tisdag 4 november 2014

Utläst: Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

Jag läste Amanda Svenssons Hey Dolly och var måttligt entusiastisk, även om bilden av hjärtat bakom galler fortfarande följer mig. Jag läste Välkommen till den här världen och reagerade på ungefär samma sätt. Alltså skulle jag kanske ha hållit mig ifrån Allt det där jag sa till dig var sant men jag har hela tiden haft på känn att Amanda Svensson är bra, att det  bara är så att hennes böcker inte riktigt passat mig, och då kan det vara värt det att chansa ett tag till.

Ett år på en folkhögskola. En första kärlek så intensiv att den gränsar till galenskap - och går över gränsen. En vänskap så stark att den trotsar det mesta, i alla fall så länge fantasin får styra och verkligheten kan stängas ute. Follie a deux gånger två men den ena galenskapen destruktiv, den andra konstruktiv. Den ena med ett romantiserande av författarna och deras fruar, flickvänner, älskarinnor, som ska vara svaga, oavsett egen begåvning och styrka, i rollspelet där det är en som styr. Den andra en frihetsdröm om kvinnliga sjörövare där gränsöverskridandet är gemensamt.

Det tar mig ett litet tag att komma in i det, de pretentiösa berättelserna om poeterna som slår mot de krassa omtagningarna av prosaisk folkhögskolevardag, men snart är jag fast. Det kommer inte att sluta väl men hur det går blir ändå en rad överraskningar. Hur långt man kan gå vilse i en annans vanbild av kärleken, vad som ändå kan få en att hitta ut ur tvåsamhetens fängelse - och hur man ändå återvänder om och om igen, trots att det man är med om är bortom vett och sans och lagens ramar.

Den språkliga världen är som vanligt hos Amanda Svensson en hisnande blandning av poesi och vulgaritet, aldrig tråkig men ibland en aning för utstuderad. Här tycker jag om det efter min första tvekan, för i den här boken finns det mycket litet utrymme för det som är lagom.

För ett par decennier sedan läste jag en recension av en diktsamling som avslutades med ett citat och ett "där satt bestämt esset" och det är så jag känner för slutet av den här romanen.

Inga kommentarer: