Depplitteratur för småbarnsmammor skulle man kunna kalla den här romanen. Sarah återvänder till sitt arbete på en PR-byrå efter föräldraledigheten och det mesta går åt skogen. Hon blir mobbad av en kollega, hennes deltidsarbete tas som förevändning för en hel massa saker, liksom hennes vabbande. Att barnets far plötsligt fått ett ännu viktigare uppdrag än vanligt gör det hela än värre; det oskrivna kontraktet om lämnande och hämtande fallerar totalt och Sarah slår knut på sig själv för att få tillvaron att flyta. Ljuspunkten är ändå sonen, som trivs på förskolan och mår bra, bortsett från de ständigt återkommande infektionerna.
Jag blir mest ledsen när jag läser; av omslagets utlovade humor hittar jag väldigt lite, det är mest svart och svartare blir det. Samtidigt är anslaget av den lättare typen och någonstans där skär det sig. Det blir lite för ytligt för min smak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar