Utläst: Lacrimosa av Eva-Marie Liffner

Det här var förra årets mest utdragna läsning; över en månad från start till mål och flera andra böcker utlästa under tiden. Jag vet inte om det var jag eller Eva-Marie Liffners Lacrimosa men startsträckan var väldigt lång, trots att jag omedelbart tyckte om den.

C. J. L. Almqvists Drottningens juvelsmycke är en av mina älsklingsböcker, 1700-talet och det tidiga 1800-talet mina favorittider, Kungliga teatern (den nuvarande, så klart) ett av mina favorittillhåll o.s.v. o.s.v. - det kunde bara vara rätt, och ändå denna tröghet.

Den som berättar är Mr. Ross, i skildringens nutid bosatt i Italien, långt från det Finland där historien börjar och Stockholm, där de väsentliga delarna utspelar sig. Ett naturbarn, uppväxt bland hästar och hundar, funnen och uppfunnen av informatorn Almqvist, förd till Stockholm och inneboende hos Anckarströms föregivna amour blir barnet androgynen Ros och Tintomaras förebild, för att via fröken Rose så bli Mr. Ross. Det är en lek med namn, kostymer och masker, liksom på teatern, där han/hon tillbringar så många år. Den stora kärleken är Almqvist, en något mindre Emelie Högqvist och kärlek kan vara så nära besläktat med hat, särskilt när man ser sitt liv taget ifrån en. Ros ser sig som utnyttjad när Drottningens juvelsmycke ges ut; och den där förbannade titeln Törnrosens bok...

Det är många små trådar väven består av och ibland tappar jag någon av dem, ibland älskar jag boken, ibland blir det för mycket av myllrande skröna. Jag är inte någon expert på Almqvist men jag tycker att verkar som om de yttre händelserna stämmer, sedan är det poesi, lögn och förbannad dikt, även om det kunde ha varit så det gått till. Tyvärr tycker jag inte särskilt mycket om ramberättelsen, nutiden; jag vill ha mer av de tidiga Stockholmsåren.

Jag märker att jag låter mer negativ än vad jag är, invändningarna klart fler än superlativerna men det är ändå en väldigt positiv stämning som kvarstår. Och språket är en värld för sig, fyllt av ordval och vändningar som andas och ekar svunna tider.

Nu får jag sätta upp omläsning av Drottningens juvelsmycke, samt omläsning av den här boken på att-läsa-listan.