måndag 25 juli 2016

2016-07-25 11.55


Så. Jag har en mer exakt tidpunkt för när jag äntligen läste ut Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt än för mitt andra barns födelse (vilket egentligen bara har att göra med att det var en surrealistisk förlossning men det låter snyggt). Sagda barn satt vid min sida och spelade Plants versus Zombies så det var vitt skilda tider och världar som möttes där i förmiddags.

Det har varit intressant, givande och krävande läsning, som inte sjunkit in än - om den någonsin kommer att göra det. Ett projekt jag på sätt och vis inledde för tjugo år sedan, då jag misslyckades, men som jag nu började planera för ett år sedan. Det är märkligt att vara framme vid målet, samtidigt som det känns väldigt skönt att återerövra min lästid.

Framöver siktar jag på intrigdrivna böcker men jag funderar också på om jag ska schemalägga en fackbok om Proust och/eller På spaning... per månad resten av året, eftersom jag inte hunnit med någon sådan kringläsning. 2016 - mitt år med Proust. Ja, kanske det.

torsdag 21 juli 2016

Inte överens


Jag och Proust (eller berättaren i På spaning efter den tid som flytt, om man ska vara korrekt) är SÅ inte överens om vikten av vänskap. Dessa tankar återkommer vid några tillfällen och jag blir lika irriterad varje gång, eftersom mina vänner är och har varit så oerhört viktiga för mig större delen av mitt liv. Så fattig jag varit utan dem. Och frågan är, om jag haft något liv överhuvudtaget dem förutan.

måndag 11 juli 2016

Försvunna, glömda, drömda böcker

Idag skriver jag på dagensbok.com om Kristoffer Leandoers De försvunna böckernas bibliotek. Det är en bitvis spännande, rolig, nördig och citatvänlig bok, som trots alla sina förtjänster inte riktigt räcker till för mig. Det är fascinerande med alla lager av fiktion och verklighet, av brott mot författar/läsarkontrakt men någonstans blir det för mycket av analyserande och disskerande, för många varv runt i den bibliofila fantasin.

Här är recensionen.

tisdag 5 juli 2016

Farmor

Idag skulle min farmor ha fyllt hundra år, om hon inte fått nog av livet när hon bröt benet för fyra år sedan. Hon befann sig redan långt in i förvirringens mörker och alla hennes vänner var redan avlidna och det fick räcka så. På sjukhuset, när de lagt benet tillrätta och gipsat henne, somnade hon in.

Min farmor, som jag älskade nästan mest i världen, som alltid var snäll och skämde bort, som slösade med kramar och grädde och kunde ta fram smultron som hon frusit in på strå när vi kom till henne över jul. Som körde en liten gul folkvagn och lämnade nycklarna i när hon handlade, som alltid blev kvar i affären väldigt länge, eftersom hon kände alla och stannade och pratade med varenda en.

Min farmor som kunde ha blivit så mycket om hon levt i en annan tid, en tid där möjligheterna var större för små flickor födda utom äktenskapet i ett litet brukssamhälle, små flickor med läshuvud som var tvungna att börja arbeta efter sex års folkskola, trots att läraren försökte övertala - för det fanns inga pengar till något sådant. Den sorg hon stängde in, större än skammen som vidlät hennes härkomst. Sorgen som alltid fanns där jämte allt hon inte så gärna talade om.

Så mycket som jag inte visste, eller inte fullt ut förstod, förrän jag läste den text hon fyllt ett halvt vaxdukshäfte med - en livshistoria där början var svår, hård och fylld av umbäranden. Så långt bort och så nära. Fattigdomen, nästansvälten, för många som skulle försörjas av för få. Så lätt då att se varför hon alltid hade ett proppfullt kylskåp och en lika fylld frys - och en sagolik matgarderob; ett skafferi som man kunde gå in i.

Så lätt att se varför kärlekens valuta var smör och vispgrädde, det som inte funnits kunde hon senare i livet slösa med. Kafferepen med minst sju sorters kakor, en oändlig räcka över barndomens somrar. Drömtårta, saxkakor, nötkakor, kringlor.

Kärlekens och trygghetens valuta som fick ta udden av sorgen. Lyckan och stoltheten - ja, revanschen i ett lyckligt äktenskap och en son som fick studera (måste studera, något annat var inte att tänka på, den andra tiden).

Så mycket mat och kakor i mina minnen, så nära till hands att tänka på Kristina Sandbergs Maj, även om de för övrigt inte har så mycket gemensamt mer än tiden. Den insnärjda, kringrända. Farmor flyttade aldrig längre än några kilometer från huset där hon föddes men som femtioåring betvingade hon tillfälligt flygskräcken och for till London.

Jag minns henne inte som någon särskilt läsande människa men hon gav mig bilderböcker av Elsa Beskow och vi åkte till den närmaste bokhandeln och jag fick Doktor Dolittle och Kulla-Gulla. Och det var hon som gav mig Ronja Rövardotter i julklapp, boken med det lummigaste omslaget i världen. Och så skrev hon en bok till mig med snirklig skrivstil (den vackraste handstil jag visste).

Jag borde ha ställt till med ett rejält kaffekalas idag till hennes ära, med sjutton sorters kakor - det hade hon lett åt i sin himmel (fast hon trodde inte så mycket på Gud, var mest med i Kyrkliga Sy för att det var trevligt att sitta och prata). Kanelbullar, Hillevis bullar eller kanske Hannas, mjuk nötkaka, gifflar, drömmar, rulltårta, ambrosiakaka, jag får inte glömma ambrosiakakan, äppellängd, smultringar, jordgubbstårta...

fredag 1 juli 2016

Månadsbokslut juni 2016

På kontoret är det stökigt. Det är halvårsbokslut och på min lilla avdelning är hälften sjukskrivna på hel- eller deltid och överlämningar till och från konsulter pågår. Arbetsuppgifterna är som bollar som ska fångas i något spel - egna, andras, vem tar vilken?

Vart tog juni vägen, egentligen? Terminsslutshetsen, den jag inte riktigt minns från min egen barndom men nu är mitt uppe i, en trasig diskmaskin och allmän röra därhemma gjorde månaden splittrad men jag följde min Prousttidplan och läste dessutom tredje delen av Elena Ferrantes Neapelkvartett - och nu vill jag inget annat än läsa vidare i detta verk, som är så mycket mer än vad jag trodde och vågade hoppas.

Bloggandet var det dåligt med, som vanligt, men jag jag recenserade lika många böcker som jag läste, och så tog jag mig i alla fall ut på galej i form av releasefest för Helena Dahlgrens 100 hemskaste.

Jag läste ut fyra böcker och av dem var

en skriven av en man
en på engelska
en översatt till svenska
två fackböcker
en recensionsexemplar från förlag