Superlativerna har haglat över denna debutroman men jag är måttligt begeistrad*. Visserligen älskar jag meningen om att det är tur att människans hjärta sitter bakom galler och greppet att hantera vissa besvärligheter i tillvaron genom att gå till en gynekolog känns ju också nytt men annars. Dolly har ganska tråkigt och vill bryta sig ut, hennes vänner mår dåligt och sämre och jag känner mig mest gammal och trött. Det är för mycket av en vardag som känns ganska ointressant, en tillvaro i stiltje och de ibland halsbrytande formuleringarna räcker inte till för mig. Jag bryr mig inte om vare sig Dolly eller hennes vänner och när jag läst den sista sidan har de i stort sett lämnat mig. Nu, någon vecka efteråt är de bara vaga skuggor.
*Och om någon undrar, den här gången hade jag inte så högt ställda förväntningar, trots alla positiva recensioner, så det är inte diskrepanseffekten det rör sig om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Sagas bibliotek.
Har precis läst Dolly. Haft kul hela tiden och fort går det. Är 55 och lider inte och förvånas av att någon kan känna så vid läsning av denna bok. Ta det inte så allvarligt det är ju bara en till bok om oss alla här. Sedan är det smakfullt när man kommenterar någon som är så modig och publicerar sig att vara korrekt, ja ett minimum av artighet tom..Dolly har ingen gynekolog! Lite stringens skadar aldrig om man vill bli tagen på allvar. Så många var det inte att hålla ordning på. Och boken är tunn! Seså räven gå inte vilse.
Skicka en kommentar