Om ett kanske inte så kärt återseende

När jag var i elvaårsåldern köpte jag två böcker av Victoria Holt i den bokhandel jag kallade och kallar "Billiga bokhandeln", trots att den heter något helt annat. Det var Guvernanten på Mellyn och Slottet i mina drömmar. Den första älskade jag och läste om ett par gånger, tror jag, medan den andra var helt OK. När jag sedan läst Jane Eyre och Svindlande höjder tror jag att de tedde sig lite för simpla och så småningom gjorde jag mig av med dem, vilket jag då och då ångrat.

För ett tag sedan såg jag att någon ställt in ett stort antal Victoria Holt-böcker i bokbytarhyllan på kontoret, däribland dessa två, och för någon vecka sedan satte jag igång med omläsningen, samt fyllde på med ytterligare en: Det förflutnas skugga. Ett antal pendeltågsresor fyllda av gotikpatetik.

Guvernanten på Mellyn var naturligtvis inte lika bra som jag mindes den men fungerade ändå alldeles utmärkt. Det stora huset med sina hemligheter, den attraktive men gåtfulle mannen, den kärlekstörstande dottern, den mystiska stämningen.

Slottet i mina drömmar var det värre med - eftersom huvudpersonen är ganska osympatisk fick jag svårt med lojaliteten och de enskilda smådetaljerna som var desamma som i Guvernanten... Det är klänningar av samma färg, det är personbeskrivningar och namn som är snarlika, formuleringar som är exakt likadana o.s.v..

I det förflutnas skugga, slutligen, gjorde mig övermätt på Victoria Holt för ett bra tag framåt. Återigen de där detaljerna som sammanfaller eller är lite för lika. Det är inte bara de förväntade stora dragen; kvinnan från en enklare bakgrund och mannen av börd, olyckliga öden och just det förflutnas skugga som hotar i alla de tre böckerna, utan småsakerna.

Nu behöver jag något mer substantiellt, känner jag.