onsdag 1 november 2017

I Astrid Lindgrens anda

Höstlovet har blivit läslov och på dagensbok.com innebär det barn- och ungdomsbokstema och idag skriver jag om Det tunna svärdet av Frida Nilsson.

Sasja förlorar sin mamma och beger sig till Dödens rike med föresatsen att hämta tillbaka henne till de levandes värld. Det är en saga som minner om Astrid Lindgren vad gäller såväl språk och tilltal som tematik - det stora frågorna, som kärleken och döden, avhandlas med en enkelhet och tidlöshet men också med mer eller mindre subtila ifrågasättanden och det enkla visar sig vara mer komplicerat än man kanske trodde. Det är vänner och fiender, oförstående vuxna och en hyllning till leken och fantasin - för dem förutan skulle Sasja inte ha en chans.

Här finns recensionen.

2 kommentarer:

Birgitta sa...

Det verkar väldigt Astrid Lindgrenskt, tänkte jag med en gång när jag läste vad du skrivit här, och ännu mer när jag läste hela recensionen. Jag håller helt med om det Lindgrenska tonfallet i det du citerade. Först tänkte jag också att det verkade ganska efterhärmande och osjälvständigt, men jag kan också se att det nog inte är så - att denna författare också har något eget. (Förutom bara att vända på könsrollerna då, vilket är en Gudi behaglig gärning i sig själv.) Eller?

Saga sa...

Jag skulle säga att hon även om hon är väldigt inspirerad av Astrid Lindgren gör något eget av det hela. Jag skriver t.ex. väldigt lite om Döden men han är en ganska intressant bekantskap (om än kanske roligare för vuxna läsare än för barn). Min man tycker dock att hon har väldigt dålig kontroll över sitt språk och de olika nivåerna, samt att det är lite för pretentiöst utan att hålla hela vägen. Han har dock bara läst två kapitel högt för barnen.