tisdag 7 maj 2013

Utläst: Elsa Billgrens Vintage av Elsa Billgren

Jag gjorde någon sorts försök att arrangera bild av boken med  1950-talsklänningar men det gick ju... sådär...
Jag har följt Elsa Billgrens blogg i några år och således även följt slutfasen av arbetet med boken Elsa Billgrens Vintage. Eftersom jag gillar bloggen och i än högre grad gillar gamla klädesplagg har jag sett fram emot att läsa den men samtidigt oroat mig en aning – UnderbaraClaras bok blev ju en liten besvikelse, eftersom jag inte tyckte att den tog mig längre än bloggen, ibland snarast kortare. Att som förlag satsa på en känd bloggare som fackboksförfattare känns ganska säkert – det finns ju redan en entusiastisk läsekrets men samtidigt har jag lite högre krav på en bok än på en blogg och där kan det lätt skeva lite. I en blogg behöver man inte sovra så mycket, även om utrymmet där inte är helt obegränsat är det ändå betydligt större än det som ryms mellan pärmarna på en standardvolym från Bonnier Fakta och om man måste dra ned på kvantiteten vill åtminstone jag att kvaliteten ska vara högre, eller kanske densiteten.

När jag tittade på Elsa Billgrens bok i en bokhandel tyckte jag att den kändes lite slarvigt gjord – pärmarna var lätt utåtvinklade, sådär som böcker kan bli av ålder och fukt när de inte stått tätt tillsammans med andra i en bokhylla men mitt eget exemplar håller än så länge (den yttre) formen. Den inre formen har Lotta Kühlhorn stått för med den äran, mycket pastellfärg och 1950-talsinspirerade detaljer som matchar Elsa Billgrens egen faiblesse för detta årtionde, åtminstone vad gäller de klänningsmodeller hon själv bär. Det matta papperet ger också ett gediget intryck (det var något jag tyckte om även i UnderbaraClaras bok).

Underrubriken eller programförklaringen är "Fynda, vårda, älska gamla kläder" och alltså är det ganska mycket som ska in på knappt 150 sidor, sidor som dessutom i ganska hög grad domineras av bilder. Alltså vill jag ha mer av det mesta hela tiden – mer fakta, fler tips och kanske framför allt mer bilder på de plagg och kännetecken som nämns i texten. Hur vet man säkert att det är en 1950-talsklänning och inte en nysydd retromodell när det handlar om en hemsydd klänning? Vilken tvål är bäst för fläckborttagning medelst "tops och mild tvål"? Hur ska kanterna se ut på en sidensjal egentligen? Överhuvudtaget är det den sortens hands-on-tips och illustrationer av detaljer jag verkligen önskat mest av och som Elsa Billgren verkar vara så bra på, att se vad som är äkta vara, vad som är något att ha, utan att det finns en tydlig märkesetikett.

Elsa Billgrens egna teckningar är inte så pjåkiga men jag hade ändå hellre sett fler fotografiska exempel på olika årtiondens plagg, liksom på de specifika plaggen i Elsas välfyllda och avundsvärda garderob. Nu är det gott om bilder som mest tillför atmosfär, vilket inte måste vara fel i en bok som ju handlar om att inspirera men här känns som om de stjäl plats från annat. En del bilder visar också plagg som så uppenbart inte faller in i Elsas ganska hårda vintagekategori: plagg tillverkade 1969 och bakåt.

Att läsa blir delvis en nostalgitripp för mig, som fick farmors väninnors gamla brodyrunderkjolar när jag var tolv, smög runt på Old Touch för över femton år sedan och som lyckades övertala en annan butiksinnehavarinna att sälja en bokstavligen maläten 20-talsklänning i yllemuslin till mig (på villkoret att jag bara använde den som förlaga för att sy upp en ny klänning, vilket jag inte alls gjorde). 

Så här ett par tre veckor efter att jag läste den kommer jag på mig själv att stå och bläddra i den ibland och på gott och ont har min garderob utökats med två vintageklänningar så jag får nog säga att det här var en bok för mig. Faktum är, att jag blir glad av att se den, vilket måste sägas vara ett mycket gott betyg.


Bonusbild: den malätna yllemuslinklänningen

Inga kommentarer: