lördag 29 mars 2014

Lite om Maria Langs operainslag

Jag har inte deltagit i någon av Fiktiviteter-Helenas tidigare temahelger men när Maria Lang annonserades kunde jag inte låta bli att anmäla mig, trots att jag inte hade en aning om vad jag skulle skriva om. Ganska snart kom jag på att Maria Lang ju uppehåller sig en hel del i operans värld, och då det är en värld som är mig ännu kärare än litteraturens, ja då var ämnet ganska givet. Jag valde ur minnet ut två som utspelar sig huvudsakligen i operamiljö och en, vars titel är ett operacitat. Egentligen borde det finnas fler deckare i operamiljö - dels finns alla idéer om konstnärssjälar som ganska labila och passionerade, dels finns det gott om hierarkier att manövrera runt i - och därmed intriger. Dessutom är ond bråd död något ständigt återkommande i operans värld.

Se döden på dig väntar är en av de tidiga med Puck i centrum. Hon är inte någon operahabitué men en vän har blivit intendent på Drottningholmsteatern och vips befinner sig Puck mitt i en uppsättning av Mozarts Così fan tutte, en ganska hopplös historia om två män som sätter sina fästmör, som också är systrar, på prov genom att klä ut sig och försöka förföra dem. Sensmoralen är ungefär "sådana (=trolösa) är alla kvinnor" men den kan tolkas i lite olika riktningar Svårt är det dock att få det hela att gå ihop på något vettigt sätt. Nåväl, här blir komedin en tragedi då en av de inblandade mördas och återfinns på ett ytterst makabert sätt.

När man i så hög grad väver in ett annat verk vill jag gärna att det invävda spiller över mer på det andra, att det blir speglingar eller paralleller men här känns det som om de är ganska få, bortsett från att den intrigerande Despina gestaltas av en ganska intrigerande sångerska och den glada och naiva Dorabellas roll innehas av en tillika ganska glad och naiv debutant. Den väsentliga likheten är väl det dubbelspel i kärlek som bedrivs i kulissen men då det är dubbelt hemligt skiljer det sig en hel del från operans upplägg. Och den som egentligen är närmast att hoppa över några skaklar är faktiskt Puck själv (har hon inte väldigt lätt att bli lite väl förtjust i andra än sin älskade Eje?). Men operasångarna är tacksamma även som aktörer i ett morddrama och miljön spännande och suggestiv - och ganska skrämmande med sina mörka vrår och rejäla fallhöjder.

I Ofärd i huset bor är det en helt annan sorts ofärd som försiggår på Östermalm än i det Hundingska hushållet i Wagners Valkyrian. Camilla Martin befinner sig dock i båda två - det här är hennes entré i Maria Langs fasta persongalleri och på klassiskt manér är hon en av de huvudmisstänkta (det är knappast någon spoiler för de Langfrälsta att hon är oskyldig). Av operans handling tycker jag mig egentligen inte finna något i deckaren - den är en källa till titel och citat, tillika en föreställning för Camilla Martin att medverka i men mer än så är det inte. Och kanske är det just att den är mycket mindre operacentrerad som gör att jag är minst nöjd med den vid den här omläsningen - nu är det opera jag är ute efter.

Intrigernas hus är helt enkelt byggnaden där Kungliga Operan huserar tillsammans med Operakällaren och dess systerrestauranger och intrigerna löper kors och tvärs däremellan. Utöver de inte alltigenom sympatiska konstnärerna figurerar en genomosympatisk ekonomidirektör (ack, båda mina presumtiva professioner dras här i smutsen) och - naturligtvis - Camilla, numera firad stjärna hemma på gästspel, en smalare och snyggare Birgit Nilsson, ungefär. Här har kapitlen tilldelats citat ur tre operor som titlar (Puccinis Tosca och Turandot samt Wagners Siegfried) men återigen är de mer källor till citat - och ond bråd död - än till någon reell intertextualitet. Å andra sidan får man följa med in i såväl loger som kostymförråd och eftersom det är en miljö som oupphörligen fascinerar mig tackar jag och tar emot.

Jag ska inte gnälla; här har jag en författare som citerar mina älskade operor och låter sina böcker utspela sig i operahus, med en operasångerska som birollsinnehavare i en stor del av dem. Det mesta är inom mina referensramar men mest kuriöst för de flesta (och ja, en del av översättningarna är verkligen mer än lovligt daterade).

För övrigt rekommenderar jag alla operanoviser att satsa på Bizets Carmen - en bra och ganska spännande story (kärlek och död, det är ju opera) och så musik som alla känner igen en del av.

7 kommentarer:

Helena (Fiktiviteter) sa...

Oj vad spännande! Jag som är totalt okunnig när det gäller opera tycker att just operascenen funkat bra som bakgrund till Langs romaner. Men naturligtvis vore det ännu bättre om de speglade operorna i sig mer. Jag fascineras mycket av miljön med scen, kostymförråd och loger. Och sen är det lite allmänbildande för en novis också för även om inte intrigen speglar operaintrigen så berättas det en hel del om handling(ofta för en oinsatt Christer). Det är en intressant miljö och visst önskar en att Maria Lang gjort ännu mer av den...

Lotten sa...

Intressant! Operan har inte förekommit i de tre jag läst, och jag har förstått att det blir mer och mer i hennes senare böcker.

Bokdetektiven sa...

Ja, också förstått att operatemat dyker upp i de senare böckerna som jag inte läst - men verkar väldigt kul, speciellt med tanke på alla små "sociala vedergällningar" som de enligt biografin innehåller ;) /Kriss

Saga sa...

Operan som miljö är ju oerhört tacksam, både fysiskt med alla dessa rum med olika funktioner och idémässigt med operornas fokus på starka känslor, för starka känslor är det ju oftast frågan om när mord blir resultatet.

Jag minns inte hur det är i de senare (än de jag skriver om) böckerna där operan har en bärande roll, om parallellerna blir fler eller om det är ungefär likadant men det stämmer ju att operornas handling oftast förklaras för någon, för det mesta Christer.

jspr sa...

Får man tipsa om en annan opera-deckare från samma tid? Den här tror jag ni skulle gilla: http://jsprbok.blogspot.se/2014/01/1-loulou-forsell-doden-gar-pa-operan.html

Saga sa...

Jag har faktiskt Döden går på operan men har inte läst den än.

jspr sa...

Gör det! Maria Lang-fans blir nog inte besvikna.