Bättre sent än aldrig, får man väl tänka. Den här veckans Tematrio hos Lyran handlar om böcker och författare man tyckt sämre om än man förväntat sig eller trots att man borde gillat dem inte gjort det. Jag är ganska kritisk och ogillar detaljer allt som oftast så jag har lite svårt att hålla mig till bara tre. Det får dock bli enskilda böcker - har inte gjort så många försök att jag ogillat ett helt författarskap.
Special Topics in Calamity Physics (Fördjupade studier i katastroffysik) av Marisha Pessl. Minns ni den? För fem år sedan var den en stor succé bland såväl kritiker som bokbloggare. Ett underbart omslag, mängder av bildning och litterära referenser och drag av DHH (första gången jag använder förkortningen, är jag en riktig bokbloggare nu?) lät underbart men icke. Det blev mest överlastat och tröttsamt. Så här skrev jag om den när det begav sig.
One Day av David Nicholls. Ännu en sådan där älskling för väldigt många som aldrig slog an rätt strängar hos mig. Jag hittade inte det rätta engagemanget för huvudpersonerna men avskydde ändå slutet. Som är det enda som verkligen fastnat hos mig. Nu börjar jag undra om jag verkligen gav den en ärlig chans, trots att jag verkligen trodde att jag skulle tycka om den efter en kärleksbomb skriven av Helena Dahlgren.
Kleopatras kam av Maria Ernestam. Jag hade läst hennes två första, den väldigt skruvade men för mig nästan perfekta Caipirinha med döden och den lite skruvade men väldigt, väldigt bra Busters öron och väntade med spänning på trean. Företaget med den udda affäridén lät lovande och nog var det skruvat - men på fel sätt, som om hon kom tillbaka till något mer konventionellt genom att vrida allt ett extra varv. Hennes senare böcker är väl mognare men jag saknar det där lite extra galna. Så här skrev jag om Kleopatras kam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar