torsdag 5 juni 2014

Utläst: Äktenskapsbrott av Åsa Ericsdotter

Det är länge sedan jag läste något av Åsa Ericsdotter, trots att jag älskat hennes hisnande uppbrutna språk och hennes sätt att visa upp kärleken också i alla dess mindre smickrande dimensioner, men när jag letar e-böcker efter att ha missbedömt hur mycket jag har kvar av boken jag tagit med mig snubblar jag över hennes Äktenskapsbrott, lånar den och slukar den.

Den som berättar är den tredje kvinnan - hon som var den andra men som sedan flera år är väninna och förtrogen. Duet är mannen, vännen, han som inte kan nöja sig med sin fru och det de har tillsammans, utan visar sig ha en älskarinna sedan två år, eller älskarinna, hon vill något mer, han också men de vill också behålla det de redan har. Allt snårigare blir det och alltmer störd av sakernas tillstånd blir bokens jag.

Jag kan ha missat en av Åsa Ericsdotters böcker men av dem jag läst är det här den som drar allt till sin spets på nästan lite fel sätt. De andra har varit extrema men då mer i att inte väja för några av personernas reaktioner i ändå ganska vanliga och realistiska historier. Här är själva händelseförloppet extremt på ett helt annat sätt. Samtidigt är språket betydligt mer konventionellt än annars - syntaxen är inte uppbruten, meningarna följer vanliga språkregler och orden ligger placerade på vanligt sätt på sidorna. Det gör mig lite förvirrad och inte helt glad, eftersom det som gjort Åsa Ericsdotter till något enastående varit just hennes sätt att använda språket och med egentligen väldigt enkla medel berätta något som kunde vara slitet så att det känns helt nytt och brännande, främmande och välbekant på samma gång.

Här har jag lite svårt att känna något särskilt för personerna; de är både undanglidande och måttligt sympatiska och det nya i historien kompenserar inte riktigt det jag saknar. Det är inte dåligt men det är inte heller alls lika bra som de första. Det får nog bli omläsning av Oskyld snart.

Inga kommentarer: