Utläst: Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Jag har bara läst positiva recensioner av Claire Messuds The Woman Upstairs/Kvinnan på övervåningen och verkligen velat läsa den, samtidigt som jag känt ett litet gnagande. Någonstans mellan raderna har jag läst mig till att det inte är helt säkert att jag skulle uppskatta den som andra och antingen läste jag rätt eller så var det en självuppfyllande profetia för ja, den var bra men inte så bra.

Kvinnan på övervåningen är Nora Marie Eldridge, ungefär fyrtio år gammal, en varken-eller-kvinna (varken gammal eller ung, varken tjock eller smal, varken snygg eller ful o.s.v.) som satt sitt konstnärsskap på undantag och i stället blivit lärare. I klassen börjar Reza Shahid,vars far är gästforskare vid universitetet, och genom ett par olyckliga händelser lär Nora känna Rezas mor Sirena, som är en betydligt mer framgångsrik konstnär och en vänskap - och drömmar om ett nytt liv - tar sin början.

Att det inte kommer att gå väl står klart redan på första raden, frågan är väl mer exakt hur det inte kommer att gå väl och hur relationerna skildras och utvecklas. Vänskap som blir något mer, gränser som omärkligt överträds, ojämlikhet i såväl det faktiska förhållandet som i tankarna kring det, ja, det kan gå hur illa som helst och osäkerheten skapar en spänning, även om en del i sveket är uppenbar mycket tidigt.

Tyvärr räcker inte riktigt detta hur till för mig, det är för många föruttagningar av vad som kommer att ske, för många halvkvädna visor på vägen för att det ska vara så där riktigt fantastiskt. Jag blir inte så intresserad av Nora, trots allt, även om jag tycker synd om henne, denna duktiga flicka som, precis som det så ofta blir för duktiga flickor, inte får någon belöning för sina uppoffringar.

På olika sätt får den mig att tänka på Christine Falkenlands Vinterträdgården och Zoë Hellers Notes on a Scandal. Faktum är, att beröringspunkterna med den förra blir fler och fler ju mer jag tänker på det - först var det den ojämlika vänskapen som tangerar något annat (och blommar ut helt i Vinterträdgården) och det orientaliska men till det kommer att även Laura arbetar med barn och har en avliden mor att förhålla sig till. Vad gäller Notes on a Scandal är det återigen skolmiljö men här är det det krypande, svekfulla som känns som den gemensamma nämnaren, även om det är mycket mer medvetet i Notes on a Scandal.