång vardera på fem olika. Till boken hör en spellista på Spotify med en speltid på närmare 30 timmar och om man lyssnar igenom den blir man närmast vimmelkantig. Klassisk musik overload.

Om man undrar var man ska börja då svarar jag Mozart. Alltid Mozart.

Här finns recensionen.

söndag 16 april 2017

Överraskad

I bokbytarhyllan vid pendeltåget hittade jag en bok med titeln A Vintage Wedding och kunde inte låta den stanna kvar där. Författarnamnet Katie Fforde var för mig helt obekant och min enda association var till Jasper Fforde, som jag ändå inte vet om hon är släkt med. Baksidestexten var en aning fånig men blurben "Top-drawer romatic escapism" slog an en sträng hos mig och jag började läsa.

När jag inte arbetar får jag sällan läst särskilt mycket men nu har jag suttit vid köksbordet och läst, i soffan och läst, på golvet och läst. Ja, det är förutsägbart, ja, det är lite för gulligt men åh vad bra eskapismläsning det är ändå. Jag vet att jag bör ransonera chicklit och feelgood, eftersom jag blir övermätt så snabbt men just nu vill jag bara ha mer och mer.

söndag 2 april 2017

Månadsbokslut mars 2017

I mars läste jag ut hela tio böcker (när gjorde jag det senast? hmmm, det  var nog inte så länge sedan ändå) men det beror på att jag uteslutande läste på svenska och därtill relativt korta böcker. Bloggade gjorde jag däremot knappt alls.

Av de tio utlästa var

fyra och en halv skrivna av män
tre översatta till svenska från andra språk än engelska
tre fackböcker
en deckare
en omläsning
tre lånade på biblioteket
en e-bok
tre recensionsexemplar från förlag

torsdag 30 mars 2017

Grågrått om kvinnoroller

Idag skriver jag om Agnes Lidbecks Finna sigdagensbok.com. Den handlar om Anna, som navigerar mellan blindskären i de klassiska kvinnorollerna mamma, älskarinna och vårdarinna. För mig framstår Anna mer som en idé än som en fullödig person, vilket blir lite knepigt, eftersom jag sällan förstår hennes bevekelsegrunder (aldrig har väl en otrohetsaffär framstått som så genomtråkig). Samtidigt finns det många små detaljer att fastna för och kanske även känna igen sig i, ibland motvilligt.

Här är recensionen.

(Frauenliebe und -leben är en sångcykel av Robert Schumann till texter av Adelbert von Chamisso, som tecknar ett kvinnoliv från den första spirande förälskelsen över förlovning, bröllop och moderslycka till makens död.)

måndag 27 mars 2017

Tematrio - Tid i titeln

Den här veckan söker Lyran romaner vars tttlar anspelar på tid och det behövde jag inte fundera många sekunder för att hitta fler än jag behövde.

Den återfunna tiden är sista delen i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Här slutar historien, eller om den kanske börjar, för äntligen kan berättaren inleda sitt skrivande, efter att ha ägnat ett par tusen sidor åt att fundera, skjuta upp och minnas. (Och om någon undrar: ja, På spaning... är verkligen värd tiden den tar att läsa.)

När klockan slår fem av Denise Rudberg är en helt annan typ av bok; en lättläst deckare med ett sedan tidigare välbekant persongalleri, eftersom den är den femte delen i en serie. Tyvärr är inte själva intrigerna kring brotten Denise Rudbergs styrka men jag tycker om att läsa om den lilla skaran som utreder brotten, med åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff i spetsen.

Timmen före midnatt av Ida Simons blev en liten besvikelse när jag läste den men kvar stannade ändå bilden av en överklassfamilj på väg nedåt men ändå kvar i gamla vanor, som inte riktigt har någon plats i den nya tillvaron och ett litet obehag inför min egen fascination, eftersom det är en självbiografisk roman om något ganska hemskt.

onsdag 22 mars 2017

Utläst: Spark Joy av Marie Kondo

För ett par år sedan lånade jag Konsten att städa av Marie Kondo på biblioteket och blev inspirerad och irriterad. Inspirerad för att jag tyckte om en del av hennes metod, att bara behålla sådant som man blir glad av och för att det är något radikalt som ska till om jag ska lyckas göra mig av med saker, irriterad för att hennes syn på saker var så... fyrkantig, trots allt det esoteriska. Böcker var bara behållare av information, skivor likaså, minnessaker var det bara att göra sig av med. o.s.v.

Nu, när jag, som är en hopplös samlare av allt, måste göra mig av med en stor mängd saker för att vi ska kunna disponera om i vårt hus kände jag att jag behövde lite pepp och hastigt och lustigt köpte jag hennes andra bok, Spark Joy, som skulle vara lite mer hands-on vad gäller själva rensandet.

Det stämde verkligen. Här är det tydligare hur man ska gå tillväga med olika saker såväl vad gäller att göra sig av med dem som hur de "ska" förvaras. En del av det flummiga med att tacka sina ägodelar finns kvar, liksom en viss fyrkantighet vad gäller förvaring (och böcker) men samtidigt är hon mjukare och mer tillåtande - i stället för att skämmas över att man inte kan göra sig av med vissa saker ska man glädjas åt dessa ting och så skriver hon om de där föremålen som man behöver även om de inte gör en det minsta glad - även då ska man visa dem tacksamhet och så småningom kunna känna den där glädjen.

Det kan bli lite för mycket av att om man rensar bort onödiga saker kommer allt möjligt annat i livet att gå en väl men samtidigt finns det ju en logik i att ju mer tid och energi man lägger på att hantera sina ägodelar, desto mindre finns det kvar för annat. Jag tror dock att om man verkligen vill följa KomMarimetoden är det bra att läsa den första boken också, eftersom den ger en sorts grund att stå på; om man så vill är den en teoribok, den här en praktisk handledning. (Det finns också en KonMari-app, tutorials på Youtube och tusentals inlägg på Instagram och Pinterest - KonMari är en industri och en folkrörelse.)

Tyvärr var min häftade utgåva hiskeligt ful - illande ljusgrön är inte precis färgen som signalerar harmoni - men meningen är ju inte att jag ska behålla den, utan lära mig av den.

Hur det kommer att gå? Tja, jag skrapar än så länge på ytan för att kunna komma till stadiet där KonMarimetoden fungerar men jag är på väg.

En såld brudklänning som packas i kartong för att kunna skickas till sin nya ägare.

torsdag 16 mars 2017

Mode på tvären

Idag skriver jag om antologin À la mode - Mode mellan konst, kultur och kommersdagensbok.com. Det är en tvärvetenskaplig samling artiklar där ett ganska vitt modebegrepp är den gemensamma nämnaren. Det är ganska spretigt men mestadels intressant, även om jag kanske inte tycker att författarnas analyser når så långt.

Men med artiklar om garderobsrensning, köpstop och shopping på Facebook är den högaktuell i mitt eget liv och en titel som "Modets melankoli" är ju helt fantastisk.

Här finns recensionen.