"Och det ena barnet väger 1500 gram och det andra 150 gram mindre och det som skiljer dem åt är styrkan i deras lungor och det där hålet mellan två kamrar. Det som skiljer dem åt är att det ena barnet överlever och det andra dör."
Malva, barnet som överlevde, flyttar med sin pojkvän till Nicaragua. Att vara privilegierad västerlänning börjar snart skava, liksom det självklara öppna objektifierandet av kvinnor. Hon arbetar som volontär i en människorättsorganisation och umgås med några andra svenskor som, i de flesta fallen, följt med sina män. Det är varmt, fuktigt och annorlunda och hennes tankar går allt oftare till den döda tvillingsystern.
Kvar i Sverige finns familjen - modern Viola, fadern och storasystern Rosa, och så den döda tvillingsystern Iris, då, eller tomrummet efter henne. Malvas flytt får Viola ur balans. Det trauma hon ett halvt liv låtsas inte har skett tar allt större plats, samtidigt som maken börjar förlora greppet om tillvaron av helt andra orsaker. Hon försöker hålla livet i schack genom löpning och ett ännu mer frenetiskt arbete i den trädgård hon planerat och planterat under många år.
De två kvinnornas historier drar åt lite olika håll och snart finner jag mig mer fångad av Violas avsnitt. Henne förstår jag mig på något sätt på, medan Malva ter sig så främmande, samtidigt som livet i Nicaragua är väldigt påträngande skildrat: värmen, lukterna, ljuden tar mig dit, medan jag ser det nära Sverige på avstånd. Sedan finns ju tomrummet efter Iris, som på något sätt är ett tomrum även i berättelsen. Hon är bara aningar av frågor, ett hit men inte längre men inte ens medvetet så. Den gestaltningen är fascinerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar