Lättnad

Det är något nästan skamfyllt över den lättnad jag känner sisådär hundra sidor in i Majgull Axelssons Moderspassion - får det vara så här enkelt och självklart att läsa? Får det vara så att jag omedelbart förflyttas dit jag ska och bara vill läsa vidare, helt motståndslöst, och, som det känns, kravlöst? Det är som om det jag läst tredskats med mig på sistone, hela tiden flera lager, hela tiden något som hållit mig på avstånd, även om jag inte märkt det förrän nu då hindren är som upplösta.

Jag tror att jag ska lyda minsta motståndets lag i juni, läsa det jag verkligen har lust till just här och nu, inte titta på mina listor eller måsten eller borden. Bara nöjes- och njutningsläsa. Visst, man kanske inte blir en bättre läsare eller bättre människa av det men man blir säkert trevligare att ha att göra med för stunden. I alla fall mot dem som inte kommer mellan mig och min läsning...