torsdag 7 december 2017

Utläst: Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors

Idag skriver jag på dagensbok.com om Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors.

Jag är en hopplös ekorre, en samlare av allt och inget som har oerhört svårt för att släppa taget om mina saker. Jag rensar och ordnar men kommer ingen vart, lyckas bara skrapa på ytan. Och jag är en hopplös konsument av litteratur som kan hjälpa mig på vägen. Det senaste i den vägen är Prylbanta av paret bakom bloggen Minimalisterna.

Såväl när jag läser bloggen som boken är min upplevelse synnerligen blandad - jag blir inspirerad men också provocerad av många av de värderingar som presenteras som en sorts sanningar. Samtidigt som de ger konkreta tips kring själva rensandet eller en mängd bra argument förden rationellt lagda finns det en agenda jag inte riktigt gillar.

Syftet med att göra sig av med sina saker är att frigöra tid, energi och i viss mån pengar till annat som är viktigare och det är just detta "vad som är viktigt" som jag inte riktigt håller med om. Det enda som får fullt godkänt är egentligen att umgås med familj och vänner, att träna och att vara ute i naturen. Förkovran kan möjligen vara bra och kanske någon kreativ hobby som inte avsätter några spår i form av fysiska föremål. Och böcker - ja, dem läser man, sedan kan man gott göra sig av med dem. Att tillstå att det finns ett värde i föremål, ting, att deras skönhet eller det man förknippar dem med kan ha ett värde i sig är något fult och det går jag inte med på. Men, som sagt, det finns en hel del bra också.

Här finns recensionen.

1 kommentar:

Birgitta sa...

Mmmm.... förstår vad du menar. När jag läst deras blogg har jag känt att Minimalisterna och jag inte riktigt klickar. De är så puritanska på ett nästan lite skrämmande sätt: det mesta som jag tycker är vackert och njutningsfyllt verkar ses som Synd med stort S och behöva späkas bort - om inte med bön och fasta så med träning och utrensning.

Vilken skillnad mot min väninna Sigrid, som har ungefär ett dussin olika serviser (nej, jag skojar inte - hon har enorma mängder antikt porslin) och som alltid handdiskar dem, både för att vårda dem och för att hon tycker så mycket om dem att det är henne en glädje att få handskas med dem. När människor förvånas över hennes många serviser, så säger hon: "Men att alltid äta på samma porslin vore ju som att alltid vara klädd i samma kläder." Ett bestickande argument för mig, men för Minimalisterna vore det ju inte ett argument alls, eftersom de i princip tycker att man kan vara klädd i samma kläder jämnt.

Jag lutar nog mera åt Sigrids håll.