Det är en ganska vanlig uppbyggnad just nu; ett flertal personer vars vägar korsas på lite olika sätt, denna gång med en gigolo som nav och knutpunkt. Benjamin säljer sin kropp och sin kärlek för att göra bot, för att sona det brott han inte ens vet om han har begått. Hans kunder utgör en provkarta av dagens problem och diagnoser - bulimi, agorafobi, sömnproblem, prestationsångest, svartsjuka på bonusbarn, drogberoende...
Jag tycker bättre om Johanna Nilssons tidigare böcker, där framför allt en huvudperson får tid och utrymme att bli en hel människa. Det här blir för ytligt för mig. Det är snabba klipp och till en början har jag svårt att hålla isär personerna och jag kan inte riktigt engagera mig, trots de där glimtarna.
Ibland får jag också en känsla av att författarens allierande med de svaga mest blir till något kokett - hon sparkar ironiskt mot de som har makt, pengar och status, trots att hon själv, om än inte i lika hög grad, hör dit. Hon må ha sin psykiska svaghet men i övrigt känns det inte riktigt trovärdigt. Alliansen är också nära en alienation, i och med att personernas problem ofta skildras så schablonartat och ytligt. Dessutom är de "onda" så extremt onda. De är totalt onyanserade och även om det ges en ironisk ursäkt till något av det vidriga beteendet är det på ett ytterst föraktfullt sätt, något som rimmar ganska illa med författarens övriga försök till förståelse för de utsatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar