Som Clothes In Books!

Jag har nog skrivit det förr men jag är väldigt svag för små böcker, helst veritabla miniatyrer men ett ovanligt litet format räcker långt. I en av bokhyllorna på landet hittade jag en mycket sliten och liten volym från 1919 med den något oroväckande titeln Falska indicier. Ungefär tvåhundra sidor kändes dock som en risk värd att ta och när jag alldeles i början stötte på den här klädbeskrivningen fick jag upp hoppet: 

Jag var klädd i en rosenfärgad tyllkjol med ett allmogeliv av rosenfärgad siden, och till det hade pappa som en stor överraskning givit mig ett par skära silkesstrumpor. Ingen annan flicka i hela staden hade något så vackert, och uppe i toalettrummet ville de inte låta mig gå ned förrän jag hade förevisat dem.

Dessutom fortsatte det på nästa sida:

Men de flesta av våra bjudningar voro inte sådana eleganta tillställningar, fastän de ibland voro till och med ännu roligare, såsom till exempel Fergusons kattunsbal, då jag hade på mig min mormors hemvävda bomullsklänning och lastingskor [...]

Naturligtvis var jag tvungen att visa en mode- och littearaturvetare som delar min entusiasm men vad är egentligen "lastingskor"? Sedan följde ett googlande och slående i Nordisk Familjebok och Hemmets Konversationslexikon. 

Lastingskorna fanns även i annan text och då uppkom en ny fråga: vad betyder "strunk"?

Ett par meningar som lärde i alla fall mig en del. Det var dagens Clothes In Books-moment.

Tyvärr besannades mina farhågor och resten av boken var inte mycket att ha. Förlåt, Lucia Chamberlain.