Utläst: Erebos av Ursula Poznanski

Det här inlägget av Johanna Lindbäck fick mig att skriva upp Ursula Poznanskis Erebos på min att-låna-lista och sedan gick tiden utan att jag hörde talas om den igen. Inte förrän den plötsligt stod på en rekommendationshylla på biblioteket. Jag lånade den men innan jag hann börja läsa kom det här inlägget hos Bokbabbel - som också läst Johannas recension. Förväntningarna blev med andra ord ganska höga.

På Nicks skola börjar eleverna bete sig märkligt. Det är gester och viskningar och det är fyrkantiga paket som det smusslas med. De som är invigda är trötta och frånvarande, de andra vill veta men får inga svar. Efter vad som känts som en lång tid är det så Nicks tur att ta del av dataspelet Erebos, ett spel som inte liknar något annat, eftersom det ter sig så levande. Och det är en fiktiv värld som tar sig in i verkligheten på ett mycket oroande sätt, särskilt som det kräver tystnadslöften av sina spelare.

Jag har aldrig spelat dataspel, så det är en värld som är helt främmande för mig. Jag har en WoW-beroende svåger men det är det närmaste jag kommer. Alltså skulle en bok om ett dataspel kunna vara helt fel men är det verkligen inte. Som läsare blir jag lika indragen i spelet som Nick och hans kompisar, hans och de andras spelkaraktärer nästan lika verkliga som deras skol- och fritidsjag. Efter några inledande "förklarande" manövrer, som letande efter kortkommandon och hur man får fram namnen är det samma fiktionsnivå hela tiden och jag börjar förstå vad som är så lockande med vissa spel, även om det här är exceptionellt.

Det är väldigt spännande och boken har vissa beroendeframkallande drag gemensamma med spelet. Och med Hungerspelstriologin som jag slukade vid den här tiden förra året. Man vill hela tiden läsa vidare och få veta hur det ska gå och vad det där Erebos egentligen är. Ännu en sådan där ungdomsbokskategoriserad bok som fungerar mycket bra även för synnerligen läsvana vuxna.