måndag 31 december 2012

Nyårslöften - nej tack!

Nej, jag tänker inte ägna mig åt några läsmässiga nyårslöften, inte några andra heller. Och inte blir det någon att-läsa-lista för 2013. Antingen blir de där böckerna jag tycker att jag borde läsa lästa eller så blir de det inte. Det är bara jag som har något att vinna eller förlora på det och i år har den där listan mest känts som en källa till dåligt samvete.

Och nästan samtidigt som jag skriver det funderar jag på om jag inte ändå borde skriva en omläsningslista (Mare Kandre, Karin Boye, Selma Lagerlöf, ForsytesaganLolita, Ulla Isaksson, Barabbas, Lady Chatterley's Lover, Rött och svart, Samhällets olycksbarn med mera med mera) eller om det inte är dags att verkligen läs hela  På spaning efter den tid som flytt, eller...

Så jag vet inte. Jag kanske skriver listor i alla fall men jag lovar ingenting.

Bokslut december 2012

Min decemberläsning dominerades av en bok som jag ändå inte hunnit läsa ut - Tornet av Uwe Tellkamp. Medan den läsningen pågått har jag dock läst ut fem andra böcker. Av dessa var

samtliga på svenska
två skrivna av män
en en deckare
en en biografi
en en övrig fackbok
en en omläsning
en lånad på biblioteket

Tyvärr var det en ganska dålig läsmånad där ingen bok var riktigt, riktigt bra.

fredag 28 december 2012

Utläst: UnderbaraClara - Vintagepimp och hemmafix av Clara Lidström

Jag har följt UnderbaraClaras blogg sedan hon pluggade litteraturvetenskap och jobbade på H&M och ändå blir jag inte klok på om jag ska skriva ihop eller isär hennes alias. Det var i alla fall hennes bilder jag föll för då och det är alltsomoftast de som håller mig kvar, eftersom jag nog tycker att bloggen var lite bättre förr. Men jag läser troget vidare och jag har även läst de tidskriftsbilagor hon gjort åt VästerbottensKuriren så vad kunde vara mer rimligt än att jag också skaffade UnderbaraClara - Vintagepimp och hemmafix?

Det är ju inte en bok som är tänkt att läsas från pärm till pärm men så blev det i alla fall, som en mycket tjock tidskrift om inredning och pyssel. Och precis som när jag läste tidskrifterna konstaterar jag att bloggformen fungerar bättre. Som bok blir det lite för tunt, lite för lite, trots att jag egentligen överdoserat.

Jag är inte särskilt pysslig av mig men i gengäld älskar jag gamla saker och har en hel del sådana hemma - plåtburkar, symaskinsbord, skolkartor, järnsäng från Kockums, gammalt porslin och en massa böcker, så klart - så det är den sortens ögongodis som är min stora behållning. Ibland blir jag dock irriterad, som när bilderna är lite för arrangerade och de hoppysslade möblerna flyttats runt, trots att det står att de är fastskruvade i väggen. Här och där är det också dålig passning mellan text och bild, när det hänvisas till någon bild som inte finns i närheten.

Uppföljaren kommer i maj nästa år och jag får se om jag hoppar över den. Men tidigare under våren kommer Elsa Billgrens vintagebok - får se om jag faller för den. Med största sannolikhet.

tisdag 25 december 2012

Julklappsböcker - fådda

Förra året var något av ett rekord för mig i antalet julklappsböcker men visst kändes det lite snopet när jag i år landade på enochenhalv: Himmel i hav av Lotta Olsson till mig och Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv till mig och min man.

Barnen, däremot, fick en rejäl trave:
Plommon till alla barn, svenska dikter illustrerade av Lena Andersson
Miranda Mus - en räddare i nöden av Heather Sinclair Buchanan
Malla handlar av Eva Eriksson
Malvin i den vilda naturen av Kari Grossmann
Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson
Ellens ABC av Catarina Kruusval
Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Älskade lilla gris av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
När Findus var liten och försvann av Sven Nordqvist
Petter och hans 4 getter av Einar Norelius
Jojje hjälper av Annika Thore och Maria Nilsson Thore
Petras prick av Maria Nilsson Thore
Tyrre den förskräcklige av Hans Wilhelm
Emmas dagis av Gunilla Wolde

måndag 24 december 2012

Julklappsböcker - givna

Det här är ett förprogrammerat inlägg men vid det här laget bör julklappsutdelningen vara överstånden så det är inget som avslöjas, om nu någon av mottagarna mot förmodan skulle läsa detta. Jag/vi gav inte bort en så många böcker i julklapp i år.

Min svärmor fick Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling.
Maxi fick När Findus var liten och försvann av Sven Nordqvist.
Mini fick Plommon till alla barn, dikter illustrerade av Lena Andersson.
Min man fick ett deckarpaket onnehållande Änglavakter av Kristina Ohlsson, Huvudjägarna av Jo Nesbø, För evigt dömd av Harlan Coben och så en fjärde som jag inte kan komma på vilken det var just nu - pinsamt!

söndag 23 december 2012

Välkommen till nutiden?

I våras gjorde jag ett försök att läsa en e-bok på min iPhone men gav upp, eftersom jag inte orkade bläddra varannan mening. Boken det gällde då var Denise Rudbergs Två gånger är en vana. Häromdagen plockade jag till mig samma bok i pocket och igår kväll var det inte så mycket kvar - men två synnerligen oroligt sovande barn som ville ha mammasällskap. Så i mörkret lånade jag den där e-boken igen och läste ut den - och bläddrade något alldeles väldigt. Även jag kan alltså läsa på en iPhone men det krävs viss motivation.

Utläst: Skitigt vackert mörker: Om Mare Kandre av Mattias Fyhr

Hösten för tjugo år sedan började jag på gymnasiet och nästan omedelbart fann jag en bästis. Hon hade hennafärgat hår, runda glasögon och läste Karin Boye. Och så läste hon Mare Kandres Aliide, Aliide. Nu minns jag inte om jag lånade hennes exemplar eller om jag gick till biblioteket men jag läste också Aliide, Aliide och även om jag inte var fullt så begeistrad som hon tyckte jag att den var bra, och insåg att Mare Kandre var någon man borde läsa. Så det gjorde jag. Jag har läst alla hennes böcker men aldrig läst om dem  och min favorit var Djävulen och Gud.

Mitt ex läste också Karin Boye och Mare Kandre; den senare tror jag att han svärmade en del för och de brevväxlade en kort tid. Min bild av henne är alltså lite utfylld med annat än den som förmedlats av tidningsintervjuer, recensioner och K Specialprogrammet som sändes för tre-fyra år sedan.

Mattias Fyhr har länge varit ett namn jag känt till; jag studerade litteraturvetenskap vid Stockholms universitet medan han var doktorand där, eventuellt har han lett ett par av mina seminarier. En väninna har också skrivit ett kapitel i en antologi han var redaktör för men jag har aldrig tidigare läst något han skrivit.

Och varför inleder jag på det här viset? För att spela med öppna kort. Jag ska nämligen kritisera en bok som innehåller en mängd friskriverier från kritik, där vissa typer av invändningar redan underminerats. Försåtligt? Ja visst.

Medan Mattias Fyhr arbetade med sin avhandling De mörka labyrinterna: gotiken i litteratur, film, musik och rollspel blev han introducerad för Mare Kandre. De började mailväxla, han läste hennes böcker, insåg att hennes verk kunde passa in i hans avhandling och så blev de vänner. Efter hennes för tidiga död påbörjade han sin biografi Skitigt vackert mörker: Om Mare Kandre, för att sortera minnen, bearbeta sorgen men också för att kritisera den bild av henne som presenterats i svenska media. Boken bygger på fakta i form av mail, nedtecknade telefonsamtal, anteckningar efter möten och en inspelad intervju, eftersom Fyhr eftersträvar att ge en så sann bild som möjligt av Mare Kandre.

Och det är den där sanningen som lägger krokben för det hela. Det finns inte en objektiv sanning på det sättet - det här är Mattias Fyhrs sanning om Mare Kandre där de som inte har samma syn på hennes författarskap kritiseras ganska hårt och försvaret av såväl hennes storhet som biografins berättigande i denna form blir till något nästan krampartat. Alla dessa pratiga mail som redovisas i sin helhet med felslag och annat intakt och kommenteras. Ja, de var vänner. Ja, Mare Kandre var mycket förtjust i skräckfilm. Ja, hon var rejält beläst. Ja, hon inspirerades av det hon såg och läste och fann inte allt genom någon sorts gudomlig inspiration. Men det räcker inte, för att citera min gamla svensklärarinna. Det räcker för ett kapitel men inte för en hel bok.

Det försåtliga är att det är svårt att kritisera en biograf för att närmast parasitera på sitt objekt när detta diskuteras i biografin, när det citeras en recension där recensenten förringat en biografi och tolkningen är att det handlar om avundsjuka hos recensenten, när det upprepas att Mare Kandres föräldrar givit inte bara sitt godkännande utan också sin välsignelse. För i högre grad än det är en bok om Mare Kandre är det en bok om Mattias Fyhr i förhållande till Mare Kandre. Han tar så stor plats att jag blir trött på honom och börjar tänka elaka tankar om att litteraturvetare är misslyckade författare (jag misslyckades även som litteraturvetare, vad gör det mig till?), som ingenting hellre vill än få lite av den dyrkades glans och glitter. Som "jag kände Mare Kandre, alltså finns jag".

Men om man känner att man bara måste veta lite mer om Mare Kandre är det klart att man ska läsa den här boken. Annars är det helt OK att inte grotta ned sig i författares liv utan lägga tiden på deras böcker.

fredag 21 december 2012

Utläst: Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer

I våras vann jag Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer i en av Bokhoras torsdagsutlottningar. Trots att det är en snabbläst liten sak på knappt 160 sidor har jag inte kommit mig för med att läsa den förrän nu. Kanske för att jag slagit upp den på ett par ställen och känt ett litet "nja". Kanske för att jag skulle vara mer nyfiken på en ätstörningsskildring som inte är skriven av någon med sådana erfarenheter. Å andra sidan - just nu kan jag inte komma på en enda sådan skildring med en manlig huvudperson (jag tror att jag läst en men det är bara ett vagt minne, nu känns det som om den insatthet jag hävdat krackelerar en aning).

När Simon är åtta år gammal drömmer han om att bli som Zlatan - fast bättre. Åtta år senare är livet ganska tufft - hans mamma har avlidit ganska nyligen och den reducerade familjen flyttar långt bort, till Malmö, där han börjar på ett fotbollsgymnasium. Nytt liv, nya vänner, långt till den trygga farmodern och distansförhållande med flickvännen - det är som upplagt för att små kommentarer om att vara i form, klasskamraternas magrutor och ett välment "gå ned ett par kilo" ska fastna. Hårt.

Ibland tycker jag att Niclas Christoffer brer på för mycket och slänger in för många möjliga förklaringar, trots att jag när det gäller Delphine de Vigans bok kritiserade förenklingen i vad som kändes som en enda orsak. Det är så mycket som blivit uppochnedvänt i Simons liv och därtill kommer elitsatsningen och kroppsfokus på skolan samt funderingar kring egen men framför allt andras sexualitet. Det är mycket med extra allt som ska in på de där futtiga sidorna.

Och ändå lyckas han ganska bra. Det finns ett par scener som vrider om en kniv i mig, och ett par där jag börjar gråta. De senare har dock inte så mycket med ätstörningsdelen som sådan att göra. Jag tror på Simons tankar och reaktioner - och på hans omgivnings. Men han får hjälp tidigare och snabbare än vad jag tror skulle vara fallet i verkligheten. Jag tror att det skulle dröja längre: även om man är mer medvetna om ätstörningar nu än för några år sedan och också medvetna om att även pojkar drabbas är det ändå en sjukdom man sätter i samband med flickor. Men Simon har tur och får behandling, även om han själv inte ser det som tur. I tillfrisknandedelen ligger nog en av svagheterna, det går så fort, även om det finns ett motstånd. Det är stora hopp i tiden och lite svårt att gå med på vändningen.

Som helhet tycker jag att det är en bra skildring, och bra med en manlig huvudperson, som omväxling, för identifikation och synlighet.

torsdag 20 december 2012

Två omslag till

Jag hade lite svårt att sluta när jag väl börjar leta favoritomslag så jag pytsar nog ut dem lite då och då när det är stiltje här...

1950-talet var en fin tid omslagsmässigt, tycker jag. Och att de är väldigt fina under skyddsomslagen gör ju inte saken sämre. I dessa böcker är såväl text som illustrationer av Kerstin Thorwall. Jag ska skriva mer om dem och andra böcker i samma genre nästa år (som om jag skulle ha massor av tid då...).


tisdag 18 december 2012

Tematrio - Julförberedelser

Den här veckan är det en icke läsningsrelaterad tematrio hos Lyran - i stället ligger fokus på våra julförberedelser och -traditioner. Jag har en komplicerad relation till julen men brukar tycka om en del av pysslet och stämningen men den här hösten har varit så kaotisk att det enda jag känner just nu är stress. Alltså kan det hända att något av mina måsten får stryka på foten men det är ju nästan en vecka kvar...

Julgran är absolut nödvändigt och i och med att vi har ett stort vardagsrum med högt i tak måste den vara rejäl. Den ska kläs kvällen före julafton och drömmen är en gran som liknar den Piff och Puff gömmer sig i - alltså så mycket som möjligt av allt.

Lussekatter är en av inte så många av julens ätbarheter som jag verkligen uppskattar. Jag borde ha bakat dem för längesedan men nu är det som det är. Ett extra kuvert saffran och en extra deciliter socker gör dem mycket godare.

Mozartkulor har jag gjort varje jul sedan 1995, första året kanske fyra hekto, som mest ett par kilo. Jag kan rulla dem i sömnen och de brukar vara mycket uppskattade.

söndag 16 december 2012

Bokkollominnen

När jag ganska nyligen hade startat den här bloggen var jag på Bokhoras andra bokkollo. Nu har Jessica gjort en liten inläggsserie med bilder från olika evenemang och begivenheter och idag var det dags för detta bokkollo. Vad det känns avlägset!

Här, här, och här skrev jag själv om bokkollot.

lördag 15 december 2012

Några favoritomslag

Fiktiviteter-Helena har en julkalender där man får veta saker främst om hennes läsande och där man får besvara frågorna själv. Men favoritomslag måste man ju visa i bild, därav detta inlägg.

Jag kan läsa en bok för omslagets skull. Jag kan faktiskt mycket väl köpa en bok av samma orsak. Däremot har jag nog aldrig låtit bli att läsa en bok för att omslaget var hemskt om jag hade något annat skäl att tro att den kunde vara något för mig. Men precis som när det gäller min litterära smak (eller kanske avsaknaden av, den är alldeles för eklektisk för att enkelt förklaras) är det en mängd olika typer av omslag jag faller för. Jag gick ned i biblioteket för att plocka fram några men det gick nästan inte att sluta. Tyvärr är jag ingen bra fotograf (och värre blir det klockan tio på kvällen i ett rum med en enda lampa, taklampan).

Karin Boyes 1920-talsomslag lyckas vara både rena och snirkliga samtidigt.
Jag är svag för 1950-talets typsnitt och färgblock.
Penguinomslagen behöver väl egentligen ingen kommentar.
Här handlar det mer om representanter för något jag gillar än själva omslagen - snirklar, rosor, snickarglädje, såväl bokstavligen som bildligen.
Rött och svart och grafiskt.
The Old Man and the Sea-omslaget är ett av mina verkliga favoritomslag. The Thirteenth Tale representerar bokomslag med böcker.
Och just nu funderar jag på om jag inte borde gå ned i biblioteket igen och
a) ta reda på illustratörer och formgivare
b) fotografera den och den och den boken...
men barnen hostar så väldigt att jag vill hålla mig i närheten av dem.

måndag 10 december 2012

Tematrio - Nobelpriset



Idag, då det är årets Nobelprisutdelning vill Lyran naturligtvis att vi skriver om tre Nobelpristagare som vi gillar eller är nyfikna på. Jag funderade en stund, konsulterade en lista över pristagarna för att inte missa någon, och kom sedan fram till att mina tre får vara sådana jag läste en del av när jag var i tolv-trettonårsåldern - och i två av fallen inte visste att det rörde sig om Nobelpristagare.

Nu är det väldigt länge sedan jag läste något av Selma Lagerlöf men för över tjugo år sedan blev det en del. Först var det nog Löwensköldska ringen, eftersom den stod i min farmors bokhylla, och jag antar att jag läste en del av sviten per sommarlovsdag.

Annan sommarlovsläsning var John Galsworthys Forsytesagan, efter att jag sett några avsnitt av TV-serien - också hemma hos min farmor. Så jag lånade hela traven på biblioteket och läste på landet, i bilen, i båten när någon annan rodde... Tidigare i år fick jag faktiskt hela The Forsyte Saga av min svärfar så någon gång blir det kanske omläsning.

T.S. Eliot läste jag inte på sommarlovet, utan en höst och vinter efter att ha sett Cats och blivit förtrollad. Naturligtvis måste jag läsa kattdikterna (Old Possum's Book of Practical Cats) som musikalen bygger på - och naturligtvis måste jag leta rätt på de dikter som skrivits om och blivit till "Memory" och en sång om Grizabella. Dessutom gjorde jag ett seriöst försök att läsa Murder in the Cathedral men om jag tog mig igenom den så gjorde jag det i alla fall inte med den förståelsemässiga äran i behåll. Senare har jag läst mer Eliot men det var något visst med de där första försöken då jag fick slå upp lika många ord som de jag förstod.

lördag 8 december 2012

Dilemma

Idag tog vi oss till biblioteket och lämnade tillbaka en trave bilderböcker som egentligen skulle ha lämnats för en vecka sedan. Jag skäms när jag är försenad men just nu blir jag nästan glatt överraskad när jag inte är det - med fyrtio lån hemma, varav kanske fyra vuxenböcker, och bilderböcker i backar, högar och drivor är det inte så lätt att administrera det hela som jag skulle önska. Lösningen är så klart att inte låna hem så mycket men jag kan inte säga nej när vi är på biblioteket. Jag älskar böcker, jag vill att barnen också ska älska böcker, alltså måste de få låna. Annars får jag ju dessutom läsa samma tre böcker fem gånger vardera på rad, vilket jag inte riktigt står ut med.

Den här gången gick vi dock därifrån med tio-femton färre böcker än vi kom dit med, vilken seger!

fredag 7 december 2012

Inte utvald

Nu är nomineringarna till Sveriges Radios Romanpris 2013 klara. Följande böcker är det som ska läsas och bedömas av lyssnarjuryn:

Johannes Anyuru: En storm kom från paradiset
Jonas Brun: Skuggland
Eija Hetekivi Olsson: Ingenbarnsland
Ola Larsmo: Förrädare
Lotta Lundberg: Ön
Lina Wolff: Bret Easton Ellis och de andra hundarna

Jag har inte läst en enda av dem, och kommer troligen bara att läsa Ingenbarnsland och Ön vad det lider.

Den där lyssnarjuryn, ja, dit jag inte blev utvald i år heller. Jag har en känsla av att det är väldigt många kvinnor i min ålder som söker så att oddsen är lite högre för oss men det kan ju vara en undanflykt.

måndag 3 december 2012

Tematrio - Önskelistan

Nu när julen närmar sig handlar Lyrans Tematrio om vilka böcker man önskar sig i julklapp. Jag tror att det kan komma att ändras men just nu är de tre första jag kommer att tänka på

Cilla Naumanns Springa med åror. Denna Augustprisnominerade roman hade jag nog hoppat över om det inte varit för Marcusbibliotekets recension. Det låter som om det skulle kunna vara något för mig, lågmält om vänskap.

Dantes Den gudomliga komedin har jag läst utdrag ur och jag vet inte om jag skulle orka ta mig igenom hela men jag skulle ändå vilja ha den. Frågan är om det finns en rimmad svensk översättning som är... vettig. Det är något visst med översättningar som lyckas behålla versmått intakta men det kan bli julklappsrim också.

Till sist Himmel i hav av Lotta Olsson. Jag är ingen riktig lyrikläsare men jag brukar tycka om det hon skriver. Hon är rasande skicklig rent tekniskt men det är inte bara det, utan tankarna mellan de flätade rimmen. Intressant också att hon återvänder till debutens mytmaterial om Persefone. (Hon skulle nog vara den rätta att översätta Dante!)

Oräknad läsning

Det är den tredje december och jag har inte skrivit något här sedan i fredags. Vad värre är, jag har kanske läst fem sidor i min tegelsten - i det tempot kommer den att räcka en bra bit in i 2013 och det var inte riktigt det jag hade tänkt mig. Men det är ju när jag åker till kontoret jag hinner läsa och om den tiden också försvinner - på morgonen in i ett sömnigt töcken, på eftermiddagen in i akuta jobbmail - ja, då blir det inget läst.

Å andra sidan har jag läst hundratals sidor bilderböcker med barnen. Vi läser en, två, fem, tio, och så en del av dem två, tre gånger. Efter tre gånger kräver jag en paus, särskilt om det är någon bok jag själv tycker är lite... tråkig. Jag försöker ju styra mot det jag själv tycker bäst om men det finns ju en gräns. Och då är det viktigare att hålla vissa saker borta helt.

Det är lite lustigt det där med vad jag räknar som läsning, vilka böcker som får vara med. Kommer jag att räkna Mio, min Mio när det är dags för högläsning av den? Jag skulle ju räkna den om jag läste om den för mitt eget höga nöjes skull. Bilderböcker, däremot, nej, de räknas inte in i statistiken på det sättet, vilket kanske är dumt av mig.