"Va, har du inte läst den förut?" var den stående kommentaren när folk fick syn på Mästaren och Margarita i min hand, min väska, på mitt skrivbord. Nej, det är en sådan där bok sóm det inte blivit av att läsa för mig, inte förrän nu.
Djävulen vandrar på Moskvas gator och allt vänds uppochned. Människor faller som käglor vid hans framfart men Margarita står kvar och står ganska stadigt. Det är svart humor en masse och mycket ryskt. Och så historien om Pontius Pilatus, ett helt annat evangelium, som löper genom texten.
Jag hade svårt att ta till mig den första delen, där djävulen mer eller mindre löper amok. Jag tyckte inte att det hela var det minsta roligt, utan mest segt och dessutom hade jag (som alltid när jag läser rysk litteraur) svårt att hålla isär personerna. Men andra delen, den som handlar främst om Margarita, var en ren njutning. Där förmådde jag också uppskatta Pontius Pilatus-berättelsen till fullo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar