Jag gjorde någon sorts försök att arrangera bild av boken med 1950-talsklänningar men det gick ju... sådär... |
När jag tittade
på Elsa Billgrens bok i en bokhandel tyckte jag att den kändes lite slarvigt
gjord – pärmarna var lätt utåtvinklade, sådär som böcker kan bli av ålder och
fukt när de inte stått tätt tillsammans med andra i en bokhylla men mitt eget
exemplar håller än så länge (den yttre) formen. Den inre formen har Lotta Kühlhorn stått för med den äran, mycket pastellfärg och 1950-talsinspirerade detaljer som matchar Elsa Billgrens egen faiblesse för detta årtionde, åtminstone vad gäller de klänningsmodeller hon själv bär. Det matta papperet ger också ett gediget intryck (det var något jag tyckte om även i UnderbaraClaras bok).
Underrubriken eller programförklaringen är "Fynda, vårda, älska gamla kläder" och alltså är det ganska mycket som ska in på knappt 150 sidor, sidor
som dessutom i ganska hög grad domineras av bilder. Alltså vill jag ha mer av
det mesta hela tiden – mer fakta, fler tips och kanske framför allt mer bilder
på de plagg och kännetecken som nämns i texten. Hur vet man säkert att det är en 1950-talsklänning och inte en nysydd retromodell när det handlar om en hemsydd klänning? Vilken tvål är bäst för fläckborttagning medelst "tops och mild tvål"? Hur ska kanterna se ut på en sidensjal egentligen? Överhuvudtaget är det den sortens hands-on-tips och illustrationer av detaljer jag verkligen önskat mest av och som Elsa Billgren verkar vara så bra på, att se vad som är äkta vara, vad som är något att ha, utan att det finns en tydlig märkesetikett.
Elsa Billgrens egna teckningar är inte så pjåkiga men jag hade ändå hellre sett fler fotografiska exempel på olika årtiondens plagg, liksom på de specifika plaggen i Elsas välfyllda och avundsvärda garderob. Nu är det gott om bilder som mest tillför atmosfär, vilket inte måste vara fel i en bok som ju handlar om att inspirera men här känns som om de stjäl plats från annat. En del bilder visar också plagg som så uppenbart inte faller in i Elsas ganska hårda vintagekategori: plagg tillverkade 1969 och bakåt.
Elsa Billgrens egna teckningar är inte så pjåkiga men jag hade ändå hellre sett fler fotografiska exempel på olika årtiondens plagg, liksom på de specifika plaggen i Elsas välfyllda och avundsvärda garderob. Nu är det gott om bilder som mest tillför atmosfär, vilket inte måste vara fel i en bok som ju handlar om att inspirera men här känns som om de stjäl plats från annat. En del bilder visar också plagg som så uppenbart inte faller in i Elsas ganska hårda vintagekategori: plagg tillverkade 1969 och bakåt.
Att läsa blir
delvis en nostalgitripp för mig, som fick farmors väninnors gamla
brodyrunderkjolar när jag var tolv, smög runt på Old Touch för över femton år
sedan och som lyckades övertala en annan butiksinnehavarinna att sälja en
bokstavligen maläten 20-talsklänning i yllemuslin till mig (på villkoret att
jag bara använde den som förlaga för att sy upp en ny
klänning, vilket jag inte alls gjorde).
Så här ett par tre veckor efter att jag läste den kommer jag på mig själv att stå och bläddra i den ibland och på gott och ont har min garderob utökats med två vintageklänningar så jag får nog säga att det här var en bok för mig. Faktum är, att jag blir glad av att se den, vilket måste sägas vara ett mycket gott betyg.
Så här ett par tre veckor efter att jag läste den kommer jag på mig själv att stå och bläddra i den ibland och på gott och ont har min garderob utökats med två vintageklänningar så jag får nog säga att det här var en bok för mig. Faktum är, att jag blir glad av att se den, vilket måste sägas vara ett mycket gott betyg.
Bonusbild: den malätna yllemuslinklänningen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar