Utläst: Grand mal av Linda Boström Knausgård

Det är något undflyende över novellerna i Grand mal Av Linda Boström Knausgård. De är lite diffusa både i och för sig själva och som konstellation. Olikheterna ter sig betydligt större än likheterna och jag letar förgäves efter en röd tråd att följa. Inte heller känner jag mig riktigt på humör för det oklara, liksom oavslutade. Ibland är jag en väldigt dålig läsare, helt enkelt. Men så plötsligt finns där ett par meningar som fastnar. I dem finns inte bara en novell, utan en hel roman, kan jag tycka,utan att ett enda ord till behövs:

Hela livet skulle jag vara dig tacksam för att jag fått uppleva denna särskilda lycka, och stundtals också rasande för att det var över. För att vi blev vanliga för varandra, för att vi kastade våra småaktigheter och vårt dåliga humör omkring oss i vardagen, för att vi fick svårigheter så stora att vi inte kunde lyfta oss över dem, för att vi så ofta valde ledan och mörkret.