När jag tryckt på publiceraknappen gjorde jag lite nytta och klippte ned hortensiorna så att jag sesan med skapligt gott samvete kunde göra en stor kopp varm choklad och slå mig ned i soffan med Skarp av Helena Dahlgren. Eftersom jag känner Helena blir det här inte någon riktig recension - jag är för partisk.
Jag har inte så många långa lässtunder i mitt liv, utan är expert på att läsa på bussen och pendeltåget, på att läsa ett par sidor när jag väntar någonstans eller att - faktiskt - läsa när jag går från busshållplatsen men den här dagen fanns det så jag passade på. Det var inte riktigt att läsa ut en bok i en sittning utan kanske tre-fyra men åh, vad jag saknar den sortens läsande!
Det här är spänning för de litteraturälskare som alltid haft lite lättare för att umgås med litterära gestalter än verkliga personer och som lever en (kanske lite för) stor del av sina liv i fiktionen för här vävs de samman, verk och liv, liv och verk och mystiken tätnar.
För Emma är livet lite för mycket men en längre tid har hon inte heller kunnat vistas i sin fristad - Beata Skarps författarskap. Avhandlingen om den för tidigt avlidna bestsellerförfattaren är ett av flera dåliga samveten men en utlysning av ett vistelsestipendium på gården där Beata Skarp levde och skrev tänder hoppet och elden igen.
Jag dras omedelbart in och ser, hör, känner dofter som Emma. Soldiset, dammet som rörs upp, älvens brus, fåglarna, knäppningarna i väggarna... Emmas (och Helenas) litterära universum är till stor del ett som delas av mig så allt är hemtamt. Jag hade dock önskat att boken varit lite längre, att vissa skeden fått vara lite långsammare och byggts upp över fler kapitel men nog är det bättre att läsaren vill ha mer än att en övermättnad och trötthet infinner sig.
Lotta Olsson skrev i DN att det här är det bästa hon läst av Helena Dahlgren och jag håller med (som sagt, jag är partisk men just vad gäller det objektiv).
Dessutom igenkänningsfaktorn här:
Givetvis är det inte mitt enda exemplar. Jag har en inbunden och ett utrangerat exemplar som jag köpte från biblioteket, men denna pocket är den jag helst läser och bläddrar i. Andra människor har finkläder och vardagskläder, Jag har finutgåvor och vardagsutgåvor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar