Sorgligt

Jag läste Berny Pålssons andra självbiografi, Känn pulsen slå, igår. Den är tillägnad Jonas, som räddade henne ur eländet (mycket kort sammanfattning av motiveringen). På hennes blogg läser jag däremot att hon polisanmält honom för flera års psykisk och sedan fysisk misshandel. Det skär till på flera sätt - att hon alltid ska ha drabbats av allt men också: jag kan inte alls lita på den här texten, inte bara på så sätt att den är skriven av en tidvis svårt psykotisk person, utan också att det fortfarande fanns så mycket som inte kunde skrivas, trots det plågsamt sanningssägande anslaget. Jag tycker inte om det.