onsdag 30 november 2011

Utläst: Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin

Det gör ont att läsa den här boken. Det gör fruktansvärt ont, är nästan outhärdligt och ändå slukar jag sida efter sida. Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin är rasande skickligt skriven.

Lena är på flykt med sin tvillingsysters lilla dotter. Det är sommar och i farmor och farfars gamla sommarhus byts blöjor och äts barnmat, och bär från skogen för att dryga ut - en gång har hon kunnat handla mat. Men så kommer föräldrarna och barfota, i tunna sommarkläder och med bara nappflaska rusar Lena in i skogen - och så småningom mot undergången. Sommaridyllen blir successivt till vinterkyla i de hemlösas Stockholm och det finns ingen väg tillbaka.

Anna lever det normalaste av liv, det mest genomsnittliga man kan tänka sig och det är just det som är meningen. Hon har byggt sin tillvaro från grunden, valt ut det som passar in och inte sticker ut. Man, två barn, villa, hundar, bil - och mediciner som måste tas för att inte något annat ska tränga sig in. Någon annan. Den Lena hon en gång var.

Kapitlen om Lenas väg nedåt varvas med Annas skildring av hur hon skapar sin nya tillvaro, hur hon ständigt spelar sin roll och ständigt måste lära sig hur hennes karaktär förväntas agera i olika situationer. Det finns ingenting som är självklart, allt är ett viljestyrt arbete. Att småprata på rätt sätt, att följa tjejmiddagens dramaturgi från vitt till rött vin, från skryt om barnen till nedrigheter om makarna. Hela tiden är det Lenas avsnitt jag helst vill läsa - men som också skrämmer mig. Det olycksbådande finns där från början, frågan är inte om det ska sluta illa utan hur illa. Först ett "men hur tänker hon" och sedan insikten om att hennes tänkande är radikalt annorlunda och försämras hela tiden. Och i nuet finns också den där pockande frågan: hur länge ska det hålla, när ska fasaden rämna?

Omslaget visar en gestalt som barfota ger sig av mellan två "draperier"; det ena en Josef Frankinspirerad gardin - det andra en presenning. Så nära ligger de båda världarna.

Ibland - spoiler alert - undrar jag hur hon kan hålla sig undan så länge och hur det kommer sig att hon lyckats sudda ut så mycket av det förflutna i förhållande till andra men sedan släpper jag det. Jag accepterar händelseförloppet som det presenteras, trots att det bär mig emot att tro på det. Jag vill inte, vill inte.

När jag har läst klart går jag och lägger mig i sängen som ockuperats av mina barn. Jag buffar mig en plats mellan deras sömnvarma kroppar och känner tröttheten blandas med tacksamhet.

Tänka om

Nu har jag införskaffat det där gröna kuvertet som julklappsbytet ska packas i och insett att jag gravt överskattat storleken på det. Jag trodde att vikten skulle bli min begränsning men en av de passande "småpryttlarna" jag tänkt ut tog ju upp halva påsen. Det blir till att tänka om, tänka bättre.

Kära hemliga bokvän (3)

Vilken bok har stått längst i din bokhylla?
Det måste vara någon pekbok; jag har kvar alla mina gamla (någotsånär hela) barnböcker.
Vad läser du just nu, vad läste du senast och vad kommer att vara din nästa bok?
Just nu läser Jag Eva-Marie Liffners Lacrimosa parallellt med Mara Lees Salome, dessförinnan var det Muriel Barberys Igelkottens elegans och därefter blir det Silke Scheuermanns Rika flickor, även om jag borde ta itu med Sara Mannheimers Handlingen först.
Vilken bok avskydde du som alla andra älskade?
Avsky är inte rätt ord men böcker som jag inte uppskattat lika mycket som andra är bl.a. Murakamis Norwegian Wood.
Hur många gånger har du läst bokbloggarälsklingen Den hemliga historien?
Två. En gång på svenska precis när den kom, en gång på engelska för ett par år sedan.
Vilken bok fortsätter du att intala dig själv att du ska läsa, trots att du antagligen aldrig kommer att göra det?
Thomas Manns Der Zauberberg. Nej, Musils Der Mann ohne Eigenschaften!
Vilken bok sparar du "till pensionen"?
Jag gör mina försök med På spaning efter den tid som flytt men kommer inte så långt, så den kanske får vänta.
Vilken/vilka böcker har satt djupast spår i dig?
Inger Edelfeldts Juliane och jag, Maria Hedes Evelyn Spöke och Charlotte Brontës Jane Eyre.
Läser du slutet först eller kan du låta bli?
Jag läser i princip aldrig slutet först men det har hänt. Minnesvärt är när jag som tioåring läste första kapitlet i Törnfåglarna och sedan de sista sidorna och inte fattade någonting. Ridå
Författarens tack, slöseri med sidor eller intressant läsning?
Ibland kan det vara intressant men oftast hoppar jag över eller skumläser.
Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Jag romantiserar gärna 1700- och 1800-talet men egentligen var tillvaron ganska obekväm även för de bemedlade. Det känns som om jag läser för få böcker om människor som inte har en hel massa skav så jag vet faktiskt inte.
Har du någon bok som påminner dig om något särskilt i ditt liv (en plats, en person, en händelse)?
Massor; inte så att alla stannar kvar men enbart tanken på vissa böcker kan på bråkdelen av en sekund förflytta mig till den tid och plats där jag läste dem. Jane Eyre i grundskolans trädgård försommaren i sjätte klass, Maria Lang-deckare på extrasängen hos farmor på sommarloven, Inte som andra döttrar av Deborah Spungen i en hotellsäng i London sportlovet 1990, Aliide, Aliide första hösten i gymnasiet med tedrickande med nya vänner…
Nämn en bok som du fick tag på på ett särskilt sätt.
Bilderboken Allrakäraste syster hade jag letat länge efter och plötsligt stod den där på en hylla på ett barnboksantikvariat. Jag hade inga kontanter och lämnade den med andan i halsen i kassan medan jag sprang till bankomaten, livrädd att någon annan skulle hinna köpa den. Det var väl inte ett särskilt sätt att få tag på den men hela situationen är så levande för mig.
Har du gett bort någon speciell bok till en speciell person?
Ja, men just nu känns det för personligt att skriva vilka.
Någon av skolans "måste läsningar" som visade sig inte vara så tokig 10 år senare?
De flesta har jag inte läst om…
Vad är det konstigaste du funnit i en bok?
Ingenting konstigt alls, vad jag kan minnas.
Begagnat eller nyinköpt?
Jag köper nästan bara begagnade böcker, alternativt lånar på biblioteket. I år har jag dock köpt minst tolv nya böcker. Hoppsan!
Stephen King: Litterärt geni eller opium för folket?
Jag hade en Stephen King-period i tonåren och sedan har jag inte läst en rad av honom. Jag funderar på om det kanske är dags att återknyta bekantskapen?
Har du någonsin sett en film som varit bättre än boken?
Utan filmatiseringen av Sagan om ringen hade jag nog aldrig tagit mig igenom böckerna så jag säger den (de)!
Vilken bok skulle aldrig ha filmats?
Pass – är det en bok som jag verkligen älskar undviker jag filmatiseringen och kan alltså inte bedöma resultatet.
Har du någonsin läst en bok som gjort dig hungrig, kokböcker räknas inte?
Femböckerna. De äter och äter och äter. Och äter. Och Mästerdetektiven Blomkvist och Rasmus.
Har du någon person vars boktips du alltid kan lita på?
Helena Dahlgren/Dark Places är min boktipshusgudinna. Någon enstaka gång stämmer det inte och så läser jag ju väldigt mycket mindre skräck - och Stephen King.

tisdag 29 november 2011

Kära hemliga bokvän (2)

Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Jag är nog lite splittrad och läser många olika genrer men jag är väldigt förtjust i romaner som utspelar sig i universitets/internatskolemiljö eller på 1700- och 1800-talet eller (tyvärr) handlar om personer som mår dåligt psykiskt.
Favoritförfattare?
Jag läser/har läst det mesta av Maria Gripe, Astrid Lindgren, Inger Edelfeldt, Christine Falkenland, Mare Kandre, Johanna Nilsson, Sarah Waters och Margaret Atwood men jag äger inte alla deras böcker.
Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Jag läser böcker som är på engelska i originalspråk på engelska, annars är det svenska som gäller (min tyska har blivit så ringrostig att det är omöjligt att läsa på tyska längre).
Lyssnar du på böcker?
Jag lyssnar aldrig på böcker. Jag vill bestämma lästakten själv!
Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Maria Gripe, Astrid Lindgren, Inger Edelfeldt samt Barnbiblioteket Saga.
Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Listor över böcker jag läst 2008-2011 finns länkade till höger i bloggen. Där finns också ett inlägg med böcker jag skulle vilja läsa och inte har i min ägo (jag har ju naturligtvis en massa olästa böcker hemma också).
Vad är du ute efter, då du läser?
Jag läser mest som verklighetsflykt. Jag vill förflyttas någon annanstans i antingen tid eller rum eller in i någon annans tankar och känslor. Jag vill bli berörd och drömma mig bort. (Men det kan alltså vara verkligt elände jag drömmer mig bort till.) Och ibland vill jag bara ha en spännande historia, t.ex. en deckare.
Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Jag har läst väldigt lite fantasy och science fiction.
Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Jag läste ett antal Harlekinromaner för att se om de var så dåliga som mina vänner sade och tyckte att ryktet var överdrivet men ändå – nej tack! Och ibland undrar jag om jag ska sluta läsa nyskrivna deckare; de är så fruktansvärt utstuderat brutala.
Var läser du?
Jag läser mest när jag är på väg, på bussar, tåg och tunnelbana, ibland promenerande med sovande barn i barnvagn. Alldeles för sällan har jag tid att sätta (eller lägga) mig ned med en bok i lugn och ro.
Läser du i badet?
Nej, har aldrig gjort det.
Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?
Jag vet faktiskt inte.
Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få? Jag tänker ofta att jag skulle vilja läsa Dantes Den gudomliga komedin men kommer mig aldrig för med att låna/skaffa den. Se också listan till höger i bloggen.

Vad gör du helst på fritiden?
Läser, sjunger, umgås med mina barn.
Samlar du på något?
Barnböcker, klänningar (min man skulle säga att jag samlar på allt).
Favoritfärg?
Svart (och om svart inte räknas - lila)
Teve-serier som du uppskattar?
Jag gillade Lost men har inte sett sista säsongen, annars Criminal Minds, Navy CIS, Mördare okänd. (och detta trots att jag har väldigt låg toleransnivå för våld och äckel).
Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Mina favoritfilmer är Disneys Fantasia, La double vie de Veronique och Carrington. Lite ”svårare” filmer brukar jag tycka bäst om.
Favoritmusik?
Klassiskt, särskilt opera.
Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Jag dricker mycket te och varm choklad men absolut inte kaffe. Helst dricker jag nog grönt te ochkryddigt smaksatt svart te.
Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..?
Jag är en godisgris men samtidigt en kinkig sådan. Jag äter inte skum- och gelégodis och helst inte ren mörk choklad. Nej, mjölkchoklad och chokladpraliner. Naturgodis tycker jag mycket om. Och hemgjort godis.
Stjärntecken?
Våg och enligt kinesisk mytologi är jag drake
Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Någon annan svarade sill och jag håller med. I det här fallet skulle det vara väldigt tråkigt med något som gått sönder i frakten.
Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul
Jag gillar överraskningar!
Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)?
Jag är vegetarian men inte så renlärig; alltså äter jag godis som innehåller gelatin (det är ganska vanligt även i icke gelégodis).

Kära hemliga bokvän (1)

Jag har ju fått lite dispens för det här bytet - min blogg är inte riktigt tillräckligt aktiv men samtidigt har en del bokbloggare träffat mig på riktigt så jag misstros inte vad gäller att skicka mitt eget paket - på villkor att jag ger dig lite extra information. Så misströsta inte, snart kommer ett inlägg med svar på frågorna enligt mallen från En bok om dagen och sedan kommer jag att besvara ett par andra enkäter jag har hittat.

Timing

På pendeltåget läser jag Mara Lees Salome och väl framme ser jag dagens löpsedlar: Mara Lee har tilldelats SvD:s litteraturpris för just denna roman.

Drabbad

Som alla andra bokbloggare lider jag av svårartad abibliofobi och packar gärna en extra bok i handväskan/skötväskan/datorväskan. Igår missbedömde jag dock totalt det kvarvarande antalet sidor i Igelkottens elegans och hann läsa ut den redan innan jag kommit in till stan. Hilfe! Men bibliotek finns det ju här och där och tur har man ibland så Mara Lees Salome och Silke Scheuermanns Rika flickor landade raskt i packningen.

söndag 27 november 2011

Parafras

Alla dessa böcker som jag läste; tidigt visste jag att de var livet.

torsdag 24 november 2011

Vådan av en tappad dator

Jag tappade alltså min dator i golvet med en total hårddiskkrasch som följd i slutet av augusti. Som den inte så teknikintresserade/initierade/motiverade person jag är var det tyvärr ett par månader sedan jag senast gjorde en back-up och det som försvann, utöver alla mina favoriter, var det Exceldokument där jag snabbt plitar ned vad jag läser innan jag för in det i mitt lästa böcker-inlägg samt min fysiska läsdagbok. Naturligtvis låg jag efter med det där överförandet så julis och augustis läsning är en rekonstruktion, där det känns som om augusti saknar åtminstone ett par titlar. I natt dök det upp en titel i huvudet "men vänta nu, den här har jag ju läst, har jag skrivit upp det?" men inknökad mellan två sovande barn fanns ingen möjlighet att se efter, och handen på hjärtat var jag för trött också, och idag är den bara borta.

onsdag 23 november 2011

Utläst: Grand mal av Linda Boström Knausgård

Det är något undflyende över novellerna i Grand mal Av Linda Boström Knausgård. De är lite diffusa både i och för sig själva och som konstellation. Olikheterna ter sig betydligt större än likheterna och jag letar förgäves efter en röd tråd att följa. Inte heller känner jag mig riktigt på humör för det oklara, liksom oavslutade. Ibland är jag en väldigt dålig läsare, helt enkelt. Men så plötsligt finns där ett par meningar som fastnar. I dem finns inte bara en novell, utan en hel roman, kan jag tycka,utan att ett enda ord till behövs:

Hela livet skulle jag vara dig tacksam för att jag fått uppleva denna särskilda lycka, och stundtals också rasande för att det var över. För att vi blev vanliga för varandra, för att vi kastade våra småaktigheter och vårt dåliga humör omkring oss i vardagen, för att vi fick svårigheter så stora att vi inte kunde lyfta oss över dem, för att vi så ofta valde ledan och mörkret.

Utläst: Insekt av Claire Castillon

Det är nog tur att jag bara har söner, tänker jag medan jag läser Insekt av Claire Castillon. Alla dessa dysfunktionella mor/dotterrelationer, nitton stycken, närmare bestämt, den ena värre än den andra. Men så måste jag rätta mig själv: där finns också relationer som nog är precis som de ska men där omständigheterna krossat kommunikationen. Och det är när den insikten slår igenom som jag faktiskt gråter.

Nitton noveller om mödrar och döttrar, där döttrarna oftast är de som far illa. Så många gravt försumliga mödrar som mellan dessa pärmar vet jag inte var jag kan hitta. Döttrar överges i alla skeden av livet av mödrar som har något helt annat än sina barns bästa för ögonen och det är värre än i de värsta deckare men samtidigt så kort, koncist och lakoniskt skildrat att det inte går att ta på allvar, utom någon enstaka gång. Och då är det oftast dottern som är boven i dramat.

Man bör nog läsa i småportioner, en novell i taget, för när det gått lite för snabbt kan det vara svårt att hålla isär dem, även om några skiljer ut sig och stannar kvar. Efter ett tag blir jag mätt på de mest groteska skildringarna men vill ha mer av de lite... vardagligare.

här skrev jag om novellsamlingen Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska.

tisdag 22 november 2011

Grattis Calliope!

Jag läser inte jättemånga bokbloggar men några stycken följer jag allt. I augusti tappade jag min dator i golvet och häpp! där försvann alla favoriterna. Jag har ju letat rätt på dem men en som på något sätt kom bort var Calliope books. Nu har hon välförtjänt blivit utsedd till årets bloggare av Vi läser och plötsligt inser jag att det var väldigt länge sedan jag läste henne.

Så grattis till utnämningen, Calliope, och grattis till mig som hittat tillbaka.

måndag 21 november 2011

Bokbyte per post

Jag startade den här bloggen efter ett bokbyte arrangerat av Bokhora men sedan har det varit dåligt med den typen av aktiviteter i mitt liv - visst, jag plockar böcker fram och tillbaka till en hylla på kontoret men det är inte riktigt samma sak.

Nu läste jag - just på Bokhora - om ett speciellt bokbyte till jul. Det är En bok om dagen som koordinerar detta och jag har anmält mig, även om bloggen kanske inte är tillräckligt aktiv för att platsa. Vi får väl se.

Här kan man läsa mer men man har bara till den 25 november på sig att bestämma om man vill vara med.

söndag 20 november 2011

Ta bort det

Åh, vad jag hatar när en författare jag aktar, i en bok jag uppskattar, skriver något som visar att hon/han egentligen inte har en aning om hur något är, trots att huvudpersonen ska vara någon form av expert på detta, eller åtminstone ha ingående kunskaper.

Åh, vad jag önskar att någon lektör eller redaktör hade sagt ifrån - men de saknar väl också kunskapen. Man kan inte kunna allt.

Och ändå sitter jag här och vill bara skrika "ta bort det, skriv om, skriv rätt!"

lördag 12 november 2011

Utläst: Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson

Hur ska jag kunna recensera den här boken? Jag och Johanna Nilsson går way way back (alltså från min sida; hon känner mig inte), jag har följt hennes skrivande sedan hon skrev artiklar för SvD:s Ung idag-sida, läste debuten och fortsatte. Jag har hela tiden läst in (för?) mycket av Johanna Nilsson själv i hennes gestalter och nu har hon skrivit en roman där det mesta figurerat i den blogg hon skrev under några år. Ska jag skriva om Johannas liv och lidande eller om gestaltningen eller bara ge fan i det och skriva något helt annat?

Gå din väg men stanna är fortsättningen på debutromanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden och det är utsnitt ur dess recensioner som placerats på en av omslagsflikarna. Som om det inte ligger ett dussin böcker emellan, som om det inte gått bortåt femton år i Hannas liv, Johannas liv och rent faktiskt. Hanna har blivit författare, hyfsat framgångsrik sådan, men det inre kaoset kvarstår eller har snarast förvärrats. Hon försöker fly - ur ett förhållande, till en annan lägenhet - men är det sig själv man vill fly ifrån, ja, då är det svårt. Och så träffar hon Alex, den stora kärleken uppstår men också de stora krockarna: han är nyskild småbarnspappa i restaurangbranschen, hon är som ett barn själv, med ett barns behov och ett mer än uselt förhållande till mat.

Det blir inte lätt, det blir ett helvete på sätt och vis men hon får också någon som kämpar med henne, mot bläckfjärilarna och allt det andra mörka. Någon som älskar henne, någon hon älskar - och någon hon kan svika. Hon avstår från alkohol, eftersom hon redan har sitt matberoende och inte behöver ett missbruk till men de lugnande tabletterna hon får utskrivna gör plötsligt världen uthärdlig, ja, mer än uthärdlig och hon tar en till och en till utöver den rekommenderade dosen. Hon lämnar sitt bankkort till Alex för att inte kunna köpa hetsätningsmat men har redan lagt undan kontanter utifall att.

Ja, det är svart, ja, det är svårt men det finns lyckliga slut och även om det annars är de egna orden som på sätt och vis håller henne uppe är det nu någon annans som innebär räddningen.

Jag kan inte läsa Hanna som någon annan än Johanna och Alex som den i bloggen namngivne pojkvännen och sedermera äkta maken. Jag tror att hon följer sitt eget liv mycket nära och på sätt och vis är jag trött på självbiografisk skönlitteratur där det känns som om det är meningen att man ska sitta och gissa och förundras "är det verkligen sant?" men här känns det inte så. Det känns bara som om hon till sist vågade berätta. Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva nämns någonstans och jag undrar om det var den som fick henne att bestämma sig: "ja, jag har skämts över och smusslat med min sjukdom/psykiska svaghet men nu får det räcka". Den där önskan att visa att man inte bara är sin diagnos, även om Hanna nästan går under av sin brist på just denna diagnos.

Jag tycker att hon lyckas. Hon får med självhatet och äcklet men lyckas ändå undvika så många av de möjliga triggerpunkterna för dem med en liknande problematik. En kroppsvikt nämns men då som något i det förflutna, hetsätningarna beskrivs inte det minsta ingående, inga andra självdestruktiva handlingar heller, och det dåliga måendet får inte något magiskt skimmer över sig alls. Jag tror på Hanna, det finns bara en enda sak jag inte riktigt får ihop: att denna kvinna som så hatar allt av vuxen kvinnlighet ändå verkar kunna ha ett OK sexliv. Och om jag ska ha en invändning till är det väl att det finns något romantiserat över skildringen av en psykiatrisk avdelning.

Och så tittar jag på min gamla recension av SOS från mänskligheten och läser följande: "Hans kunder utgör en provkarta av dagens problem och diagnoser - bulimi, agorafobi, sömnproblem, prestationsångest, svartsjuka på bonusbarn, drogberoende..." Ja, agorafobin vet jag ingenting om men om man låter drogberoendet vara missbruk av receptbelagda mediciner så låter det som om det handlade om det som Hanna/Johanna genomlider medan boken skrivs.

Det är bra, det är modigt och det är hoppingivande.

fredag 11 november 2011

I en sittning

Att läsa böcker i en sittning, när gjorde jag det senast? Förra veckan läste jag i alla fall Inger Edelfeldts Samtal med djävulen på en kväll och igår var det Johanna Nilssons Gå din väg men stanna. Jag nattade visserligen om barn två gånger under tiden men annars var det läsa, läsa, läsa.

Ikväll ska jag antingen skriva om det jag läst eller sätta tänderna i Christine Falkenlands Sfinx. Jag gissar att läsningen vinner.

Alternativt sömnbristen...

Uppdaterat: Mördare okänd på TV8play vann. Skämskudde fram.

Sonens boklånardebut

Vi springer in på biblioteket och jag scannar snabbt av hyllan med lite nyare böcker. Plockar åt mig tre stycken, trots gårdagens uthämtade jättepaket. Tänker att de helt nya vill jag inte trycka ned i den överfulla skötväskan, de biblioteksbundna klarar stötarna bättre.

Sonen har snabbt sprungit till bilderboksavdelningen: "läsa böcker!!!" Han kommer med en bok och jag säger att vi lånar den i stället. På hemvägen vill han läsa i vagnen men det är svårt med en lillebror bredvid. När vi kommer hem får pappa läsa högt. En märklig historia, verkar det, och kanske inte tänkt för en snart treåring.

Jag lånade:
Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Grand mal av Linda Boström Knausgård
Förlossningen av Måns Wadensjö

Sonen lånade:
Silva och teservisen som fick fötter av Sanna Tahvanainen och Sari Airola

torsdag 10 november 2011

Turordning

Idag kom mitt stora paket från Bokus. Turordningen får bli
Gå din väg men stanna
Sfinx
Gå sönder, gå hel
Lacrimosa
Ett gott liv
Middlesex
The Marriage Plot
och racet startar när barnen somnat.

tisdag 8 november 2011

Bilderboksfrossa

Idag hittade jag en ny bokhylla i den närmaste välgörenhetsbutiken. Fyra hyllplan med bilderböcker för 10 kr styck. Så jag slog till:

Längst ned till höger en Maria Lang för en krona.

måndag 7 november 2011

Utläst: Sapfos tvillingar av Vendela Fredricson

Jag faller för titeln, Sapfos tvillingar. Läser baksidestexten och känner ett vagt motstånd. Kommer detta att gå väl, efter mitt misslyckande med Den unga F:s bekännelser? Så oändligt långt ifrån men samtidigt likartat med det poetiskt krävande. För det här är poesi på prosa om man kan skriva så. Det är en roman, en prosatext men som sådan ändå poesi. Lite rädd och tvekande ger jag mig ändå in i denna värld, så olik böckerna jag läst på mycket länge.

Var är vi? När är vi? Jag vet inte. Ett här och nu som är ett antikens Grekland med vår tids genteknik och en framtids katastrofscenario. Det är gröna lunder, porlande bäckar, friköpta slaktdjur som följeslagare - men också ett krig som pågår där borta, med landminor och förfäran och en fara som rycker närmare. Laticia bär på sorgen efter sin döda dotter och utbildar sig till läkare och möter en dag Silas, som studerar kärleksromaner. Kärlek uppstår, eller behovet av att ta hand om, för Silas är skör, mycket skör. Hans lungor förtvinar, hans andning rasslar och Laticia vill rädda honom. På Akademien studerar de siamesiska tvillíngar och operationen som skiljer dem åt - kan man invertera detta förfarande?

Orden är allt, de är utvalda och slipade som ädelstenar, som eggen på skalpellen som måste till för att fullborda drömmen om tvillingskapet. Jag sugs in i en samtidigt frånstötande skildring av ett uppgående i en annan. Och hela tiden den där klarheten, det upplysta, genomlysta, trots att jag efteråt ändå är osäker på vad som hände, hade hänt. Och vad som kommer att hända.

Utläst: Samtal med djävulen av Inger Edelfeldt

Två främlingar möts på ett tåg, men är inte främlingar. Är kusiner, har ett gemensamt förflutet men mycket avlägset. Ett motvilligt samtal följs av mindre motvilliga brev och därpå ett längre möte i den enes ärvda hus. Gamla minnen från barndom och ungdom i den trångsynta församlingen Vår Kyrka stöts mot en nutid där en dotter tagit sitt liv och homosexualitet inte längre är en synd i det allmänna medvetandet. Paul, den som stannat i församlingen och ser sig som lite förmer - eller mycket förmer - än den förtappade Asger, som levt som öppet homosexuell länge och nu är diakon inom Svenska kyrkan, är den som först sitter med tolkningsföreträdet men perspektivet skiftar mellan de båda kontrahenterna. Ett kammarspel, något av Strindbergs Den starkare. Som skådespelarträningens statusövningar.

En kort roman men ett långt samtal om det svåraste svåra: att tvingas se sig själv. Inger Edelfeldt är en författare jag läser allt av (varför det dröjt så länge den här gången vet jag inte).

fredag 4 november 2011

Utläst: De skamlösa av Sisela Lindblom

De skamlösa är en sådan där bok som jag inte läste när det begav sig. Det var väskdebatt och långa köer på biblioteket och så föll den i glömska. Till nu, när den stod där på en bibliotekshylla och såg ut som en lätt bedagad påminnelse om... vadå?

Det är sommar i Stockholm och Nathalie och Tito jobbar på damtidningsredaktionen när alla andra tycks vara lediga. De flämtar i hettan, men också av sina egna våta drömmar: Nathalie vill göra porrfilm för kvinnor och kanske få till det med kollegan Tito, som i sin tur vill skapa det perfekta bröllopet. En tredje drömmare är Erik, Titos pojkvän, som mest ägnar sig åt fantasier med sexuella inslag om allt och alla. Det är ur dessa tres perspektiv vi får historien serverad, även om det inte är så väldigt mycket till historia, på sätt och vis.

Jag blir inte klok på den här boken. "Väskdebatt" poppar upp som minnesord, det var ett väldigt hallå om den konsumtionskritiska/satiriska ståndpunkt boken och dess författare intog då, 2007? Och samtidigt känns den så urvattnad i den ytligheten. Det är en enda väska som skymtar förbi, och övriga statusmarkörer är det ont om. De varumärken som brukar dyka upp på var och varannan sida när det ska signaleras lyx lyser helt med sin frånvaro. Helt. Inte heller restauranger eller butiker nämns vid namn.

Tre ganska osympatiska huvudpersoner och inte så mycket driv i historien gjorde att det tog mig lång tid att ta mig igenom den. Nu ska jag låna Sisela Lindbloms debutroman Lisa för själen och läsa om den, för som jag minns den var den väldigt bra.

onsdag 2 november 2011

Gråmulet ute, drömvärld inne

Mini sover och Maxi är på förskolan. Jag har krattat löv och sitter nu och läser Sapfos tvillingar och dricker varm choklad gjord av riktig mörk choklad, massor av färskriven ingefära, fet mjölk och lite extra socker. Vardagslyx à la Saga. Verklighetsflykt i kubik. Kontrasterna - det gråmulna där ute, det höga, klara, genomlysta i texten och den runda sötman i chokladen. Mmmmmmm.

tisdag 1 november 2011

Lightwedge

I somras åkte jag båt en natt med barnen. Jag var trött men ville läsa - problemet var att det inte gick att ordna belysningen på något sätt som gjorde att jag såg texten men inte väckte barnen. Den kvällen insåg jag att jag verkligen behövde en Lightwedge som jag läste om på Bokhora för ett par år sedan. Sagt och gjort. Hemkommen googlade jag och hittade företaget som säljer dem i Sverige och på den extremt ouppdaterade hemsidan hade de rea på en Harry Potter-version. Den var så pass mycket billigare att jag tog den, och jag gillar ju faktiskt böckerna om Harry Potter. (Skillnaden är att det står "Harry Potter" på kanten och att strömbrytaren är utformad som olika föremål ur HP-böckerna.)

Nu har jag hunnit testa den ett tag och är väldigt nöjd. Den sprider ett kallt sken men det är ändå så pass fokuserat i boken att jag kan läsa med ett sovande barn på vardera sidan om mig, i alla fall om det ena har ansiktet vänt bort från mig. Det knepiga är väl att bläddrandet blir lite mer omständligt med plexiglasskivan och att det i sin tur skulle kunna väcka dem.

Bokbeställning

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
- 1 st Ett gott liv (9789100126148) à 159.00 kr
- 1 st Gå sönder, gå hel (9789113037325) à 168.00 kr
- 1 st The Marriage Plot (9780007441280) à 94.00 kr
- 1 st Gå din väg men stanna (9789137136929) à 171.00 kr
- 1 st Sfinx (9789146221036) à 159.00 kr
- 1 st Middlesex (9780747564485) à 65.00 kr
- 1 st Lacrimosa (9789127127296) à 170.00 kr ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

I födelsedagspresent fick jag inte en enda bok, trots en lång önskelista, däremot en del pengar. Nu har jag omvandlat dessa till en bokbeställning som borde komma nästa vecka. Sedan får vi se om jag hinner läsa alla innan året är slut.