Tematrio - Uppväxtskildringar

Den här veckan är det uppväxtskildringar som är ämnet för Lyrans Tematrio och jag slås av två saker: de jag först kommer att tänka på är hela serier av böcker och jag har redan haft med dem under andra teman. Nåväl, här är några som inte var bland de allra första, även om samtliga inte är helt nya för sammanhanget ändå. Starkt självbiografiska är de i vart fall alla tre.

Min fantastiska väninna är första delen i en serie av Elena Ferrante. Ett ganska fattigt liv i en by eller om det är en liten stad i närheten av Neapel, skolan och läsningen som en möjlig väg därifrån, en flickvänskap som inte är det allra enklaste men just därför en väldigt träffande skildring av närhet och avundsjuka.

Barbro Lindgrens självbiografiska böcker om Sparvel utspelar sig i övre medelklassens 1940- och 50-tal men kändes märkligt nutida ännu trettio-fyrtio år senare. Kanske beror det på att hon växte upp i samma område som jag, kanske bara på att allt i tillvaron inte förändras så mycket som man lätt förleds att tro.

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh handlar om den duktigaste av de duktiga flickorna, hon som bär familjens väl och ve i det nya landet på sina späda axlar, hon som plötsligt har alla chanser i världen - och måste ta dem. Hon når långt, mycket långt, men hela tiden har hon så nära till underläget som invandrare - kontrasterna i tillvaron blir enorma och det tär, allt tär.